Jag är så töntig. Men jag älskar ungdomsböcker. Om en tjej som blir kär i sin nya låtsasbror och om låtsasbroren som blir kär tillbaka. Det är ju underbaraste upplägget för en bok! Visst att jag gillar hårda och häftiga ”för oss som är lite smartare än alla andra och inte läser högstadieångestböcker”-klassiker som 1984 också. Och sinnesförvirrande konstiga men oh så underbara böcker ”som man bara måste ha läst” som Liftarens Guide Till Galaxen också. Och fina kultiverade diktböcker av Karin Boye. Men tusan, jag älskar tonårsångest. Så dagens boktips är en gullig liten bok (enda anledningen till varför jag lånade den från början var conversen på framsidan):
/I’m so geeky. But i love books about highschool-dramas. About a girl who falls in love with her new stepbrother and about the stepbrother that falls in love back. It’s the most wonderful plot for a book! Sure i like ”books for us who are a bit smarter than everyone else and doesn’t read highschool-anxietybooks”-classics like 1984 too. And mindconfusing and weird but oh so lovely books ”that you just have to read!” like The Hitchhikers Guide to The Galaxy too. And nice cultivated poetrycollections by Karin Boye. But dang it, i love teenage anxiety. So todays booktip is a cute one. Cute as a button (as the boy says about the girl). (The only reason i borrowed it from the beginning was the shoes on the cover).
- jag älskar också tonårsböcker! det är det bästa! :D
Kommentar by Ida — 28 januari 2009 @ 0:40
Jag förstod mig aldrig på tonårsböcker. Jag förstod aldrig vad poängen var att läsa om någon annans problem när jag hade lyckats slippa dem för egen del. Egentligen förstår jag det inte nu heller.
Kommentar by Tuss — 28 januari 2009 @ 9:52
det är ju det här med att känna igen sig i böcker också. att få läsa precis det man själv tänkt fast bättre formulerat.
Kommentar by torunn — 28 januari 2009 @ 17:21
Redan läst, gillade dock inte slutet men omslaget vart fint.
Go torunn din blogg är finemang!
Kommentar by Annie Rosen — 28 januari 2009 @ 18:45
Jag har alltid föraktat och undvikit tonårsböcker. De är ungefär som amerikanska kärlekskomedier, man vet alltid hur folk kommer att reagera och hur det slutar.
Huga!
Kommentar by Den Store Ofantlige — 29 januari 2009 @ 0:14
Torunn: det är ju det jag har Marx och andra svåra politiska författare till, att läsa sånt jag har tänkt fast bättre alltså. ;)
För övrigt så är väl kanske inte min sociala situation sådär jätteavancerad, så jag har nog inte så mycket att identifiera mig med. Jag har exempelvis aldrig varit ihop med någon (men jag har varit olyckligt kär två gånger) och jag har aldrig haft någon stereotyp ”bästa vän” (även om jag börjar få bättre kompisrelationer sedan mitten på gymnasiet ungefär).
Kommentar by Tuss — 29 januari 2009 @ 19:29