Jag lyssnar på den här låten och kommer att tänka på en sak, på dig. Jag skulle vilja skriva allt allt allt, men det får jag inte plats med i ett litet blogginlägg, så istället är det såhär jag säger det:
Det är lustigt, man kan se någon på en konsert och inte veta om att man två år senare skall bli allra bästa vänner. Av någon anledning så börjar man heja på varandra, och sen börjar man prata litegrann ibland sådär blygt i skolan och sen helt plötsligt är man på äventyr tillsammans. Var går gränsen? När byter man telefonnummer? När börjar man faktiskt ringa varandra? När tar det blyga kallpratet slut och övergår i att man kan säga allt – precis allt – till varandra? När är man helt plötsligt så bra vänner att man kan sova över hos varandra i samma säng och sedan vara kvar fast den andra har gått till skolan och man äter frukost med den andras mamma?
Jag vet inte hur det gick till, jag kommer inte ihåg. Men plötsligt satt vi där på tåget med pannkakor i väskan och var på väg till en heldag i malmö. Vi var lite blyga i början på det där tåget när vi satt mitt emot varandra, men sen hoppade vi hage och gick i labyrinter och second hand-affärer och gick vilse och frågade en söt pop-pojke och hittade till slut rätt och åkte musikbåt träffade sångaren i billie the vision and the dancers och såg en regnbåge efter att ha blivit blöta i ösregn, och drack ubuntucola och satt i en soffa och träffade gammelsmurfen och tittade på sjungande damer och såg sötaste ungen. Sen dansade vi till kaizers orchestra och sen sprang vi jättejättesnabbt tillsammans till bussen hem och missade extranumret.
Sen gick det ett par veckor och sen kramade jag dig på gatan när du var ledsen och alla runtomkring var glada och dansade runt och skrek. Jag kände då när jag kramade dig och du skakade som en liten fågelunge hur mycket jag tyckte och tycker om dig och hur ont det gjorde i mig när det gjorde ont i dig (och idag när du var ledsen och grät och jag kramade dig kände jag samma smärta, men sen blev du glad igen litegrann i alla fall och när du läser det här hoppas jag du blir lite ännu mera gladare). Sen gick det några dagar och vi var på en modevisning tillsammans och du sov hos mig och sen var det inflyttningsfest hos mig tog vi kort i badrummet på våra håriga armhålor precis som i tillsammans och på morgonen var det pannkaksfrukost du var så söt och fin och jag undrade hur jag hade fått hem dig till min lägenhet, hur jag hade fått in dig i mitt liv.
Sen gick det några dagar till och vi åkte buss till haverdal och var på fel buss men sen kom jonathans mamma och hämtade oss och plötsligt var vi på kalas. Vi dansade till popmusik och tog fina kort utomhus på varandra utan skor på fötterna.
Några dagar senare var vi påväg till skåne igen, den här gången till helsingborg för att se emil jensen. Vi pussades med pojkar och helgen efter det kom pojkarna hem till oss och vi dansade och gick på en fest som inte var en fest och sen gick vi hem och hade en egen liten fest istället. Nån dag senare var det stureloppet och då gick vi och sjöng till vår låt, fidelity av regina spektor. Vi skrattade mycket och det var varmt och skogen var vacker. Sen var det modevisning igen och vi hade båda lockigt hår och fina klänningar och allting var helt underbart.
Så åkte jag till gotland och saknade dig så jag nästan dog, och du saknade mig också, men så kom jag hem och vi gick på en konstig gymnasiefest där det bara fanns massa bimbos och deras pojkvänner. Vi som hade klätt oss i matchande kläder och såg ut som två prinsessor. Vi bakade lussebullar och du fotade mig i papiljotter och sen åkte jag till gotland igen men den här gången kom du efter och vi dansade och myste och fikade och du hade ett jättefint nattlinne. Vi träffade min morfar, du för första gången och jag för sista gången. Vi åkte förbi stockholm påvägen hem och hade en heldag där, med fika på kafé string där johan glans satt vid bordet bredvid.
Min morfar dog och jag var ledsen men du tröstade mig (nu gråter jag). Vi gick på fribergs kafé och fick överblivna bullar och jag har en bild på dig där du står med en bulle i varje hand och en i munnen tror jag. Vi färgade mitt hår och det blev mörkgrått istället för brunt och med den frisyren gick jag med dig på jazzklubb på morfars. Jag grät för mitt hår var så fult, men så färgade du om det och jag blev glad igen. Sen var jag tvungen att än en gång åka till gotland, jag var borta en hel vecka och du anar inte hur mycket jag saknade dig då. Men när jag kom hem hade jag en fest och då var du där och din syster också och din pojke och jag var glad igen.
Du sov hos mig och jag sov hos dig och du sov hos mig och jag sov hos dig och så var det dags för maskerad och jag gick som ett hjul (jag hade ju missuppfattat jul-temat). Du var den sötaste zigenarflickan jag nånsin sett.
Plötsligt var det jul och jag var återigen på gotland. Inte hos dig med andra ord. Men som alltid kom jag hem igen och efter några veckor var det dags för minifest igen. Du spillde kakao över hela dig och din nya fina kofta, men vi blåste bort det och allt blev bra.
Det har hänt så mycket och vi har gjort så mycket så jag kan inte skriva allt, det hade blivit en hel bok (kanske blir det det en dag). Om en vecka och en dag fyller du arton år. Min allra bästa vän skall bli vuxen. Du kommer vara den bästa artonåringen i hela världen. Just nu är du den bästa sjuttonåringen i hela världen. Världen förtjänar inte dig, för du är det finaste jag vet, när allt annat här är falskt och fel.
Så grattis i förskott. Min älskade allra bästa vän i hela världen. På fredag åker jag till stockholm och skall vara ifrån dig en hel vecka och jag kommer sakna dig så mitt hjärta kommer värka. Men sen kommer jag komma hem igen. Tillbaks till dig. Och som sagt, jag tycker om dig. Så mycket så du anar inte.
Och tack. Tack tack tack tack tack tack tack (jag kopierar inte) tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack för att du finns.
<3
/My best friend in whole wide world, this is for her.
