Jag har en väldigt fin vän. Han brukar äga mig när vi diskuterar och jag hatar det, blir småsur för att jag inte lyckas säga det jag tänker och så går jag därifrån för att jag inte vet vad jag skall säga, men då kommer han efter och säger förlåt och jag tycker om dig och så kramar han mig och allting blir bra. Sen får jag sitta i hans knä och jag rufsar i hans hår. Han heter Algot.
Jag har en fin vän som jag träffar varje dag i skolan eftersom vi håller på med slutproduktionen tillsammans. Ibland blir jag irriterad på saker hon gör utan att veta varför jag blir det. När jag kommer på mig själv skäms jag. Egentligen är inget hon gör särskilt irriterande. Förutom kanske att hon bor i laholm som är skiiiiiiiitlångt bort. Vi brukar dansa tillsammans och kramas och prata om bloggar (det är bara vi i hela världen som gillar bloggar verkar det som ibland). Hon brukar ringa mig när hon kommit hem på kvällen, ibland bara för att kolla att jag är okej (ibland är jag ju inte det nämligen). Ibland skickar hon peppsms också. Som är så himla fina att man kan dö. Hon heter Madeleine.
Ibland får jag kramas med båda dessa på samma gång. Det är väldigt trevligt.
På torsdagar sänder jag radio. Såhär kan det se ut:
Inga kommentarer »
Inga kommentarer ännu.
RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URL