Haha, vad hände med min bloggstatistik egentligen? Spräcker vi sexhundragränsen ikväll? Jag tror det…
Förövrigt, så har ni en hjälte här:
-
ojojoj
30 november 2009 by torunn
-
photo cabine
by torunnär bäst.
-
So long, Montréal
by torunn(put on the song at the bottom of this entry before you read it)
I’m at Ayam’s place. She doesn’t have a swedish keyboard, obviously, and I can’t figure out how to make the swedish letters, cause it’s not the same as my dad’s keyboard. So that is why I’m writing in english, I hope you all can understand.
I just felt that I had to write a blogentry. I don’t really know about what. We saw a movie today, called My Life Without Me, and it was amazingly good. And so sad. I don’t want to tell you the story, cause I don’t want to spoil it for you, but it was beautiful. And it made me cry, so bad. I cried for an hour after it was finished. Not just about the movie, but when I get sad and cry, I can’t stop, cause I think about all bad things that has happened, that will happen, that may happen. Then I got a mild panicattack, but luckily Ayam was there and she hugged me and helped me think and breathe normally so it went away fairly quick. Then I went outside to get some fresh air and cool down, and it was snowing. Not really snowing, but when the snow/rain hit the ground it stayed, as slush.
The girl in the movie said that cold makes her feel alive, and I get what she means. Walking down the slushy streets in my broken sneakers I really felt alive, and I thought about all the things that makes me sad, but then I thought about all the things that makes me happy. And I know, I know there has been a lot of these kliché appreciate-your-life-and-love-yourself-entries here lately, but my mood is like this right now, it’s up and down, I’m sad and happy, like a rollercoaster, and this blog is my diary, so it’s very natural for me to write what I feel here. The fact that people are reading makes it easier to write. And I like to read blogs where people write from their heart, so I hope you do too. About that, I was wondering if you like text entries or photo entries better? Leave a comment!
The time is over 1 am, which means that it’s Monday. Which means that the day after tomorrow is my last day in Canada. I leave Thursday morning. It feels a bit sad – there are a lot of things I didn’t do, things that I didn’t say, people I didn’t talk to, shows I didn’t see, pictures I didn’t take. But for every thing I didn’t do, I did a whole bunch of other things, said a lot of other things, talked to a lot of other people, saw a lot of other shows, and took a thousand other pictures. So I’m really happy. Even though I haven’t actually accomplished anything real, I feel that in some way I’ve accomplished something, even if I don’t know what. I got to learn how to create a life in a city where I had nothing to work with. No school, no job, no hobby, no sport. I just lived, and I think I did a hell of a good job. And I’m looking forward to move back next year, not alone this time though. I’m bringing one of my best friends, Hedvig. I know you’re gonna love her too Montréal, just as much as you love me.
So, so long Montréal, see you soon, take care, I love you, and everything that has anything to do with you, even though it sometimes was painful and still is.
Yours sincerely,
Torunn Splitter(who looks like this today)
and btw, put on this song before you read, it’s kind of the soundtrack to this entry.
-
get the fuck out
by torunnGaaaah. Jag pallar inte det här mer. Han är ju överallt! I mitt huvud, på konserterna jag går på. Varför skall han gå på samma konserter som jag? Och när jag säger hej och frågar hur det är, bara för att vara trevlig och för att försöka göra det hela mindre awkward, varför är han arrogant mot mig då? Jag är ju bara trevlig. Nej, det är helt enkelt inte okej. Tur att jag skall till andra sidan Atlanten om tre dagar. Hejdå säger jag bara, hejdå.
Förövrigt kan jag meddela att Silly Kissers i torsdags var löjligt bra. Hade en underbar kväll. Och igår var typ det bästa nånsin, först två skitbra band på L’esco, sen Dirty Wedding på en av Montréals alla underground-ställen (det var där han lyckades vara också, hur fan händer det mig? 3 miljoner människor, 3 jävla miljoner, och så lyckas vi gå på samma klubbar…). Sjuuukt najs. Och dans dans dans. Och jättefin fluga hade jag också. Ojoj. Vad fin jag kände mig. Vill aldrig ta av den. Skall köpa en egen så fort jag kommer hem. Yesssss!
Puss på er och massivt bild-inlägg kommer snart.
-
JA! DET ÄR KLART ATT DET ÄR SVÅRT ATT TA!
28 november 2009 by torunn
Tack. Idiot.
-
internet
by torunnJag vet att jag sitter vid datorn mycket. Det är typ det enda jag gör. Och sover gör jag också en jävla massa. Och det kanske kan tyckas vara lite smått patetiskt, men sanningen är att det är svårt att hitta nån bättre sysselsättning. Har inget annat att göra. ”Men det är väl klart att det inte händer nåt om du bara sitter och glor vid datorn” tänker ni kanske, och om ni gjorde det, så har jag ett svar. Vad skulle jag annars göra när mina vänner är upptagna? Gå ut i regnet och titta på människor? Verkar ju mycket roligare. Gå fram till främlingar och prata? Vad säger man då, ”Hej, mina vänner är upptagna och jag har tråkigt, skall vi bli kompisar?” eller kanske ”Hej, kommer du ihåg mig? Jag tror vi träffades förra veckan, kan bara inte placera dig, och jag glömde ditt namn så jag kunde inte lägga till dig på facebook…”? Va? Låter ju lagom psykopatiskt. Nehejni. Jag gör så gott jag kan jag. Är faktiskt stolt över hur bra det gått ändå, de här 90 dagarna. Eller 85. Det är ju 5 dagar kvar… SEN KOMMER JAG TILL SVERIGE!!!! Åh guh vad jag längtar.
-
fail
by torunnJust nu är jag dissad gånger en miljon. Känns det som. Ingen hör av sig. Myriam som jag skulle vara med idag har antingen glömt mig eller skitit i mig. Hade en skitdålig kväll som innehöll irritation, lite bråk och slutade med att jag gick ut och grät i regnet av ilska. Känner mig sjukt ensam och oälskad (fast pappa var väldigt bra på att trösta), och till råga på allt fick jag det här mailet idag (btw, den här killen har jag räknat som en av mina vänner. Jag har umgåtts med honom, jag tycker om honom, vi har delat ett oräkneligt antal cigaretter, han har sovit över hos mig, jag, hans flickvän och han har haft Bert-marathon. Jag tycker att när man då är på andra sidan jorden kan man väl vara vänner på facebook? Det är inte som att vi bara har gemensamma vänner men aldrig pratat, såna friend requests tackar jag också nej till.)
Jag kanske är fånig, men jag blir faktiskt sårad.
-
fanfanfanfanfanfan
27 november 2009 by torunnSå jävla ofta bestämmer jag mig för att sluta gnälla och fokusera på det som är bra i livet. Lika ofta misslyckas jag, går och ältar saker jag inte kan göra något åt. Varför gjorde jag så? Borde gjort sådär och sagt det där istället, då hade det funkat. Önskar mig tillbaka i tiden så jag kan göra på rätt sätt. Men hej. Livet funkar inte så. Man kan bara vara sig själv för tusan. Man gör det man gör och det är så sjuuukt onödigt att gå och älta det i efterhand. Som jag gör. Hela tiden. Alltså seriöst det går inte en sekund utan att jag tänker på vad jag skulle sagt för då skulle jag fått det svaret och då hade jag kunnat svara det här och låta sjukt smart. Men hej, igen, livet funkar inte så.
Fattar inte varför jag är så jävla missnöjd jämt. Jag gör ju nästan bara roliga saker med roliga människor. Jag har ändå ett rätt meningsfullt liv tycker jag. Jag gör det jag tycker bäst om – umgås med trevliga människor, dansar och fotograferar allt som kommer i min väg. Jag borde vara sjukt nöjd.
Jag vet, jag vet, det här är ännu ett klyschigt var-dig-själv-och-inse-hur-bra-ditt-liv-är-och-glöm-för-all-del-inte-bort-att-du-är-värdefull-inlägg, men det är ju så jävla viktigt och jag måste skriva det för att förstå det själv.
Så från och med idag är dumma pojkar med lockigt hår ute ur mitt huvud. Raderade är de (den). Bort bort bort bort. Hejdå. Och framtidsångest har jag faktiskt lyckats slippa sen allt fixade sig med Stockholm, Siri och Grottan. Känner mig rätt lugn och glad faktiskt. Jafan, jag är skitpepp. Blir alltid pepp när jag skriver såna här inlägg.
Härmed gör jag en regel för mig själv. Så fort jag har ångest eller ältar något som gör att jag får ångest så skall jag terapiskriva ett pepp-inlägg. Om det behövs är det okej att skriva ett ångest-inlägg först, de kan ju bli ganska vackra ibland (sådär härligt kryptiska, hjärtskärande och poetiska – man kan ju inte skapa något vackert om man inte lider, höhö), men det måste alltid följas upp med pepp-inlägg. Bra regel va?
Förövrigt människor. Ni är TVÅHUNDRA om dagen (som minst). Och typ en om dagen, kanske, om jag har tur, kommenterar. Jag vill ha kommentarer. Jag vill veta vilka ni är, vad ni tycker om det jag skriver (okej, ibland kan jag bli lite bitsk, när det gäller vem jag dejtar och inte, men det blir väl alla?), varför ni läser min blogg. Jag brukar dra mig för att kommentera för att jag liksom känner att ingen kommer bry sig om min kommentar, men sen tänker jag på hur glad jag blir när folk kommenterar, och så kommenterar jag ändå. Fatta, jag blir jätteglad, även om det är ”Hej, jag har likadana skor som du” (jag hade älskat den kommentaren) eller ”Shout Out Louds är bra” eller ”Tack för att du gjorde massiv reklam för min sida!” (hrrrhhrrmmjackhost) eller ”Jag har brunt hår”. Så ändan ur vagnen folks, ändan ur!
(btw, på tumblr-bloggen finns det massa fina bilder som inte jag tagit, kolla den, kolla den! Har även startat fuckyeahphotobooths, sjukt bra, sjukt bra!)
Okej?
Puss, kyss, kram och slick i örat.
-
Time for a boycott folks!
by torunnUrban Outfitters,
one of my favourite stores (because of their lovely lovely designs), are apparently assholes. And we don’t like assholes. The workers at Urban Outfitters in Stockholm wanted a collective labor agreement, simple terms, they wanted rights and a better working environment. So they went to the union. Who talked to UO. Who answered with saying ”Oh, we have an idea, why don’t we give the workers a choice? Either they start working for a staffing company that we rent them from, or they quit! Awesome, now we can treat them even worse, yaaay!”. So, Urban Outfitters are assholes, and I shall no longer buy clothes from their store (which is a big thing coming from me, since, as I said, I love their clothes.), and neither should you! Boycott Urban Outfitters now! Join the group on facebook, and Urban Outfitters fan page on facebook to tell them ”Shame on you”. If enough people do this, maybe they’ll understand that this is not how you behave if you want to earn respect from your customers.
If you want to read more about this, click on this link.
Love Torunn (who’s writing in english to reach as many people as possible)
-
till siri
by torunnotroligt internt inlägg, men hon tog bort sig från facebook och jag är i kanada, vad skall jag annars göra?
till siri:
men fina! hur skall jag då kunna prata med dig fram tills den fjortonde när jag ringer dig? jag saknar dig, alltid. puss gull hoppas livet utan facebook blir gött. jag kan inte bärga mig tills jag kommer till grottan! kärlek
