Vissa saker funkar och vissa saker funkar inte. Vissa saker hoppas man på och vissa saker har man egentligen gett upp men fortsätter kämpa ändå trots att man inte riktigt vet varför man började kämpa från första början. Tur att när man inser att det inte finns någon poäng i att kämpa har man annat att hoppas på. Och så kan man lägga all sin energi på något vettigt istället för en känslomässig sörja som började mögla för länge sen. Då inser man hur vackert livet är, hur vacker gryningen är (fast det visste jag innan), att öron har en mycket fascinerande och vacker form, hur skönt det är att skrika, hur gott det är med nonstop-choklad och hur jävla lycklig man är att man får leva, att man får se gryningen, att man får skrika om vad man vill, att man har tillgång till nonstop-choklad och framför allt att man har någon som låter en röra vid dens öron. Öron är vackra. Och örsnibbar är något av det mjukaste och finaste i världen.
Nästa gång jag får röra vid någons öron skall jag viska något i dem och jag vet precis vad jag skall viska.
Inga kommentarer »
Inga kommentarer ännu.
RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URL