Jag vet inte varför, men jag pratar någon slags blanding av stockholmska och halmstadska. Otroligt fult, men här kommer i all fall mitt första videobloggsinlägg. Inspelat halv tre inatt/imorse.
AAARGH! Jag fattar inte hur man får in den jävla videon här men den finns på länken nedan tills jag fixat det!
http://torunn.se/wp-content/uploads/2009/06/mov002531.mp4
Jag gillar inte Mona Sahlin. Jag älskar Marit Bergman. På onsdag skall Marit Bergman spela i samband med Monas tal i Almedalen. Såklart kommer jag vara där. Men jag tycker det är lite synd. Inte för att jag hurrar särskilt mycket för Socialdemokraterna, men det är ett av de minst dåliga partierna efter vänstern och miljöpartiet. Dock tycker jag att Mona Sahlin förstör sossarna. Hon är skitdålig på att debattera, vilket resluterar i att Fredrik och det blå gänget vinner alla debatter trots att deras åsikter suger, vilket gör att människor som inte riktigt vet vad de tycker tror att alliansen är mycket bättre än oppositionen. Det suger. Kort sagt. Men Marit är bäst, och det är lite konstigt att hon väljer att hänga med en så… nu vill jag inte säga dålig människa för det anser jag inte att Mona är, men liksom. Mona och Marit. Det funkar inte. Men å andra sidan behöver ju Mona verkligen lite hjälp på traven.
Igår när jag jag var påväg hem mötte jag ett stort, berusat killgäng. Jag såg dem på långt håll och min första impuls var att svänga in på närmsta tvärgata, men sen tänkte jag att nej, nu är min kub två meter åt varje håll, och de skall fan flytta sig för mig. Sen kom de närmare och sa hej. Jag sa hej hej. En kille frågade ”är du anarkofeminist?”. Utan att tänka efter skrattade jag nervöst och sa nej. Sen ångrade jag mig, men då hade vi redan passerat varandra och jag pallade inte gå tillbaka. Hela vägen hem tänkte jag på denna händelse. Jag anser ju att ett anarkistiskt samhälle är det optimala samhället, och jag är ju feminist, så då är jag ju anarkafeminist. Det är jag och jag vet om det. Men varför, varför, varför svarade jag direkt nej? Var jag rädd? Nej inte direkt. Ville jag att de skulle tycka om mig och var orolig att de inte skulle göra det om jag svarade ja? Nej, jag tyckte de verkade som rätt vanliga, ganska patetiska, fulla killar i tjugoårsåldern, så varför skulle jag vilja vara omtyckt av dem? Jag har fortfarande inte kommit på något bra svar på varför jag svarade nej, jag är inte anarkafeminist. Det är ju jättekonstigt. Men ganska intressant. En annan fråga man kan ställa sig är varför min första impuls var att byta väg för att slippa möta dem. Jag var ju inte rädd på något sätt egentligen. Jag blir nästan lite arg på mig själv.
Men nu skall jag gå och möta hedvig vid bussen, oooh vad jag saknat den människan. <3
Idag var min första arbetsdag! Jag säljer kläder av märkena Lingon & Blåbär och Keep it Up i en sommarbutik i Visby. Det är faktiskt riktigt roligt och kläderna är fina så det känns bra! Åh bilder på mig i fina jobbkläder kommer så fort jag har fixat det haha! Allt är så stressigt och jag har inga saker här där jag bor utan allt är hemma hos mamma så imorgon skall jag låna en cykel och cykla vändor hela dagen med allt jag behöver! Men livet är gött. Och jag skall sluta blogga om så tråkiga och banala saker som vad jag gör, utan istället tänka och filosofera, men just nu har jag ingen inspiration. Och så blir jag ännu lite mer stressad av att bredvid mig, vid kanten av altandörren jag sitter lutad mot, är det ett humlebo, så hela tiden flyger det humlor som flyger runt runt och letar efter det lilla lilla hålet de skall in i. Men till och med jag har lärt mig var det sitter, efter typ fem minuter, så jag förstår inte, de måste bott där hela sina liv, och de måste ändå pröva längst ner, lite längre upp, lite längre upp, lite längre upp, alldeles för högt upp, lite längre ner, lite längre ner, innan de hittar det. Korkade djur. Men å andra sidan är de beundransvärda, de kan inet flyga men gör det ändå. Kanske går all deras hjärnkapacitet åt till att flyga trots naturlagarna och det är därför de har svårt att hitta hem?
Senast jag bloggade så var det dagen innan studenten. Nu är det jättelångt efter studenten. Jag tänker härmed börja om på den här bloggen. Jag pallar inte berätta om allt som hänt de senaste veckorna, så vi kan låtsas att det här är en ny blogg. Typ. (Men jag kan inte låta bli att lägga upp lite foton ändå. Tagna med min mobilkamera så kvalitén är väl sisådär. Men men! Håll muspekaren över bilden för bildtext!)
Hej, välkommen till min blogg!
och oj, jag hittade några bilder som jag tänkt lägga upp innan men inte hunnit. Här är de:
Idag smet jag in på tvåornas avslutningskonsert. Jag grät lite. Det var så fint. Och lite jobbigt känns det att de har ett helt år kvar på den här underbara skolan, med varandra. Och jag tänker att om jag får tårar i ögonen på deras avslutning, vad kommer jag då få i ögonen imorgon, på våran avslutning? På självaste studentdagen? Jag kommer inte slösa med mascaran imorgon bitti, det är ett som är säkert, för den kommer isf ändå försvinna på fem minuter.
Igår kom mina föräldrar. Eller, min mamma och min styvpappa. Imorgon kommer pappa, min bror, min moster och min mosters man. Vad jag vet i alla fall. Det hela är lite spännande faktiskt, det pirrar och skylten jag bara sett med blå, oigenomtränglig plast runt är jag mycket spänd på att få se. Jag kände lite på den, och om jag har rätt så är den inte fyrkantig. Spännande!
Förövrigt så är in studentmottagning flyttad till IOGT-NTO-lokalen på muraregatan för de som tänkte komma!
Men nu måste jag springa härifrån och träffa en som heter Kalle som jobbar här som skall hjälpa mig!
PUSS!
Det är den sista måndagen i mitt liv som jag går på gymnasiet.
Det känns bra.
Det är många sista saker nu såhär sista veckan, till exempel så är det sista avsnittet av POPRADIO på torsdag, och det är mamma-special! Direktimporterad från Östersjön har vi som gäst min alldeles egna mamma Ylva.
Vi kommer spela musik med mamma-anknytning, och alla får ringa in och hälsa till sina mammor (kom ihåg att säga till era mammor att lyssna bara).
Man kan även önska låtar, men eftersom det inte är Sveriges Radio med sveriges största musik-arkiv så måste ni säga till i förväg så jag kan se till att jag har låtarna som skall spelas. Senast onsdag kl fyra måste ni ha mailat mig (torunn(a)unf.se), skrivit till mig på facebook eller kommenterat här. Ni skall skriva namnet på låten, artisten och lämna en motivering till varför låten passar i mamma-specialen!
Jag hoppas vi hörs på torsdag kl. 1800!
Puss puss gull
Hej alla fina flickor och pojkar som läser min blommiga blogg! Ikväll kl 18.30 kommer jag vara med i tv4 Halland och prata lite om EU-valet och nykterhet. Om ni missar det eller inte bor i Halland kommer det finnas på internet också.
Jag har lite andra nyheter och information:
1. JAG HAR KLIPPT MIG!
2. Bilder från siesta finns nu på facebook men kommer komma upp här tillsammans med balbilder så fort jag får en möjlighet. (Okej, i slutet av det här inlägget tänker jag lägga upp en bild på mig och antoni, bara för att den blev bannad från lookbook p g a att man inet får vara två på en outfitbild, LÖJLIGT!)
4. Jag har studentmottagning på fredag kl. 1600 i min trädgård.
5. På torsdag är sista POPRADIO. Det är mamma-special med hemlig gäst!
6. Alla borde gå in på KARMA TREEs myspace. De äger.
Jag köpte en bok idag. Sextio kronor kostade den och på första sidan står det med bläck att ”sidan 25 och framåt har jag dig att tacka för”.
På bokens framsida ligger det ett piano av papper, fyra torkade rosor och en pratbubbla. Inte ännu förlorade.
Det är ett knytt från staden av halm som skrivit boken. Jag minns det första smset jag fick av henne. Det försvann när min telefon gick sönder och jag saknar det. Jag brukade läsa det ofta. Jag fick det innan jag visste vem hon var.
Jag hade satt upp en affisch på skolan jag just börjat på, det här var 2006 och jag var femton år. På affischen hade jag skrivit mitt telefonnummer. Ungefär såhär stod det i smset jag fick då i september 2006 ”ett knytt, född i halmstad söker också loesjeisar…” sen kommer jag inte ihåg vad det mer stod. Jag minns att jag tyckte att vi skulle träffas, men det blev uppskjutet för hon fyllde år. Knyttet fyllde sexton i september 2006. Trettonde september fyllde hon sexton.
Vi träffades i alla fall sen, och hemma hos affisch-annie vid örjans vall gjorde vi pärlplattor och loesje-affischer och fältbiologslappar och andra pysselsaker. Saga var också med. Den där saga som berättade för mig att jag var den nya ettan som man spanade på i början. Jag spanade tillbaka på saga, men saga var upptagen. Eller jag vet inte, det var uppochner med det där, men jag fick aldrig tillfälle att berätta om min spaning för sagan, och nu känner jag att det är för länge sedan för att vara viktigt, plus att jag tycker hennes lillebror är söt.
Jag och knyttet var inte riktigt med i gänget, men vi hade varandra och vi blev såna där bra vänner som träffas flera gånger i veckan och gör fina saker, som att fika, kasta löv på varandra, smälla smäll-is och titta på studio ghibli-filmer.
Jag vet inte vad som hände. Eller jag ljuger, jag vet precis vad som hände. Det hände något som egentligen hade kunnat vara sjukt bra, men jag blev så förvånad och visste inte hur jag skulle hantera situationen. Jag visste inte vad jag tyckte om situationen. Jag läste ditt brev flera gånger, sen blev jag nervös och visste inte vad jag skulle göra riktigt. Pank var jag också så jag kunde inte ringa dig. Jag la upp en bild på bdb där jag bad dig fika med mig på måndag.
Fikan var ganska konstig och tyst och jag kände mig dum. Något var förändrat. Det var en bomb som hade släppts och den sprängde våran perfekta (trodde jag) vänskap. Den hade kunnat fortsätta vara perfekt, men jag ville inte såra dig, ville inte tränga mig på. Visste inte om du ville träffa mig överhuvudtaget. Jag kände mig dum i huvudet och som en hemsk människa. Så jag hörde inte av mig. Tänkte att du skulle höra av dig till mig. Vi tänkte nog samma sak. Jag borde hört av mig.
Jag köpte din bok idag, och slog såklart genast upp sidan 25. Det jag inte säger när vi pratar om livet. Stod det där. Jag vände blad. Där står det om smuts under naglarna, och jag tror det är mina naglar. De brukar vara smutsiga. Det står om oss tror jag, men allt är nog inte hämtat från verkligheten, eller så är just de sakerna inte om mig. Jag kommer inte ihåg pocketböckerna av doris lessing, och jag kommer inte ihåg att du hade cigaretter i väskan. Och du har väl ingen lillebror?
Sen kommer det en dikt skriven i kursiv stil. Jag vet att det handlar om mig, för det var fyrtio mil och en östersjö mellan mig och dina blyertsstreck dina ord dina ögon. Och jag bakar alldeles för kladdiga muffins två minuter i ugnen och sedan äter fem på en kvart.
Allting låter så vackert när du skriver det. Jag tänker att det är konstigt att någon kan skriva så vackert om mig, jag förstår inte hur mina smutsiga naglar kan bli vackra med dina ord. Jag tänker att om jag hade vetat allt jag vet nu så kanske det hade varit annorlunda. Du kanske inte hade varit så långt bort. Du har pojkvän nu, och jag vet vilka du umgås med. Du umgicks inte med dem förut, då umgicks du med mig. Ett sting av avundsjuka slog mig den trettonde september förra året, när du fyllde arton. Du hade födelsedagsfest och jag hade inflyttningsfest. Jag undrade inom mig varför jag inte var bjuden på ditt kalas. Du var på mitt i alla fall en stund och det var fint. Du hade vackra örhängen på dig. Det har du alltid.
Jag har kvar ditt brev och jag läser det ibland. Det sitter i mitt album. Det är så vackert och jag tänker på vad jag missade när jag reagerade så konstigt. Nu kommer jag läsa din bok istället. Om möjligt ännu vackrare ord.
Det här inlägget handlar om min vän Linnea Lundborg, och det som är kursivt har jag tagit från hennes bok Inte ännu förlorade, med små modifikationer. Den är verkligen läsvärd. Försök köpa den vad ni gör. Om ni inte lyckas kan jag hjälpa till, bara att kommentera. Den kostar sextio kronor för studenter och hundra kronor för vanliga människor.
ochjagsaknardigockså.
Eftersom iphoto/skolans datorer suger kuk så lyckas jag inte ladda in bilderna. Får försöka ta mig till bibblan och ladda upp ikväll eller imorgon. Men jag kan meddela att jag har haft sjuuuuuuuuuuuuuuuuukt kul. Imorgon skall jag bli intervjuad av tv4 halland. Det blir fett, om jag inte hinner lägga upp bilder på nya frippen innan det sänds kan ni ju kolla på teve så får ni se. kyss
