Du kan aldrig veta vad en människa inte nämner när den säger något till dig. Du kan aldrig vara säker på att den talar sanning. Du kan aldrig veta vad en människa menar när den säger något till dig. Du kan aldrig veta vad den tänker. Du kan aldrig veta om du kan lita på någon.
Det är okej.
Sen kommer slumpen in i bilden. Du tog inte tunnelbanan utan valde att ta bussen. Den gick utanför ett kafé med stora fönster. Du råkade komma tio minuter för tidigt. På de tio minuterna såg du saker som du inte trodde du skulle se eftersom någon sa något annat till dig. Och du kunde inte göra någonting. Du kunde bara sitta där och titta och tänka och dra slutsatser.
Du behöver inte tala sanning. Du behöver inte nämna alla detaljer.
Det är okej.
Men du kan aldrig vara säker på att det håller, för du vet inte vad andra människor gör. Och du kan aldrig veta vad andra drar för slutsatser när de ser att du gör något helt annat än det du sa att du skulle göra.
Det är kanske okej. Kanske är det inte det.
Jag kan också vara svår. Jag kan också ljuga. Jag kan också utelämna vissa detaljer när jag berättar vad jag skall göra en dag. Jag kan också vara opålitlig och undvikande. Jag kan, men jag vill inte.
När du ser något som du inte trodde att du skulle se för att någon sa något annat till dig har du olika val. Några är dramatiska och kan lätt tas som desperation. Andra kan göra dig till en cynisk och bitter person.
1. Hämnas. Beroende på situationen, absolut, men det går alltid att hämnas.
2. Sluta lita på människor.
3. Strunta i det och låtsas som ingenting. Fortsätta lita på människor och bli sårad gång på gång.
4. Överanalysera och skriva gråtfärdiga sms.
5. Skriva ett argt inlägg på din blogg och hänga ut berörda personer med bild, namn och adress.
Alla alternativ suger och jag har inte bestämt mig för vilket jag skall välja än.
Jag tycker inte om när människor ljuger för mig. Jag tycker inte om när människor väljer att inte nämna vissa saker. Jag gillar ärlighet. Så är det och så kommer det alltid att vara. Så försök inte med mig, för jag ser allt. Även om jag inte vill, så ser jag allt. Jag är överallt hela tiden och slumpen gör att jag ser allt och hör allt, förr eller senare.


