1. lögn säger du jag säger lugn.

    10 maj 2009 by torunn

    Jag bara ljuger. Jag kommer aldrig sluta höra av mig. Jag kommer aldrig sluta bry mig. Jag kommer aldrig sluta ge hela mig själv. Mitt hjärta är ert att förstöra, och det kommer aldrig ändras. Kanske blir jag sårad en miljon gånger, men blir jag inte det en gång är det värt det. Det är väl det jag hoppas på, att någon gång får jag något helt tillbaka.

    För vem är jag att avgöra hur mycket jag skall ge? Det är väl lika bra att jag ger allt från början, det är ju så jag känner att jag vill göra och man skall ju lita på sitt hjärta? Om jag inte spelar mystisk, om jag inte är dryg, om jag hälsar glatt och är snäll och trevlig, om jag är mig själv hela tiden, då tycker jag i alla fall att jag har gett världen något. Sen vad jag får tillbaka spelar väl ingen roll. Man ger ju inte för att få. Eller? Om någon blir rörd, glad, pepp av det jag ger, då är det värt så mycket mer. Kan jag som enskild människa göra skillnad? Ja det tror jag banne mig. Jag ger min kärlek, jag skriker ut den för hela världen, till alla som vill ha. Och det gör fanimej skillnad.

    Nu skall jag hem till min bästa vän. För jag har ju en sån, hur kunde jag någonsin tvivla på det?