1. City

    17 september 2009 by torunn

    This place ain’t familiar yet but I’m sure I could fit in here.
    My neighbours stay up late at night.
    I like this big city atmosphere.
    On every wall around our block there are posters that I like.
    There are major changes in the air.
    I can feel it’s heartbeat pump.
    And the wages I get from the cleaning job pays the rent but not much more.
    But it’s a halftime job and the afternoons are free.
    I think I like this city.
    I think I like this city.

    I can’t believe I’m here and that I don’t fear tomorrow anymore.
    I think we might be headed for a great time.
    So look at me, tell me what you see and give me a left cheek kiss.
    If this is not called happiness and don’t know what it is.
    So take a deep breath, tell me what you smell.
    I smell a good time in my life.
    If this is not called happiness and don’t know what it is.



    Here’s an absolutely horrible video with the lyrics for this song by Billie The Vision & The Dancers subtitled in i’m guessing spanish… Anyway, i thought of this song today while i was sitting on my balcony watching a guy with a towing truck (bärgningsbil), a woman with a dog and a car that made all the noises it possible could have as an alarm. I wish i had filmed it, it was sooo funny. First it sounded like a regular car-alarm, then another regular car-alarm, then it started some kind of weird melody, then it sounded like an ambulance and so on, until it just stopped, as if it had run out of sounds to make. Anyway i was watching this really weird scene from my balcony and i felt like ”yeah, these are my weird neighbours, this is my hood now, this is my town”. I still miss Sweden and especially Stockholm, but i’ve realized i will probably miss Montréal a lot when i go home. As said on my facebook-status, why can’t Montréal be closer to Stockholm? Everything would be much easier if everything wasn’t so far away!

    Anyway. I know you’ve all been waiting for the details from yesterday evening (speciellt Petra, en av mina trognaste läsare!). And you won’t have to wait no more!

    First of all, here are the pictures:

    utsikten från "slottet"min nya kompis mattfrån vänster (börjar i förgrunden): FETT konstig tjej. hon frågade samma sak åtta gånger varje gång. knäpp. nån brud. matts kompis (lägg märke till fett ägiga tröjan), matt.dj shaykatten hunterhunter och mattmin gata i gryningen

    Så. Skall jag ta det på engelska eller på svenska? I’m thinking english. Since i talk so much english and the whole evening (except one really weird bit) happened in english it wouldn’t be right to write it in swedish. And also i get complains now and then for my poor translation activity. Sorry about that. So, while i’m here in foreign land i will write so the foreigners understand too. Good eyeh?

    So. I’m taking it from the beginning. It’s a bloody long story so if you’re not up for it, don’t read it. I’m going to tell you every little detail about everything. But first i’m going to eat a cookie. Ha!

    So the first week in Montréal i was miserable. I didn’t know anyone and i had nothing to do. And when i’m bored, i hang out on facebook (which do all the time anyway, but still). Anyway, this guy, Johnny, who added me a few weeks ago with the message ”girl you are cute”, he was online so i started talking to him, and told him about my situation, and then he said he had friends in Montréal, and then me and his friend Matt started talking. And so yesterday, we met. He was gonna show me the good parts of this bloody town. And he did. At first it was a bit chaotic, we had decided to meet at a subwaystation called Mont Royal, but i was a bit late, so i texted him that i was going to be a bit late, and then my phone died, cause stupid as i am i hadn’t charged it. Anyway, so when my phone was dead, Matt texted me that i could just tell him when i was close and he’d go, but as it was dead, i didn’t know, and i couldn’t have anyway, so i came to Mont Royal and just sat there. It was kind of late and all these weird people were hanging around. A guy came up to me and asked me if i was afraid of him and i was like ”Eeeerh no, should i be afraid of you?”. Then he said he was trying to sell some weed. I was like, yeah, i don’t do that. So i sat there for like ten minutes and the weird guy with the weed asked me all these questions, why was i there, who was i waiting for, friend or boyfriend blablabla, and i was like ”leave me alone you creep!”. Anyway, after about ten minutes of that (as i said) Matt came. Such a relief. I think he noticed that i was uncomfortable cause we just said hi and then we left.

    So then we walked to his ”castle”. It’s this amazing apartment with a big dancestudio and a big roof that you can go up on. We hung out for a while and drank orange juice (haha). Then we went to a place where we ate. It was this awesome smoked meat-place which apparently was very typical for Montréal. Very genuin, it had been the same for 70 years. So we ate. Can’t say i liked it. It was like, two pieces of bread and A LOT of meat. And some mustard. It was kind of good but not really my cup of tea. And then we walked back to the castle, and then we went to the club we were going to. Blizzarts. It. Was. Awesome.

    We sat for a while with his friend Phil and these tow girls, one of them was sooooo weird. She asked me were i was from, where i lived, why i was in Montréal, how i and Matt knew eachother. And that’s normal, but she asked the same questions like 8 times. I was like ”i told you that ten minutes ago, what is WRONG with you?”. She was so weird so we ran away from her up on the dancefloor. And then we danced and danced and danced. It was so fun, i love dancing.

    Then when the club closed at 3 am we went back to the castle, and we hung around with Matt’s cat Hunter. The most beautiful cat i’ve EVER seen. More pictures will come. And then i took a cab home, and then i sat on facebook for a while, then i went out for a smoke, and while looking for my cigarettes i found a cookie i bought earlier that day. Which was awesome. So i ate it, took a picture of my street and went to bed.

    Tomorrow i’m going to a hairdresser finally. I’m excited. Finally my hair won’t be a mess anymore. Glad tjej!

    Now though, i’m really tired, and it’s 3 am here. So i’m off to bed. (It’s frikkin’ cold here at night now. Autumn’s coming up, but luckily my dad got me a proper cover today so i don’t have to be cold. Glad tjej.)

    Bon nuit!

    <3


  2. Going out

    16 september 2009 by torunn

    I’ve been here for a week now, and tonight i’m going out. There is this club called Blizzarts and a friend of a friend (that i’ve never met!) is taking me there. I’m exited!

    And my lookbook is updated finally:

    YES


  3. Montréal so far

    15 september 2009 by torunn

    To see the description, hold the pointer on the image.

    Today i walked around. I was suppose to go to a hairdresser to fix my bloody hair, but it seems as though every hairdresser in Montréal takes mondays off. And since the metrocard-system here is fucked up, my subway card didn’t work. So i walked. And walked. And walked. But it was good, i found this awesome café with nice music and nice people (i had almost lost hope about that!). When they played Love Will Tear Us Apart by Joy Division they totally won me over. Will go back there tomorrow. I also ”took a fika” with my dad, at Starbucks. Not as good, at ALL.

    And i took photos of doors. There are many nice doors in Montréal.

    BÄSTA kaféet i stan hittills! skall gå tillbaks imorgon.snygg dörr 1snygg dörr 2snygg dörr 3gult vs gråttsnygga hus, fula bilarekorretunnelbanaMAJSvilade fötterna på en cykelroligthej starbucks med pappahello ragnarökjag ser i alla fall glad ut

    Och slutligen mina vänner. Här har ni en ÄKTA bakgata. I Sverige kallar vi små gator för bakgator. Gator som oftast är tomma kallas bakgator. Men här är systemet helt annorlunda. Städerna är redan från början uppbyggda efter logiska rutnät. Åt ena hållet går stora main streets, där man kan köra båda riktningar, mellan dessa går gator kantade med bostadshus, och de är enkelriktade, varannan åt ena hållet och varannan åt andra.

    I Sverige så har vi liksom husraderna två och två, dvs gata – hus – hus – gata. Husens trädgårdar gränsar till varandra och om det inte finns några trädgårdar sitter husen ihop (i vissa fall är huset som en fyrkant med en innergård i mitten, som i sthlm t ex).

    MEN, grejen med Montréal, och förmodligen ganska många andra Nordamerikanska städer, är att här sitter husen inte ihop, och inte trädgårdarna heller. Här är det gata – hus – bakgata – hus – gata. Bakgatorna är små, lite bredare än svenska cykelbanor och det kör inte särskilt många bilar där. Till saken hör också att ”kommunen” inte tar ansvar för bakgatorna. Så om personerna som bor i husen inte bryr sig om bakgatan så ser den ut som skit och tvärtom. En sak som är bra med bakgator är att eftersom det inte kör så mycket bilar där (och om det gör det kan de ändå inte köra fort) så är det ett bra ställe för barn att leka på och chilla runt. Så de inte blir överkörda. Levande barn är bra.

    bakgata

    Och det här bandet och den här låten är bra, väldigt bra:


  4. klockan elva hos mig, klockan fem hos er

    by torunn

    kan det se ut såhär på ellinors facebook:

    jag hänger för mycket på fb.


  5. vackra ord

    14 september 2009 by torunn

    Jag har en ny favoritblogg. Det var en Anders som länkade till den på fejjan, men jag vet inte om det är han som skriver. I vilket fall är det underbara ord. Underbara meningar. Underbara stycken. Poesi.

    Här har ni den: http://baddaren.se/

    Nu skall jag bege mig ut i världen.


  6. Ammoniakens Talang

    by torunn

    Ni kanske undrar över titeln? Jag kan säga att det gör jag också litegrann. Men jag skall nog klura ut allt.

    Ni kanske undrar vad fan jag snackar om? Jo, såhär va, idag fick jag ett mail med ett manuskript. En pjäs. Skriven av Love, skall framföras av mig. Och jag kan säga att det är bra. Det är riktigt bra. Vi får se vart, hur och när det kommer framföras. Så ser ni dessa två ord – Ammoniakens Talang – på en affisch nånstans någon gång. Då vet ni.


  7. Bakgator jag mötte dig på…

    13 september 2009 by torunn

    Imorgon skall jag visa er vad som menas med bakgata på riktigt. För fenomenet finns inte i Sverige. Här däremot. Oj oj oj.


  8. Idag…

    11 september 2009 by torunn

    väska från Second Chance

    … köpte jag en väska (och låtsades att jag hade långt hår).

    downtown

    … var jag ”downtown”.

    ful bil med tre hjul

    … såg jag en ful bil.

    glad tjej

    … skrattade jag.

    pappa

    … fikade jag med pappa.


  9. Besök från Toronto

    by torunn

    Jag upptäckte att en bekant från Emmabodafestivalen just nu befinner sig i Toronto, fem timmar bort med bil. Han är också lite ensam i det nya landet så vi håller på att ordna med att hälsa på. Han skall komma hit och jag tror det är räddningen. Om allt går som planerat. Fan vad fett. Allt kommer lösa sig. Jag vet ju det. Innerst inne vet jag det.

    Nu, cigg och kakor.


  10. Hemlängtan.

    by torunn

    Idag slog den till. Nyss. Rejält. Kan knappt andas. Tårarna rinner och jag har på riktigt ont i hela kroppen. Jag tror inte jag kommer klara 86 dagar till. Jag kommer dö. Jag förstår ingenting här. Allt ser konstigt ut och jag har inga vänner. Jag har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv. Jag vill bara ha en kram. En riktig kram av någon som känner mig. Någon som jag känner. Känner på riktigt. Någon som vet vad jag tänker utan att jag behöver säga det. Inte någon som jag känner utan att känna på riktigt bara för att jag råkar vara släkt med den. Jag åkte tunnelbana idag. Det var hemskt. Alla hade vita tröjor på sig och svarta byxor. Utom jag. Jag vet inte vad det var för grej, men jag kände mig jävligt jävligt utanför.

    Igår tog jag lite bilder när jag var på promenad utanför pappas hus.soffabrandgrejarrétdon't put garbage here please. (?)

    Sen tog jag en bild på en av katterna och en på min bror.

    hej kattenhej lilla bror