peppinlägg

I was looking for a place to hide away but
instead i lost the heart i gave away.

Min favoritlåt för tillfället, den är så himla underbart sorglig. Lalehs röst skär genom mitt hjärta, hon sjunger i den här låten som om hon skall brista ut i gråt vilken sekund som helst och det är så vackert att jag nästan börjar gråta själv.

Jag sitter i min säng nu. Som vanligt. Jag är så trött på det här. Varför är det mörkt ute? Varför är min soffa tom? Varför puttrar inte tevattnet på spisen? Varför sitter jag inte i picassoparken med en filt omgiven av vänner? Jag vill ha vår nu. Riktig vår. Varm vår. Inte mesvår med dimma och duggregn. Som sara sa idag ”Sånt där regn som tränger sig in överallt, i näsan, i öronen” och så skrattade vi lite.

MEN! Nu skall vi inte deppa. Vad rimmar på depp? Just det – pepp! Jag tänkte peppa lite också nämligen. Igår berättade jag ju om lördagens föreställning som det bara kom fem pers på. Men jag tänkte berätta om den underbara stämningen vi hade innan den började. Jag kom till skolan kl fem, en timme innan föreställningen skulle börja. Sen gick jag till hemköp över gatan för att köpa lite mat, och där träffade jag hanna, maria och matilda. Hanna är vår teknikare, matilda är vår gästskådespelerska och maria är vår klasskamrat, hon var där för att titta på föreställningen. De köpte en grillad kyckling, som vi i sann teaterinstutionsanda delade på allihopa. Det är sant att vi var fler personer i föreställningen än i publiken om man räknar teknikarna hanna och emelie, men oj vilken föreställning de sen fick! Efteråt satt jag, måns (inte saras måns, utan gamla teatermåns), madde och vår lärare thomas och pratade om föreställningen och massa annat. Himla himla mysigt var det. Och sen var det ju festen. Som jag skrev om. Så EGENTLIGEN borde jag inte vara depp. Och det är jag inte längre. Otroligt, jag är pepp som tusan! Att man kan bli det bara av att skriva ett litet blogginlägg. Härligt.

Och glöm INTE popradio på torsdag! <3