Okej. Nu kommer det hemskaste med hela den här hårkrisen. Som förmodligen kommer innebära att jag rakar av det eller klipper det väldigt kort. Det har ramlat av. Alltså. Jag satt och pillade i håret och upptäckte att i hårbottnen är det liksom stubb. Sjukt obehagligt. Typ två tre dagar lång stubb. Och hur länge sen var det jag var hos den där jävla hårfrisörskan? Just det, två tre dagar sen. Jag har seriös lust att döda henne. Men först måste jag fixa till håret. Problemet är att jag inte har några fina vänner beväpnade med flinka fingrar och en sax i närheten, och jag kan inte klippa mig själv (funkar när jag har långt hår men det blir så svårt där bak med det korta). Så jag måste låta en ny främling röra det. Och det vill jag egentligen inte. Men jag måste göra det ändå. Fan fan fan fan fan.
-
hårkrisen
21 september 2009 by torunn
-
för exakt ett år sedan…
by torunn… hade jag en popsoffa som var gul.
… hade jag en egen lägenhet med knarrande trägolv, snetak och balkong.
… funderade jag på vad jag skulle ha på mig på mitt allra sista skolfoto.
… var jag kär i en kille som hette Alvin.
… såg jag ut såhär:
/A year ago…
… i had a popsofa that was yellow.
… i had my own apartment with sloping roof, squeaking floor and a balcony.
… i was thinking of what to wear on my very last school-photo.
… i was in love with a boy named Alvin.
… i looked like this.
♥
♥
♥
Tänk vad man kan sakna sitt hår ibland. Och en ful stad på västkusten liksom. Fy tusan vad konstigt egentligen.
/It’s weird how you can miss your hair sometimes. And an ugly city on the west coast of Sweden.
-
IN THE MIDDLE OF THE NIGHT
20 september 2009 by torunnkan man sakna sitt hjärta så det gör ont i halvan man har kvar:
♥
♥
♥
-
jag gillar
by torunnmig själv. Det gör jag. Åh det gör jag verkligen.
Men ibland vill jag vara sådär otroligt mystiskt snygg och häftig som jenny, ena halvan av bloggarduon olfa. Och ibland vill jag vara sockersöt och ha garderoben full av färgglada sextiotalsklänningar som emma i inlägget innan. Och ibland vill jag vara sådär ständigt snygg second-hand-brud med bruna strumpbyxor och snörskor. Typ.
Men. För att vara det måste man gå in för det liksom. Och det kan jag inte. Jag vill ha allt på en gång. Eller jag vet inte vad jag snackar om, ibland vill man väl bara vara någon annan helt enkelt. Tur att det snart är halloween så jag kan klä ut mig till nån annan.
-
höststädning
by torunnMina kära vänner. Jag håller på att städa på den här lilla sidan. Försöker fixa ett vettigt kategorisystem till exempel, och skall även rensa bland mina länkar. Under tiden vill jag tipsa om några bloggar jag hittat de senaste dagarna (och några jag vetat om länge, men fortfarande tycker om) som jag tycker mycket om (och så får ni lite musik också).
Först ut:
Olof Grind med bloggen (and so it never started, and it will never stop, just like i am and you are)
hur kan man inte gilla detta?
Andra är Johnny Saturday and the Wolff’s. Min kompis Erics bästa kompis som är mycket mycket bra, och jävligt het.
het OCH bra, kan det bli bättre?
Sen har vi några flickor också. T ex Emma med sin underbara C’est le requiem pour un con om franska filmer och sextiotalet.
UNDERBART
och Madeleines Sister Disco:
sötare får man ju leta efter
och så har vi Moa med alla rosetterna och en magisk purt till en annan värld:
rosetter! <3
Sen finns det en jättefin sida där man kan köpa fina små hårspännen och rosetter och smycken som två systrar tillverkar själva.
sidenrosett!
Och slutligen så har vi en blogg, av en tjej som heter hanna, och det var utifrån hennes blogg och länkar jag hittade där som jag hittade de fyra sista bloggarna. TACK för det. Hon skriver väldigt fint också.
hon ger bort kakor i present också. gulligt.
Så. Det var det för ikväll. Puss på er. Imorgon skall jag berätta om en väldigt obehaglig ”blinddate” som jag var på idag. Och jag kan tala om för er att det INTE var något dejtande från min sida. Förstår inte hur vissa männskor tänker alltså. Grrr.
-
klockan är fem.
19 september 2009 by torunnOch nu mina vänner, går jag och lägger mig.
Dagens höjdpunkt: MOTO BOY SKALL SPELA PÅ POPMONTRÉAL DEN ANDRA OKTOBER!
Ibland blir man bra glad. Nu måste jag bara fixa till mitt hår innan dess så jag kan gå dit.
-
God morgon Sverige!
18 september 2009 by torunnHar fördrivit denna natt i Montréal med att 1. gråta över mitt hår. 2. göra klart ett väldigt glittrigt födelsedagskort. 3. läsa en otroligt irriterande blogg som heter politiskt inkorrekt och är allmänt rasistisk. 4. äta kakor.
Klockan är nu snart 3 am vilket passar för jag hade tänkt sätta igång Marit Bergmans första skiva vid namn 3.00 A.M. Serenades. Skall lyssna på den, gråta över mitt hår och sen skall jag sova. Min hyresvärdinna kommer hem på lördag, och eftersom jag och Matt skall spela in en parodi på Notting Hill imorgon kväll (jag har ju the looks för det numera) så måste jag städa, diska och göra riktigt fint imorgon innan kl fyra. Yay! Sätter härmed datorförbud på mig själv för imorgon.
Förresten så registrerade jag mig just på bloggportalen.se. Har fått bekräftelsebehov och vill höja besökarsiffrorna. Jag är patetisk.
Här är en bild från i våras som jag hittade idag när jag läste gamla inlägg, den och andra gjorde mig väldigt pepp på fotoutställningen i januari som kommer vara helt analog!
Åh äsch, jag blev så pepp så jag slänger upp några till:
På lördag skall jag förövrigt roa mig med att rensa, städa och fixa i kategori-listan. Så det blir jättesmidigt att använda den. Är väldigt bloggpepp för tillfället. Yay!
-
hair.
by torunnEverytime i walk past a mirror i get tears in my eyes. I do NOT like the feeling of ugliness. It’s horrible.
-
Det skulle bli edie men blev hugh.
by torunnJag hatar frisörer. Alltså. Jag vill ta livet av mig. Jag har sett värre ut i håret i mina dar (eller, det är knappt det alltså, jag har verkligen aldrig känt mig så ful), men då har det i alla fall gått att göra något åt. Som när det blev grått istället för brunt till exempel. Vi fixade ju det. Det blev ju jättebra tillslut. Eller när jag färgade det i en ful orangeröd färg (då gick det iofs inte att göra något åt, så jag rakade av det, men det ville jag ju egentligen göra ändå). Nu ser jag ut som Hugh Grant i huvudet. Hugh Grant på åttiotalet, fast jag har som tur är inte mittbena, även om det var nära att det blev det också. Frisörjävel, jag som sa Edie Sedgwick och VISADE EN JÄVLA BILD (det var definitivt inte Hugh Grant på den bilden)! Och detta mina vänner, detta är permanent. Det går inte att ångra sig, färga i en annan färg eller klippa det lite. Nej, det är permanent. Jag skulle kunna raka av det, men jag vill inte vänta ett halvår till på att det skall bli en hyfsad längd. Jag fattar inte varför jag gjorde det här. Jag vet ju att det aldrig blir bra om man låter någon som man aldrig träffat förut hålla på och lattja med ens hår. Jag vet ju det. Det har jag ju vetat sen jag gick på dagis.
Så vad FAN skall jag göra nu? Som tur är är det snart vinter, och vinter betyder mössa, och mössa tänker jag fan ha på mig tills det här har växt så pass mycket att det bara är lite hugh-lockar längst ner. Så mina vänner, det dröjer ett år tills ni ser mitt hår igen. Härligt va?
-
The weird part.
by torunnOh yeah, i forgot to tell you about the really weird part of tuesday evening that actually was in swedish. So, at this meat-place i told you about. When we were leaving, we walked past two guys, and i thought i heard them speak swedish, but i wasn’t sure, so i went to stand closer so i could hear if they actually were speaking swedish. So standing at the disk, pretending to read this paper they put under your plate, i tried to listen to them, but then the guy behind the disk asked me if i wanted the paper as a souvenir. I didn’t hear him at first so he kind of raised his voice a bit, and he and the two potentially swedish guys were watching me. So a bit embarrassed i took the paper, folded it and put it in my bag. But then there was no ”reason” for me to stay there, and i still didn’t know if the guys were swedish, so i asked them in english ”are you from sweden?” and they said yes. I don’t know why, but i got really excited and almost shouted (in swedish) ”ME TOO! Oh my god!”. So then we started talking a bit, but these guys, they were brats. Probably in Sweden they lived at Stureplan or in Lidingö. They had long hair in backslick and blue pullovers, and their accent was a typical upperclass-stockholm-accent. So obviously we didn’t have much in common. They must’ve thought i was the weirdest girl ever, and i probably was. When Matt also came and stood next to me i started mixing swedish and english, it was sooo weird. And then i just felt that i had to get out of there cause the whole situation was so awkward, so in the middle of everything i just said ”Yeah, we really have to go now, byyyeee!” and then outside i started laughing. So weird. At least i’m not the only swedish person here.
Over and out.
