om självsäkerhet.

Jag var på krogen i lördags. Sara hade glömt sitt leg hemma så vi satt på BM hela kvällen/natten och pratade med alla som kom och gick. Mest folk vi kände förstås.
Men efter att ett gäng gått och innan ett annat gäng kommit kom det fram en kille och satte sig vid oss, som vi inte kände. Hans kompis spelade black jack eller vad det heter och han ville inte sitta ensam (bra raggningsknep?). Han fick slå sig ner, och vi började prata.

Sara hade just blonderat mitt hår och jag var på topp. Kände mig sjukt snygg, var med min bästa vän och hade det allmänt gött. Och jag är inte blyg. Jag kan vara blyg ibland, vid vissa tillfällen då det är människor jag respekterar och de säger smarta saker som jag inte kan toppa, då håller jag käften. Jag håller käften om jag känner att jag inte vill eller kan tillföra något, vettigt eller roligt eller allmänt, till en konversation. Men det händer inte så ofta. Och vad är det för fel med det? Jag tycker om att prata, jag tycker om att bli sedd, jag tycker om att märkas. Varför skulle jag annars ha en blogg? Varför skulle jag annars ha ett radioprogram?

Nåväl, jag och Sara och den här killen började prata om ditt och datt, han var faktiskt riktigt trevlig. Men så sa han ”Du är nog den mest självsäkra tjejen jag någonsin träffat!”. Det var inte negativt menat egentligen, men jag märkte att han tyckte att det var lite jobbigt att jag kom med svar på tal hela tiden, och jag (bakom min självsäkra min) tog lite illa upp. På något sätt. Det var inte det att jag var otrevlig, det var inte det att jag var dryg, det var inte det att jag inte blottade mig själv genom att säga ”nej jag har faktiskt inte sett den filmen”, det var bara det att jag inte skämdes för mig själv. Och det överraskade den här killen. Hade jag varit kille och han varit tjej och jag hade betett mig exakt likadant som jag nu gjorde som tjej, så hade det inte varit något märkvärdigt med det. Det var ju inte direkt så att han verkade ha självsäkerheten i botten han heller, men det var jag som var speciell. VARFÖR skall det vara så? Varför är det konstigt och överraskande när en tjej har lite självförtroende? Varför är det jobbigt för en kille att tjejen han raggar på på krogen (jag säger inte att jag blev raggad på, jag pratar mest allmänt nu) har större självförtroende än honom? Om hon inte haft ett större självförtroende hade ju han haft det, men hade det då varit accepterat ifall tjejen tyckte att det var jobbigt?

Jag bara undrar. Jag slänger ut den här frågan i luften och hoppas på en diskussion. Och jag tänker inte be om ursäkt för mitt stora ego, så det så.