1. aldrig

    18 januari 2010 by torunn

    Du kan aldrig veta vad en människa inte nämner när den säger något till dig. Du kan aldrig vara säker på att den talar sanning. Du kan aldrig veta vad en människa menar när den säger något till dig. Du kan aldrig veta vad den tänker. Du kan aldrig veta om du kan lita på någon.

    Det är okej.

    Sen kommer slumpen in i bilden. Du tog inte tunnelbanan utan valde att ta bussen. Den gick utanför ett kafé med stora fönster. Du råkade komma tio minuter för tidigt. På de tio minuterna såg du saker som du inte trodde du skulle se eftersom någon sa något annat till dig. Och du kunde inte göra någonting. Du kunde bara sitta där och titta och tänka och dra slutsatser.

    Du behöver inte tala sanning. Du behöver inte nämna alla detaljer.

    Det är okej.

    Men du kan aldrig vara säker på att det håller, för du vet inte vad andra människor gör. Och du kan aldrig veta vad andra drar för slutsatser när de ser att du gör något helt annat än det du sa att du skulle göra.

    Det är kanske okej. Kanske är det inte det.

    Jag kan också vara svår. Jag kan också ljuga. Jag kan också utelämna vissa detaljer när jag berättar vad jag skall göra en dag. Jag kan också vara opålitlig och undvikande. Jag kan, men jag vill inte.

    När du ser något som du inte trodde att du skulle se för att någon sa något annat till dig har du olika val. Några är dramatiska och kan lätt tas som desperation. Andra kan göra dig till en cynisk och bitter person.

    1. Hämnas. Beroende på situationen, absolut, men det går alltid att hämnas.

    2. Sluta lita på människor.

    3. Strunta i det och låtsas som ingenting. Fortsätta lita på människor och bli sårad gång på gång.

    4. Överanalysera och skriva gråtfärdiga sms.

    5. Skriva ett argt inlägg på din blogg och hänga ut berörda personer med bild, namn och adress.

    Alla alternativ suger och jag har inte bestämt mig för vilket jag skall välja än.

    Jag tycker inte om när människor ljuger för mig. Jag tycker inte om när människor väljer att inte nämna vissa saker. Jag gillar ärlighet. Så är det och så kommer det alltid att vara. Så försök inte med mig, för jag ser allt. Även om jag inte vill, så ser jag allt. Jag är överallt hela tiden och slumpen gör att jag ser allt och hör allt, förr eller senare.


  2. födelsedagsfirande – del 1 – hemkomsten

    17 januari 2010 by torunn

    FYFAN VAD BRA! FYFAN VAD HÄRLIGT! HERREJÄÄÄÄVLAR VILKEN BRA FÖDELSEDAG!!! JAG MÅR SÅ SJUKT BRA OCH JAG HAR HAFT EN HELT OTROLIGT SJUKT JÄVLA AMAZINGLY SUPERUNDERBAR FÖDELSEDAG!

    TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TILL ALLA SOM:

    gratulerat, ringt, skrivit, kramats, varit med, lagat mat (lax), bakat (kladdkaka) gett presenter, fixat, hjälpt till (jack, tack för att du knöt upp mina skosnören, väldigt uppskattat), dansat, hälsat, pussats, hoppat, ätit, softat och allt. Ett stort enormt tack tack tack tack tack. KÄRLEK FÖR TUSAN!

    gonattkramar från en väldigt väldigt

    GLAD TJEJ!

    <3 <3 <3 <3 <3 <3 :* :* :* :* :* :* :* :* :* :* :*


  3. rubrik

    16 januari 2010 by torunn

    Ikväll var jag på middag hos Werners. Det var mycket trevligt. Jag var med i vinnarlaget av spelet Alias igen. Har alltså vunnit ”alla” gånger jag varit med. Så nu väntar revanschtörstiga dubbelV:are på nästa gång jag kommer till Stockholm. Imorgon blir det firande med middag på Reimersholme och sedan förhoppningsvis dansande på Strand (jävla 20-årsgräns). Ser fram emot det. Fast på dagen skall jag först kolla klart Gossip Girl säsong 1 (jag försvarar mig med att de har snygga kläder och jag är modeintresserad), sen skall jag hem till Johanna och äta vegansk kladdkaka och träffa Johannas pojkvän tillika min gamla unf-vän Josef (Växjös nya Ola Salo – wuuuuuh).

    Jag skall rensa på hårddisken också så jag kan tömma kameran så jag kan lägga upp bilder. Mycket meck, men när jag kommer till Gotland skall jag investera i en extern hårdis. Så då kommer jag inte ha några dåliga ursäkter längre. Då blir det fan fota av alltså! Röj! Hihi.

    Gonattpuss


  4. födelsedagsönskning

    14 januari 2010 by torunn

    Det här önskar jag mig i födelsedagspresent:

    saris


  5. tråkig brud

    by torunn

    jag vill typ lägga mig i en säng och titta på gossip girl tills jag tynar bort.


  6. jag ser det när jag ser på dig

    by torunn

    Jag var ute och dansade med Johanna igår. Det var helt underbart. Såg en pojke som hade vackra ögon och fint leende, han dansade in i mig hela tiden och log, men han sa inget. Spelar ingen roll, jag och Johanna dansade så mycket att jag nu idag har värkande fötter. Jag älskar att dansa. Vi träffade en som hette Oskar som var unfare och tydligen varit på kongressen. Vet ni vad det bästa med kongressen var? Det var dansgolvet. Där kunde man dansa även om man bara var två. Till och med ensam kunde man dansa. Det kan man inte i den riktiga världen. Jag önskar att det var tvärtom, att UNF var verkligheten och resten en förening som de flesta vanliga såg ner lite på. Allt hade varit så mycket lättare då.

    Lyssnar på kärlekslåtar och känner mig lite tom. Jag har inte blivit kär sen Montréal. Det är inte likt mig. Jag tror att Montréal stal mitt hjärta, för det fungerar inte längre. Jag vill vara kär, det är liksom mitt normaltillstånd. Jag är så jävla trött på ”oseriösa”, köttsliga förbindelser. Visst har jag känslomässiga förbindelser med mina köttsliga förbindelser också, annars skulle jag aldrig klara av att ha köttsliga förbindelser, och jag är väldigt nära vän med dem, men det är liksom inget pirr längre. Fan, jag vill att det skall pirra!

    Det gjorde det lite igår när den där pojken med fint leende log mot mig, men det var liksom inte mer än så. Jag kommer aldrig se den människan igen. Nej, jag vill titta in i ett par ögon för första gången, känna pirret, och sen få ha kvar de ögonen. Inte se dem försvinna i ett folkhav eller på en buss eller en tunnelbana.

    Pirrpirr. Låter lite som Pirjo. Och det är min vän Helena det. Henne kommer jag snart hem till, och då kommer det inte behövas någon annan. Pirret i hennes efternamn är tillräckligt pirrigt. Det skall bli skönt att lämna Stockholm. Det är liksom inte min grej.

    Nu pirrar jag för en pojke med mustasch som jag lämnade på andra sidan Atlanten. Smart drag.


  7. istället för mig

    13 januari 2010 by torunn

    Vackra ord:

    baddaren
    en kille med klös
    jonas
    cyklar och kroketter
    matil

    Att titta på:

    nettan
    timea
    erika a
    olof
    mang
    marta

    Annat fint:
    Cal Berry

    Och det var vad ni fick denna gången. Sen har ni ju en alldeles superb länklista till höger också. Slumpa och se vart ni hamnar!

    Nu skall jag hämta en väska, sen skall jag träffa fint folk och sen skall jag dansa tills jag dör.


  8. sherlock, pasta och ammoniak.

    by torunn

    Idag träffade jag Anders, en fin sork från Piteå – vi åt pasta, drack kaffe och tittade på One Tree Hill (jag vet jag vet jag vet). Sen träffade jag Love, en fin sork från nån socken jag inte kommer ihåg, Gotland i alla fall – vi fikade på String och hade genomgång av manuset till Ammoniakens Talang. Sen träffade jag Jack, en fin sork från Stockholm – vi gick på bio. Jag gillade att man fick se mycket av Robert Downey Jr.’s hud. Han har väldigt trevlig hud. Dock är jag lite besviken över hur lite Jude Law-hud vi fick se. Ingen alls faktiskt, med undantag av händer och ansikte (vilket i och för sig är mer än nog för att tillfredsställa en flicka som jag). Bortsett från frånvaron av Judes hud var det en oerhört bra film (fråga Jack, som satt och hoppade och petade på mig med orden ”fyfan vad bra alltså, fyfan vad snyggt! Guy Richie, GUY RICHIE!” i princip hela filmen, en mycket charmerande pojke är han), jag är mycket nöjd med hur jag använde de biocheckarna. Sen åkte vi hem, och när vi kom till Reimersholme tyckte vi det var en bra idé att gå ut på isen. Jag slutade tycka att det var en bra idé när det började knaka. Mitt hjärta stannade först ett par sekunder, sen slog det hårdare än jag någonsin varit med om utan att ha sprungit först. Jack tyckte det var spännande, jag trodde jag skulle dö. Men jag sitter ju här, så uppenbarligen gick det bra. Såhär i efterhand önskar jag att jag inte panikat, det hade varit så otroligt mycket intressantare och mer spännande om jag inte fokuserat endast på att komma iland. Men what is done is done och jag kommer inte gå ut på isen igen i första taget.

    Jag har upptäckt en rolig sak, som kallas facerape. Jag är inte så jävla snitsig, men jag har å andra sidan bara försökt två gånger (Jack är väldigt ouppmärksam vad det gäller att lämna sin facebook inloggad). Det kommer, intalar jag mig. Det bästa är att Jack inte blir irriterad, utan mest försöker lära mig hur jag skall göra för att det skall låta mer som honom – mindre misstänkt liksom. Han är en bra lärare, kanske lite mycket hybris, men jag tycker faktiskt han förtjänar att ha det.

    Nu. Skall jag gå och lägga mig. Imorgon blir det fika med flickorna, sen Babasonic med Johanna (jag är fortfarande arton så det är okej att jag gillar det, PLUS att jag är ”lantis”, så det är ännu mer okej), och min fina sidenklänning som jag kapade på vintagemarknaden i December kommer äntligen komma till användning, glad tjej! På Torsdag skall jag träffa min kära Elin, en av mina äldsta vänner, sen skall jag fika med flickorna igen (dessa flickor heter Agnes (min fru), Emmy, Juliette och Cynthia (Syltia). På Fredag är det middag hos Werners, och på Lördag är det utgång. Söndag skall jag hänga på Gärdet. Måndag åker jag hem. En jävligt fullspäckad vecka helt enkelt. Jag skall försöka hinna med att blogga och lägga upp bilder, men om detta inte händer så förstår ni varför. Imorgon bitti skall jag sammanställa en bloggtipslista som kan underhålla er om jag inte lyckas blogga.

    Gonatt nu, sov gott och dröm sött. Puss


  9. flyttar

    12 januari 2010 by torunn

    Hej mina kära läsare som jag dissat något otroligt på senare tid. Jag vill bara låta er veta att jag ger upp efter en vecka i Stockholm. Som Håkan sjöng, Stockholm blir aldrig min stad. Jag flyttar hem till Gotland på måndag. Tills dess bor jag hos min kära vän Jack Werner, en mycket mycket mycket fin människa. (De som vill tacka honom för att han låter mig bo här kan ju gå in på hans hjärtebarn, en sida som faktiskt är väldigt bra, och stanna där också!)

    Nu är jag en försenad tjej, så jag skall springa till gärdet (nej, jag skall springa till hornstull för att ta tunnelbanan till gärdet). På lördag blir det förövrigt förmodligen utgång, och då tycker jag att man skall hänga med om man känner mig och vill fira mig. (Jag hade glömt bort att jag fyller år, fick reda på det i lördags, så jag har liksom fått för mig att alla andra också glömt… det är därför jag påminner!)

    Snart kommer bilder från släktkalas i Småland (bättre och snyggare än det låter).

    Puss


  10. bra skit

    11 januari 2010 by torunn

    Familjen Werner är ju bara bäst alltså.