Det är en konst jag inte förstår tjusningen med. Jag hatar verkligen att diska. Jag har dock flera vänner som allvarligt, på riktigt, tycker om det. De gillar tydligen russinfingrar och evighetsgnuggande. Jag förstår INTE! De enda russinfingrar jag vill ha är efter ett långt skönt bad. Har dock inget badkar. Men, det är ett nödvändigt ont – diskningen – har jag förstått. Diskar man inte har man tillslut inga tallrikar, muggar, glas eller bestick kvar att äta med. Det enda man har är en svag stank… MEN! Jag är duktig. Jag diskar, även fast jag inte vill. Och jag städar. Och jag tvättar. Fast jag hatar det. Jag funderar allvarligt på att skaffa mig en fru som kan göra det åt mig. Finns det någon frivillig?
Jag gillar att diska mest för att det är meditativt och relativt hjärndött. Det är ett ganska bra sätt att rensa tankarna på, och samtidigt känner man sig nyttig. Men jag diskar hellre hos andra än hos mig själv bör tilläggas.
Kommentar by Tuss — 15 december 2008 @ 15:14