Trots att allt är upp och ner, stressen är total, hjärtat är förvirrat och splittrat och scannern inte fungerar. Trots att jag blir olyckligt förälskad i allt som rör sig. Trots att jag saknar min mamma på andra sidan sverige. Trots att jag saknar tiden innan min bästa vän skaffade pojkvän. Trots att jag är pank. Trots att jag har hål i skorna. Trots att jag inte vet vad jag vill. Trots att jag är röksugen. Trots att kylen är tom. Trots att studenten, arbetslösheten, paniken och ångesten närmar sig. Trots att jag missat femton miljarder deadlines. Trots att ALLT är skit.
Trots allt det mår jag bra. Jag mår jättebra. Jag satt på balkongen igår och rökte min näst sista cigarett och bara mådde gött. Jag hade bara ben, det var mitt i natten och jag frös inte. Då kom jag på att det måste jag skriva på bloggen. Inge lite hopp om framtiden. Sen gick jag in till min fina fina fina fortfarande städade lägenhet, la mig på sängen och tittade på scrubs.
Jag fortsatte må bra idag. Jag gick till skolan med mitt vanliga soundtrack i öronen.
Om folk hörde vad jag hörde när de såg mig gå på gatan så skulle de förstå varför jag ser så glad, målmedveten och stark ut. De skulle fatta varför jag ibland gör piruetter och varför jag dansar när jag står och väntar på grönt vid övergångsställena.
Om folk hörde vad jag hörde hade de sett vad jag ser när jag hör, och då hade de förstått varför en småmulen tisdagsmorgon kl halv nio kan vara något av det bästa som finns. Se människor gå runt i takt med musiken utan att de själva vet det, se löv virvla runt på gatan som i en galen dans, se knopparna slå ut på alla träden.
Om folk såg vad jag ser när jag hör, då hade de också känt vad jag känner när jag ser det jag ser när jag hör det jag hör. De hade känt lyckan nästan spränga bröstkorgen, de hade känt viljan att bryta status quo och bara brista ut i sång. De hade känt lukten av alla blommor och vinden mot ansiktet. De hade känt klänningen blåsa runt benen.
De hade levt.
____
Jag fick någons favoritplektrum för ett par dagar sen, och jag nästan dog så fint jag tyckte det var. Skattjakt och något personligt som skatt. Det är så det skall vara. Jag har gjort en blandskiva nu, som tack. Väldigt fin blev den. Får ta och scanna in den innan jag skickar iväg den.
Apropå att scanna. Jag scannar som en idiot nu, för det måste vara klart innan torsdag, och problemet är att det bara funkar var femte gång man försöker, vilket gör att det tar en oerhörd tid. Men ni skall få lite smakprov:
Puss och kyss och pepp!
