Sluta dröm om det ljuva livet,
vi kommer aldrig vara med om det
och be aldrig mer om ursäkt, för sakerna du aldrig gjorde
men det äter upp dig när du ligger i din säng,
åh, gud det gör så ont att något så nära kan vara så långt bort
Jag vet att det bara är fantasier
och nu är hon i mig, och kommer alltid vara
och jag vet att allt är falskt och bedrägeri
men det struntar jag i, för vi dansar och du har så mjuka läppar
Åh, kom igen, Lena! Vad skulle vi annars göra?
Kom igen, Lena! Kom igen Lena!
Men bryt inte ihop nu, du är bara en av många, människor jag drömt om
och du kan inte fånga mig, och jag kan inte fånga dig, för jag vet att hela stan vill ha dig
Exakt!
Åh, kom igen, Lena! Vad skulle vi annars göra?
Åh, Kom igen, Lena! Kom igen! Kom igen!
Okej? – Okej, who!
Jazzhuset är fullt av trix och koca-kola chiks och kicks,
Han har skrivit det och det och hon är där från 6 till 6,
UT på syntheseizer-golven
NER i ljuva livet
UPP på taken
ÖVER staden
UNDER fabriksmolnen, jag ser:
Elvispojkarna som slänger upp påskliljorna
Andra Långgatan-flickorna med hjärtat av på mitten
när jag går runt här i feber
nere vid kanalerna
Och nån dag är jag glömd här…
(det är bara så det är, upp i taket Timo!)
Åh, kom igen, Lena! Vad skulle vi annars göra? Kom igen, Lena! Kom igen! Kom igen! Kom igen!
Håkan Hellström, jag vet inte hur jag skall uttrycka mig för att folk skall förstå. Han är så bra. Jag dör.
Just nu håller Alvin på att skicka Timo Räisänens nya låt till mig. Det gillar vi. Så om 14 minuter skall jag gå och lägga mig.
Imorse när jag kom till helsingborg var jag trött och seg. Jag hade åkt buss sedan 2245 kvällen innan och igår var ju en minst sagt händelserik dag. Jag var inte så pepp på någonting och det enda jag önskade var att få komma hem till min säng. Min lägenhet.
Jag gick in på pressbyrån för att köpa frukost. Då hör jag håkans röst. Och timos gitarrspel. Fattade inte var det kom ifrån, för jag var för trött för att koppla. Men det fyllde min kropp med lycka och pepp. Tittade mig omkring. Hittade tillslut en teveskärm, och där ser jag håkan, timo och de andra dansa runt och spela kom igen lena. Jag blev så glad, och visste inte vem jag skulle dela min glädje och pepp med. Vem känner jag som känner exakt samma sak för håkan som jag? Förmodligen ganska många, men ändå inte. Tänkte på vart jag befann mig. Helsingborg. Robin. Såklart. Så jag skrev ett pepp-sms till honom. Klockan halv sju på morgonen. Hoppas inte han hade sovmorgon och inte kunde somna om, förlåt i så fall. Robin är min bästa vän av manligt kön. Därför skall ni få se en fin bild på honom som hans kompis jeny tagit.

Två minuter kvar nu. Skall borsta tänderna. Äntligen skola imorgon, som jag har saknat den.
Puss