1. sommarlängtan

    30 november 2008 by torunn

    Ni förstår inte hur sjukt mycket jag längtar till sommaren! Jag vill vara varm och brun. Inte kall och blåblek. Snart blir det ljusare igen, skall vi ha en midvintersolståndsfest?

    Såhär såg jag ut i somras:


  2. åldersgränser freaks me out

    by torunn

    Hej. Idag blev jag och hedvig utkastade från en krog. En herre frågade om vi var över tjugo. Vi sa nej. Han bad oss gå. Jag blev sur. Jag hatar åldersgränser. Vi satte oss på ett kafé med omotiverad inredning och hutlösa priser. Bredvid oss satt tre kvinnor och pratskrek på nåt konstigt språk. Tänk er gälla röster, föråldrade fjortisar (trettioårsåldern) upprepande meningar i stil med ”aaaaaw”, ”åååoh!”, ni vet, som exalterade tanter som träffas igen efter fyrtio år och skall fråga hur det är med varandra. Sånt irriterar mig, i alla fall efter samma sak i trettio minuter, på ETT ANNAT SPRÅK. Jag fattade ju inet ens vad de sa! Sen satte vi oss på en krog som spelade typ malta-schlager. Det var hemskt. Sen kom johan, vi försökte komma in på en krog, men failade, sa hejdå till johan (som kom in), gick och affischerade lite. Nu sitter vi med varsin kopp te, lyssnar på tom waits, jag skriver, hedvig läser en bok. Vi skall vara fett mysiga och titta på teveserier hela natten. Jag är hungrig. Har förövrigt klippt mig.

    Jag längtar väldigt mycket till halmstad och skolan. Sara och madde. Jag kommer snart hem! Men jag kommer sakna hedvig. Imorgon skall jag på glöggfest hos johanna, sen åker jag äntligen hem. Det här blev ju ett oerhört ointressant blogginlägg, men skit i det. Puss och kram. <3


  3. hos hedvig

    28 november 2008 by torunn

    Nu är jag hemma hos hedvig (och hennes hund alice) i uppsala, min resa hem mot halmstad har börjat. Hedvig har jag inte träffat på ungefär ett halvår, och då är hon en av mina allra allra bästa vänner, så det är rätt sjukt. Ikväll skall vi gå på bio och på söndag åker jag hem. Kommer fram på måndag morgon. PUSS!


  4. smygsurf mitt i natten

    by torunn

    Ibland kollar jag patetiska människors sidor. Dels gottar jag mig i att de är så pinsamma och inte vet om det själva, dels blir jag avundsjuk på allt kul de verkar ha, och dels förundras jag över hur människor står ut med dem. Vissa människor som jag tycker verkar helt vettiga, hur kan de stå ut med personer jag inte står ut med? Hur går det till? Så går mina tankebanor klockan tre på natten, inte hälsosamt alls. Imorgon kommer ett riktigt inlägg. God natt. <3

    PS. gabriel, dito dito dito! <3


  5. två veckors bilder, typ

    27 november 2008 by torunn

    här kommer lite bilder från de senaste två veckorna. Jag fixar ordning och beskrivning när jag kommer till uppsala, nu måste jag skynda mig till båten! och sara! om jag inte har med mig te är det för att jag inte hann. jag tror jag hinner men kanske inte! PUSS

    förra veckan var gabriel och hälsade på mig i halmstad. jag hade precis färgat håret och posade i lobbyn. där hänger fina torkade blommor…

    sen på fredagen åkte vi till stockholm och hälsade på johanna och filip en snabbis på morgonen (vi sov mest dock). pussades gjorde vi också.

    vi la pussel. det var vackert. och i sängen vi somnade i fanns det vackra muminlakan. ingen aning om varför bilden blev uppochner, men vad tusan. luta huvudet!

    johanna!

    var på begravning och efter minnesfikat var det middag med närmaste släkten i tofta. ovan syns mina yngsta kusiner på mammas sida, henrik och erika. plus min mamma. sista bilden är min kusin lina, hennes styvfar gunnar, min morbror johan, mormors brors fru sigrid.

    påvägen dit var det jättehalt och jättetrafikerat. vi hade en stoooor lastbil bakom oss.

    som jag skrev i förra inlägget så var jag och fikade på hedbergs med en massa människor. här är de flesta av dem.


  6. ensamma människor på kafé

    25 november 2008 by torunn

    Idag var jag och fikade med en himla massa människor på Hedbergs. Sen droppade de av efterhand. Tillslut var det bara jag kvar. Jag satt vid ett litet vackert bord och läste DN Kultur. Vid det stora bordet bredvid mig satt en tjej med en macbook. Vid bordet bredvid henne satt en kvinna och läste en bok, och vid samma bord satt en man med en till macbook, kvinnan med boken och mannen med macbooken kände inte varandra, men satt vid samma bord för att det sista bordet också var upptaget av en tjej.

    Där satt vi alltså, fem människor som inte kände varandra. Vi satt där i ungefär en timme och hade det allmänt trevligt och lugnt för oss själva. Vid ett tillfälle blev det lite småprat om macbooks. Resten av tiden satt vi tysta, och ensamma, men tillsammans. En slags konstig gemenskap, på något sätt…

    Jag älskar att fika ensam.


  7. förressten! last.fm!

    by torunn

    En väldigt bra sida är last.fm! Kolla in den.

    Jag har till min stora lättnad upptäckt att Beatles återigen ligger på förstaplatsen av mina mest lyssnade artister. Just nu ser det ut såhär på topp tio (kan nämnas, vilket är himla roligt, att Jonas one-man-band njet priviet ligger jättehögt upp fortfarande, på plats elva, fast jag inte lyssnat på honom sen min förra dator dog):

    1. The Beatles

    2. eMiL Jensen

    3. Håkan Hellström

    4. Marit Bergman

    5. Shout Out Louds

    6. Vapnet

    7. Belle & Sebastian

    8. Simon & Garfunkel

    9.  The Cure

    10. Säkert!


  8. popradio och mys

    by torunn

    Hittade en mysig bild på min kära vän algot, och så blev jag på myshumör, tog den från teaterinstutionens egen blogg balansera.blogg.se!

    Sen har jag glömt att säga att andra avsnittet av mitt radioprogram sänds på torsdag kl fem! Man kan lyssna på det härifrån: POPRADIO I HALMSTAD NÄRRADIO!

    Det sänds varje vecka live, dock är just dettat program förinspelat för jag är på gotland.

    PUSS OCH KRAM!


  9. Ett väldigt långt inlägg för att kompensera sju dagars uteblivna.

    by torunn

    sara och måns var hemma hos mig på en post-jazzkväll-fika/efterhäng/kortspelsafton/efterfest/myskväll, och carro var också med en stund. det var för lite mer än en vecka sen sedan kanske.

    man ser min spegelbild där, i trädet. jag säger bara madeleine and torunn in the tree with diamonds.

    skönt och grönt häng på bibblan med madde för några veckor sen.

    vi ser solen gå ner över stan, vi ser solen gå ner över silverstan… hjärtats orkester, you gotta love them.

    en gång hade jag grått hår, så de bilderna blir sjukt (fint) redigerade innan de kommer upp här.

    Jag har ju inte bloggat på ett tag. Fick i fredags en kommentar av min bror: ”du har inte bloggat på fem dagar, what’s the deal?!?!?!”

    Jag skall berätta. Såhär går det till när jag bloggar. Antingen är jag hemma på gotland och har göddigaste trådlösa nätverket ever att luta mig tillbaka mot. Inget krångel där inte. Eller så sitter jag på golvet i min hall med en kudde bakom ryggen och anstränger mig för att sitta still för att inte rubba den oerhört svaga signalen jag fångar upp någonstans ifrån. Eller så (oftast är det så) går jag till bibblan på kvällen och bloggar där.

    Nu är det så att min pojkvän gabriel har varit och hälsat på mig i ungefär en vecka, och då har det logiskt nog inte varit biblioteket jag skyndat mig till efter skolan. Vi har haft det väldigt trevligt. Ätit godis, tittat på film, gabbe har diskat åt mig, vi har spillt pärlsocker över hela golvet (och jag har ingen dammsugare, GALET!), lagat mat har vi gjort. Och pussats. Rätt mycket, väldigt trevligt. Sen på fredagskvällen (i fredags då alltså senaste fredagen) åkte vi nattbussen till stockholm, kom fram tidigt på morgonen, åt mat på centralen, gick hem till johanna, la lite snusmumrikenpussel, somnade. Sen åkte vi till nynäshamn med pendeltåget. Där inträffade en sak som jag vill berätta om.

    Vi satt fridfullt på pendeln och höll handen, allt var gött. Sedan, i västerhaninge, går det på ett gäng skinheads. Jag tänker ”undrar om de är nazis eller bara vanliga skins…”. Ser att gabbe tänker samma sak. Jag studerar dem i smyg för att se om de har några fina symboler som typ en överkryssad svasticka. Inget sånt, men dock en rätt stort peacemärke på en snubbes knä. Och en palestinasjal på en väldigt söt tjej. Jag tänker, det är luugnt, och tittar snällt på dem. I nästa ögonblick drar de upp en bandspelare och börjar spela musik. Först är det ingen text och jag blir värsta pepp av den härliga trallpunken. Sen börjar sången. Ord som ”Vit revolution”, ”fosterland”, ”vit makt” upprepas ett antal gånger. Jag känner hur ilskan stiger i mig, kramar gabbes hand hårt och anstränger mig för att inte blänga för mycket (ville inte för tillfället ha åtta stora nazis emot mig). Hade jag varit stor och stark och haft ett självförtroende som inte var att leka med, och varit sjukt bra på att argumentera, då hade jag skällt ut dem. HÅRT. Jag gillar inte nazis. Så ni vet. Gillar skins dock, det är en underbar klädstil. Blir lycklig varje gång jag träffar Miccha och Bäver mina kära vänner. Här får ni en bild på dem (hittade ingen helbild på dem tillsammans vilket det skall bli ÄNDRING på när jag kommer tillbaka till halmstad.):


    hjärta på dom.

    I alla fall. Efter pendeln kom vi till nynäs, där fixade vi mat och sen gick vi hem till kimi som är gabbes gamla kompis. Hna var trevlig men vi hann inte vara där särskilt länge. Sen rusade vi till båten och sen kom vi hem mitt i natten. Dagen efter det, i söndags, låg jag med gabbes hand på min mensvärkande mage (plus vetekudde) och tittade på film hela dagen. Det var sjukt mys. Sen åkte gabbe hem och jag gick och umgicks med elin min fina vän.

    Idag var det måndag. Jag var på min morfars begravning. Det var hemskt. Fast vackert. Jag läste ett tal (lyckades säga hela utan att gråta), och grät väldigt mycket. Min morfar var sjukt bra, så ni vet. Min mormor också. De ägde. De ägde alla. Någon dag kommer en fin outfitbild på dem från sjuttiotalet!

    Tänkte skriva talet här. Det är rätt fint, speciellt delen om de gröna tapeterna. Såhär lät det:

    ”Hej. Nu skall jag berätta lite om min morfar. Fina saker jag minns och saker som han har lärt mig. Min morfar har lärt mig mycket. Som de flesta här säkert vet så var han mattelärare, och alla i min familj verkar tycka om matte väldigt mycket, men inte jag. Så han har inte lärt mig mycket om matte. Men, han har lärt mig andra saker.

    När jag och min bror var små så brukade han först hämta Jobjörn vid skolan och sen mig vid dagis. Han hade en vit saab med blå sammetssäten. På parkeringen utanför dagis lärde han mig min första mening på engelska. ”please sit down” sa han. Och jag satte mig. Sen brukade vi åka hem till honom. När vi åkte i bilen så lyssnade vi alltid på ett blandband. Det var alltid samma blandband. Jag kommer inte ihåg alla låtarna på det, men jag kan nämna ”lyckliga gatan” och ”lejonbruden”, de var mina favoriter. Om någon spelade det blandbandet för mig nu skulle jag förmodligen kunna de flesta låtarna. Som vi vände och vände det där evinnerliga blandbandet.

    När vi kom fram till Romagatan åt vi mat i köket som på den tiden hade grön och vitrandiga tapeter. Till maten var det alltid sockerdricka eller cubacola. Efter det fick vi varsin glasspinne. Det var alltid lika spännande att se vilken glass man fick. Sen fick vi leka, och jag ritade alltid. Eller så läste morfar ur ”MIN SKATTKAMMARE”.

    Min morfar lärde mig också min första mening på gutamål, och min andra. Det var ”Hul pa sucken” och ”de braula i vambi”. Han lärde mig att göra flätor också. Och att knyppla. Jag och mamma skulle sätta igång och knyppla en gång, men vi kom inte så långt innan vi tröttnade. Jag tror det krävs ett otroligt tålamod för knyppling. Och tid.

    Min morfar hade alltid tid. Det var aldrig stressigt hos honom. Jag kan inte komma ihåg någon situation då jag känt mig stressad och morfar varit med. I somras när allt var kaos och jag inte visste var jag skulle bo efter sommaren kom jag ibland hem till honom och åt middag och allting var bara lugnt.

    Nu är det tomt, men jag kan tänka tillbaka på de randiga tapeterna och alla växterna i hans hus och alla böckerna och glasspinnarna och cubacolan, och då känns allting lite mindre tomt. Morfar fyllde en stor del av mitt liv, och många andras liv, och det gör han fortfarande. ”

    På minnesbordet på fikat efteråt stod den här bilden som jag tog till ett fotoarbete i tvåan där omgivningen skulle beskriva personen på bildens personlighet. Det är precis vad den här bilden gör.

    Efter efterfikat åkte jag, min mamma ylva, min styvpappa, min bror jobjörn, min moster åsa och hennes man gunnar, mina kusiner lina och mattias, min morbror johan, mina kusiner erika och henrik, deras mamma maria, och min morfars livskamrat dagmar hem till min mormors gamla hus som åsa och gunnar har köpt och gjort till sommarstuga, och åt middag. Jag, mattias, erika och henrik (ålder 17, 24, 11, 8) spelade kort, bland annat ratfuck som är ett väldigt roligt spel med ett lite hemskt namn (jag låtsades att det hette ratfight, henrik är ju ändå bara åtta år gammal) som miccha har hittat på. Jag har fotat mina söta kusiner en del, tänkte lägga upp det imorgon. Eller ikväll… Senare kanske. Kanske.

    Imorgon skall jag träffa gabriel en snabbis och kramas lite, sen skall jag hjälpa till att gå igenom gamla grejor hos morfar, sen skall jag hjälpa min bror att köpa glasögon och sen skall vi fika på hedbergs. Det kommer bli en heldag!

    Btw, jag tror att de flesta som läser min blogg är halmstadbor, och ni skall veta att ni är lyckligt lottade. Idag var det minst 15 cm djup snö på gotland, och det snöar fortfarande. Det är sjukt kallt och det blåser som bara tusan. Men det är så det skall vara när det är vinter. Nu skall jag kolla på wristcutters – a love story med en kopp te och en vetekudde och sen skall jag sova GOTT! Godnatt! PUSS


  10. hej

    24 november 2008 by torunn

    det här är då mitt första inlägg. kul va?