Det finns vissa röster, vissa texter, vissa låtar, vissa människor, som tar sig in i mig. De tar sig in i min hjärna, in i mitt hjärta, in under min hud.
Vissa människor kan jag veta med en gång att jag älskar. Ibland behöver jag inte ens prata med dem. Men helst gör jag ju det ändå förstås, för om jag redan älskar en person så kommer jag ju älska den ännu mer om jag pratar med den. Men är det inte så? Att vissa människor vet man med en gång att man passar ihop med?
Sen finns det vissa låtar, de behöver inte handla om något speciellt, men en kombination av melodi, text och röst kan göra att jag blir helt förälskad. Någon frågade mig ”kan du relatera till den här musiken?”. Ja. Ibland kanske hela texten inte är direkt tagen ur mitt liv, eller ens liknar något jag tänkt eller varit med om, men det är väl som att läsa en bok eller en dikt? Varför skall man alltid kunna relatera allt till sig själv?
Sen har jag en fråga. Är det okej att betala tusen spänn för att få mat lagad i en vecka? För jag är beredd att göra det, jag gillar kocken.
Hej Torunn. Idag läste jag din blogg för första gången. Den är bra. Sträckläste två sidor på en gång.
Synd att jag jobbar idag på skriktiden. Får ta igen det under veckan.
Du är fin du Torunn. <3
Kommentar by hilda — 05 juli 2009 @ 10:40
du kan vara fin! jag lovar att hjälpa till med skriket när du är ledig!
Kommentar by torunn — 05 juli 2009 @ 12:53