”Det påverkar inte det faktum att jag vill ha dig.”.
Jag dör.
-
Jag tror jag skall kasta mig igenom ditt fönster
08 augusti 2009 by torunn
-
tänk vad glad man kan bli.
06 augusti 2009 by torunnTänk vad glad man kan bli av ett telefonsamtal. Även om det inte handlar om något speciellt. Maneter, gäddor och deprimerande schackmatcher. Men ändå så fint. Inte fint för att man har en särskilt djup konversation, men för att man vet att den på andra sidan sverige på andra sidan telefonlinjen är en otroligt fin pojke med blå ögon, och för att man bara är glad av att höra hans röst, och för att det faktiskt kan vara trevligt att prata om maneter och fiskar och schackmatcher och pusselbitar och att ironisera över hype på lookbook ibland. Väldigt trevligt faktiskt.
Och tänk vad glad man kan bli av en färgglad ljusslinga som äntligen funkar. Och tänk vad glad man kan bli av att kasta vinbär på varandra och hitta en igelkott i busken och tända eld på saker och busa och leka och pussas med fina flickor och bara prata strunt med fina människor och skratta skratta skratta. Och tänk vad glad man kan bli av att binda fast alla i snören och välta en maja bakåt så hon ramlar i vinbärsbusken och får vinbärsfläckar över hela ryggen. Och tänk vad glad man kan bli av att springa runt i visby och leta efter ett perfekt ställe att fota sin outfit på, och sen hitta en. Och tänk vad glad man kan bli av att äta kladdkaka. Och tänk vad glad man kan bli av att bara finnas till.
-
Ljuset
04 augusti 2009 by torunnDet finns några ljus i mitt liv. Ett lyser klarare än något annat. Ljuset heter Sara.
Ibland när livet är mörkt och trist tänker jag på sara och önskar att hon var här. Som igår, när jag mådde jättedåligt över emmaboda och allt det där. Då ringde sara. Hon ringde och sa ”nu kommer jag till dig!”. Nu har hon kommit och fastän det är mitt i natten är allt ljus. Hon har ett gult linne på sig, och en solros i ett halsband. Hennes hår är som guld. Det finns inget annat ord är ljus.
Så nu skall jag umgås med ljuset. Fast först skall jag lägga upp några av de första bilderna som togs med nya kameran.
-
EMMABODA BROKE MY HEART
by torunnEmmabodafestivalen. Det var fint. Det var så fint att när jag kom hem kände jag mig helt tom. Det kändes som att jag aldrig mer skulle bli glad. På morgonen på söndagen fick jag en puss på pannan och där stod jag med mitt hjärta i handen och visste inte riktigt vad jag skulle göra med det. Så jag la det där, under en sten på ängen ligger förmodligen det ännu. Men kanske får jag tillbaka det snart. Ingen vet. Jag kan bara hoppas på att någon såg mig och tog hand om det så länge. För alla behöver ju ett hjärta. Jag vet inte varför jag lämnade det där. Det var korkat. Väldigt korkat. Nu har det gått nästan två dagar sen dess, och allt känns faktiskt mycket bättre. En liten del av hjärtat har redan flugit tillbaka till mig via ett telefonsamtal jag fick igårkväll. Men inte vara sentimentala och deprimerande nu, det finns ju så mycket vackert här i världen som inte händer i emmaboda, även om jag vet att det kan vara svårt att förstå. Den där lyckan jag pratar om jämt nuförtiden. Jag trodde att den aldrig skulle komma tillbaka, men jag känner faktiskt hur den är påväg. Den kommer med en flicka ifrån halmstad. Den kommer med en flicka ifrån visby. Flickor med rött hår, det är något med dem. Något som gör att alla pojkar i världen bara kan slänga sig i en hög och ruttna. Ingenting spelar någon roll bara jag får ha mina flickor med rött hår. Jag vet att deras hår är färgat, men det spelar ingen roll. Ingenting spelar någon roll, bara de finns. De behöver inte ens ha hår överhuvudtaget för min del. Bara de finns.
Så, sammanfattningsvis. Lyckan kommer, det gör den. Och pojkar från stockholm kan ta sig nånstans. Pojkar från falun behöver dock inte ta sig, om de inte tar sig hit förstås. Det får de gärna göra. Mitt hjärta skulle nog bli lite gladare då. Eller mycket gladare. Och just det, festivalen, den var underbar!
KÄNNS SOM 2009
