För ett par veckor sen. Typ två veckor. Fick jag ett brev. Det var ett av de bästa brev jag fått. Det var från Agnes. Hon hade badat papperet i te och kaffe så det skulle få en härlig gammalkänsla, fyllt det så smockfullt med ord att jag fick kisa lite för att se vad det stod, och orden hon skrev, alltså jag satt och fnissade på tunnelbanan så underbart var det (även om det var allvarliga grejer också, men det är mitt brev, det får ni inte veta nåt om).
Och så i måndags fick jag ett till brev, också från Agnes. Men, i det brevet (ett tjockt grönt PAKETbrev ni vet), så låg det även ett brev från Oliver, Julia och Dan. Och en liten lapp från en Erik jag aldrig träffat. Så himla fint! Det var inte ett dubbelbrev, inte ett trippelbrev utan ett… FRUPPELBREV! Helt jävla underbart. Och som ytterligare bonus på det, TVÅ marabou nonstop-chokladkakor à 200 g. En skall iofs Matt få i födelsedagspresent. Men ändå. Iiiiiiiih det är världens bästa choklad.
Och idag, när jag skulle hem till papa, så såg jag nåt svartvitt, till synes underbart ligga i brevkorgen innanför ytterdörren. – Till mig? tänkte jag, och hjärtat hoppade till. TILL MIG! skrek jag inte men jag tänkte. Vem äre ifrån, vände på det för avsändare. Fanns ingen. Men hallå, behövs det ens när det är från min äldsta närmsta vän, hon som skrivit fler och bättre brev än någon annan till mig? Hon som till och med ser ut som jag (fast det är jag som ser ut som hon för hon är född -90 och jag -91)? Hedvig var det ifrån. Såklart. Det fattade jag ju när jag tittade en gång till på adressen. Hedos handstil går inte att ta miste på. Fnissade på tunnelbanan denna gången också. Och helt underbart vacker bild var brevet skrivet på. Hedvig gör alltid lite finurliga grejor med sina brev. Fina tidningsurklipp och sånt. Ni kommer älska det här brevet.
Jag har i alla fall varit väldigt kreativ och gjort gif-animationer av alla dessa underbara skapelser. Mest för att jag ville se om jag lyckades bra, och det tycker jag att jag har gjort. Fortsättning följer på det!
åh gud vad fint det blev <3 ett helt inlägg om nästan bara mig, nu åkte mitt ego upp.
(och det behöver den göra för jag håller med ditt förra inlägg, fyfan vad sugigt. fast för mig blir det snarare: kille blir intresserad, jag blir intresserad, kille dissar. i den ordningen. jävla idioter. igår av la jag ett löfte – jag tänker tamejfan inte bli intresserad av nån på ett jävla tag. jag kan vara annat, men inte intresserad. så fort jag kommer på mig själv att bry mig lite för mycket tänker jag avsäga kontakt. punkt slut. jag orkar inte med smärtan i bröstet något mer. inte på ett tag i alla fall.)
smsar sen!
och det är väl egentligen min tur att skriva brev? för chokladbrevet var ju bara en bonus.
PUSS!
Kommentar by Agnes — 08 oktober 2009 @ 17:48
ih! du är bäst. och bra idé. jag skall försöka med det också. vi kan vara starka ensamma tillsammans. och det är samma ordning för mig. jag börjar aldrig stöta liksom. fattar inte denna GREJ!
PUSSPUSSPUSS!!
Kommentar by torunn — 08 oktober 2009 @ 19:09