Jag var ute och dansade med Johanna igår. Det var helt underbart. Såg en pojke som hade vackra ögon och fint leende, han dansade in i mig hela tiden och log, men han sa inget. Spelar ingen roll, jag och Johanna dansade så mycket att jag nu idag har värkande fötter. Jag älskar att dansa. Vi träffade en som hette Oskar som var unfare och tydligen varit på kongressen. Vet ni vad det bästa med kongressen var? Det var dansgolvet. Där kunde man dansa även om man bara var två. Till och med ensam kunde man dansa. Det kan man inte i den riktiga världen. Jag önskar att det var tvärtom, att UNF var verkligheten och resten en förening som de flesta vanliga såg ner lite på. Allt hade varit så mycket lättare då.
Lyssnar på kärlekslåtar och känner mig lite tom. Jag har inte blivit kär sen Montréal. Det är inte likt mig. Jag tror att Montréal stal mitt hjärta, för det fungerar inte längre. Jag vill vara kär, det är liksom mitt normaltillstånd. Jag är så jävla trött på ”oseriösa”, köttsliga förbindelser. Visst har jag känslomässiga förbindelser med mina köttsliga förbindelser också, annars skulle jag aldrig klara av att ha köttsliga förbindelser, och jag är väldigt nära vän med dem, men det är liksom inget pirr längre. Fan, jag vill att det skall pirra!
Det gjorde det lite igår när den där pojken med fint leende log mot mig, men det var liksom inte mer än så. Jag kommer aldrig se den människan igen. Nej, jag vill titta in i ett par ögon för första gången, känna pirret, och sen få ha kvar de ögonen. Inte se dem försvinna i ett folkhav eller på en buss eller en tunnelbana.
Pirrpirr. Låter lite som Pirjo. Och det är min vän Helena det. Henne kommer jag snart hem till, och då kommer det inte behövas någon annan. Pirret i hennes efternamn är tillräckligt pirrigt. Det skall bli skönt att lämna Stockholm. Det är liksom inte min grej.
Nu pirrar jag för en pojke med mustasch som jag lämnade på andra sidan Atlanten. Smart drag.
oh, älskade vackra vän. oh vad fint att du kommer hem, fastän vi inte kan dela på cigaretten vars rullpapper jag skrev en kärleksförklaring på häromdagen och stoppade i ett kuvert. jag får göra en ny helt enkelt.
kärleeek
Kommentar by pirrr-jo — 14 januari 2010 @ 17:51
Awwww, I’m just think’ ’bout how cute that post was, yeah… cute.
Kommentar by David f. — 14 januari 2010 @ 18:40
jag hittade det! vi kan röka den!
david, thanks!
Kommentar by torunn — 14 januari 2010 @ 21:04
skulle det inte vara hemskt mycket bättre om ingen var utanför och ingen såg ned på någon?
jag tycker också om kinaskor förresten. jag brukar ha på mig mina till första snön kommer, man kan nämligen ha en uppsättning med skor som är en storlek förstora, då kan man ha sockor i och fryser inte.
Kommentar by vårljus — 16 januari 2010 @ 0:32
jo, det har du rätt i. fast om nån måste se ner på någon så tycker jag det kunde få vara tvärtom mot vad det är nu. att man inte skulle behöva försvara sitt medlemskap i unf varje gång det kommer på tal. det är ungefär lika idiotiskt som ifall någon skulle behöva försvara sig för att de inte äter oliver.
kinaskor is the best. skall köpa ett par nya så fort snön har försvunnit. hoppas den gör det snart.
Kommentar by torunn — 16 januari 2010 @ 1:35
man måste bara akta sig för försvarsmekanismen och föraktare måste lära sig att lägga orden rätt i mun för om man frågar varför och byter om till ett snällt tonläge kan man ju förvandla förakt till intresse. och då är dom ju inte föraktare längre.
köp olivgröna, det är fint till blekrosa.
Kommentar by vårljus — 16 januari 2010 @ 16:44