Montréal I love you but you’re bringing me down.

God morgon. Eller, gonatt. Whatever.

Jag skall berätta om popmontréal. Jag skall berätta om helgen. Jag skall berätta allt.

Popmontréal började i onsdags. Inleddes med Matt & Kim på en klubb som heter Club Lambi. När jag skulle hämta ut mitt festivalpass insåg jag att biljetten var inlåst hos pappa och det var ingen hemma. Så jag hängde runt i Outremont i två timmar och det var så jag träffade Anthony, som inledde vårat samtal med ett filmcitat jag inte kan återge rättvist på svenska, men som innebär ungefär att folk hittar på anledningar till att börja prata med varandra, vilket är hyckleri och avlutas med frågan ”så, hur kan jag lära känna dig?”. Mycket mycket gulligt. Det är ju så att man dör. Detta visste jag förstås inte när han sa det till mig i onsdags, för mig var det bara oförståelig franska, men han talade om det när vi sågs igen på fredagen, då jag av en slump stötte på honom utanför Club Lambi när jag var påväg till Les 3 Minots (där vi hade sagt lite löst att vi skulle ses men han hade missuppfattat så det var ju en jävla tur att han stod där utanför lambi och rökte just då). Fredagen tillbringades alltså först på boutique Unicorn med en hel massa trevliga svenskar och Moto Boy och en söt hundvalp. Sedan med Myriam och David och Anthony och de flesta av svenskarna på Les 3 Minots. Sedan på Montréals regniga gator med Anthony och sedan hemma hos Anthony.

Oj, haha, jag glömde visst onsdagen och torsdagen. Så jag tar onsdagen torsdagen och hoppar sen till lördagen. Förvirrat kanske, men roligt.

Onsdagen. Matt & Kim på Club Lambi. Förband var Holger och Ninjasonic. Hookade med sångaren/gitarristen/basisten (de bytte instrument varannan sekund) i Holger och har tillbringat min första hotellnatt med rockstjärna från Brasilien (de är tydligen stora där. Ja, jag skryter). Förmodligen sista också. Haha.

Torsdagen. Loudon Wainwright på Ukrainian Federation. Otroligt bra förband måste jag säga, och hamnade bredvid en helt undrbar tant som var från Australien men hade bott i Montréal i 33 år. Sjukt trevlig. Presenterade mig för allt innefolk som var där, jag gillart. Loudon var mycket bra och rolig och duktig, och fint var att Martha Wainwright var överraskningsgäst på en låt. Hihi.

Fredagen står ju där uppe.

Lördagen. Sjukaste dagen. Eller, sjukaste natten.

Kl 0100 började konserten jag skulle på, Thee Oh Sees. Lyckades efter mycket vimsande fram och tillbaka på Saint Laurent hitta dit. Det var bra, jag gillar det. Sen när konserten var slut tänkte jag att jag skulle åka hem, men tänkte bara röka en cigg innan jag vinkade till mig en av alla miljarder taxibilar. Mötte Marcelo (killen från Holger) på gatan, skoj. Och det var tur att jag tog den där ciggen, för medan jag stod och rökte och sjöng för mig själv kom det fram en tjej till mig och frågade vad jag sa för något, jag sa att jag sjöng, och så började vi prata. Sjukt trevlig tjej, och hon och hennes kompisar bjöd med mig till en efterfest. Så vi hoppade in i en taxi och hamnade på en enorm hipsterfest ute i ett industriområde, med svartbar och duktig dj och ballonger i taket. Sen var klockan tre och polisen kom. Vi taggade, smarta som vi var, till ännu en efterfest. På en bar kallad Il Motore. Där fann vi hela bandet Holger IGEN (de var överallt i tell you) och en kille vid namn Cal som jag pratade rätt mycket med på första efterfesten (fråga mig inte hur alla människor fick nys om dessa efterfester). Soft på båda efterfesterna var att det var helt lugnt att röka inomhus, vilket faktiskt kan vara skönt ibland. Inte lika bra dj på andra stället, mest 80-talshits. Men roligt.

Sen drog vi därifrån vid sextiden. S. J. U. K. kväll. Och helt underbar.

Söndagen. Skulle se Ariane Moffatt på Ukrainian Federation vilket är jättenära Anthonys hus, så vi sågs utanför en stund innan konserten. Det var trevligt. Vi gillar franska pojkar med långa ögonfransar. Sen var det konsert, och förband var en underbar sångare kallad Alex Desilets. Fantastisk röst. Köpte hans skiva men det var inte alls samma sak, blev faktiskt väldigt besviken på skivan. Jaja. Sen Ariane Muffatt var också helt fantastisk! Oj oj, som en fransk Miss Li fast lite bättre. Hon och Miss Li borde verkligen göra musik ihop. Deras röster skulle passa varandra jättebra, och de var jättelika i ansiktet, haha!

Idag, måndag (klockan är två på tisdagsmorgonen btw) har jag inte gjort någonting. Verkligen INGENTING. Ätit pannkakor med lönnsirap och bacon. Gott. Träffat pappa och varit och handlat. Kreativa Torunn! Verkligen.

Jaja, här är bilderna från lördag 26 sept och framåt. Bildtext = muspekaren över bilden.