En vanlig människa.

Vafan. Det blev nästan lite för mycket det senaste inlägget. Det är precis så jag känner, men vafan. Lite överdramatiskt kanske. Min tanke en kvart efter publicering var ”tänk om nån läser det här?” – DET ÄR KLART NÅN LÄSER DET IDIOT!

Så nu skall jag vara en människa och avdramatisera det hela. Eller inte avdramatisera, men liksom, jag känner mig lite pretto som bara skriver kryptiska texter sprängfyllda med känslor. Om jag hade läst min blogg och inte varit jag, eller om nån annan hade skrivit det jag skrivit och så hade jag läst det, då hade jag tänkt ”Hon bajsar nog inte… eller i alla fall bara hallon, eller kanske kärleksdikter. Inte avföring i alla fall. Och hon går nog aldrig utanför dörren utan att göra sig iordning hur länge som helst innan. Och hon är säkert en såndär låtsasdeprimerad tjej som röker för att hon tycker det är coolt och sitter och pratar om indiegrejer och är allmänt dryg och har bulimi.”

Och sån är jag ju inte. Och jag vill inte vara det heller. Det är klart jag bajsar (och jag läser fantomen när jag gör det). Och är sjukt seg på morgonen. Och tycker det är sjukt roligt att byta ut ord i filmtitlar till vagina. Och kiss och bajs-humor har jag också. Och så älskar jag att göra grimaser så jag ser sjukt i huvudet ut (det är väldigt roligt att göra sig så ful man bara kan). Och jag är sjukt klängig, älskar att kramas, det spelar inte så stor roll med vem, men såklart folk jag tycker om, men jag tycker å andra sidan om nästan alla jag träffar, så det är ju ganska många. Och ja, jag röker till viss del för att jag tycker det är lite coolt, men det skäms jag å andra sidan över. Ibland kan det gå en vecka innan jag pallar duscha också. Jag är rätt äcklig. Eller, inte äcklig, men jag är en människa. En rätt så normal och trevlig människa. Som gör vanliga saker som att gå på toa till exempel. Och ha barnsliga bråk med min storebror. Idag till exempel snodde han mina skor och sprang iväg med dem som hämnd för att jag kastade pizzakanter på honom, så då snodde jag hans och sprang iväg med dem. Sjukt barnsligt och sjukt roligt. Jag är inte alls en svår och komplicerad människa. Jag är vanlig.

Jag vet inte varför jag fick ett sånt enormt behov av att skriva det här, men det känns bra. Nu skall jag kränga vegansnickers och sen skall jag sova utan att borsta tänderna innan (för jag orkar verkligen inte göra det)!

Puss och gonatt