2010 januari

fast ändå jävligt bra

11 januari 2010 by torunn

bläddra igenom detta så får ni se! läs about först!

åh, ibland blir man lite stolt.

Jag vet. Alltså jag vet. Jag skäms. På riktigt. Jag hatar mig själv för att jag inte bloggat på fem miljarder år. Vet inte vad det är med mig. Gosar mest med kattungen och har börjat sträck-kolla Gossip Girl. Känner mig ovanligt melankolisk. Ingen direkt ångest, mera att grundkänslan är lite nere istället för rätt pepp på livet. Kan ha att göra med att jag fått någon som säger åt mig när jag skall gå och lägga mig. Någon som inte är min mamma eller min pappa. Det gillar jag inte. Det är såklart mer komplicerat än så, men just nu är jag bara jävligt irriterad för jag vill verkligen inte sova men jag måste helt enkelt gå och lägga mig.

Puss och gonatt och jag lovar att börja skriva igen. Jag vet ju att jag behöver det.

Btw jag fyller nitton på lördag!

Comments (1)

att lämna dem man älskar

04 januari 2010 by torunn

Jag sov ingenting inatt. I fredags förberedde jag mig för att flytta till Stockholm på lördagen. Båten var full. Jag tog det lugnt och satsade på söndagsbåten. Var helt färdigpackad och skulle åka om en timme när vi skulle köpa biljett. Den båten var också full.

På lördagen hade jag suttit vid köksbordet hemma i gruppboendet TASS och skrivit ett avskedsbrev till mina drömmare. Det blev fläckigt av tårar och jag gick ut genom dörren sakta för att ta in allt så mycket som möjligt – jag visste ju trots allt inte när jag skulle se kistan täckt av en enorm hög ytterkläder, den sjukligt smutsiga mattan, det leopardmönstrade duschdraperiet, den en och en halv meter höga extrasängen (med 5 madrasser och 3 täcken på), Lloronas matskålar på köksgolvet, mögelsängen i sovrummet, den trasiga spegeln i badrummet, igen. Det hela var mycket sorgligt, och det konstiga var att jag var helt ensam, för de andra hade gått till Jakob för att spela spel. Jag hade såklart följt med om sammanhanget varit ett annat, men nu skulle jag ju åka. Jag grät påvägen hem till mamma.

När jag sen insåg att båten var full så gick jag tillbaka. Egentligen för att hämta en kudde och ett halsband som jag glömt, men också för att jag fick chansen att ha en till kväll med mina älskade drömmare. Edvard och Emma och Llorona var inte där, men jag fick i alla fall mysa med Johan, Malin, Oskar och Andréa. Andréa blev tatuerad och sen lagade hon mat. Vi tittade på Collapse för femtioelfte gången och sen på Robin Hood, versionen med Errol Flynn (förstår inte hypen med honom, så jävla snygg var han inte). Sen räknade vi pengar, och sen var det dags att gå. Igen.

Att säga hejdå är svårt. Att säga hejdå igen är ännu svårare. Jag ville inte gå. Jag ville slänga båtbiljetten åt helvete och gå och lägga mig på min vanliga plats och bli kramad tills jag somnat, precis som vanligt. Jag ville sätta mig i fönstret och röka, precis som vanligt. Jag ville sitta i skönaste soffan och försöka koncentrera mig på nån väldigt bra dokumentär som jag inte alls ville se egentligen från början. Jag ville ha dekadenskväll och sitta nerbäddad med mina drömmare och sträckkolla på Carnivale. Precis som vanligt.

Men jag gick. Och här är jag nu. På Södermalm. Siri sover. På torsdag kommer kattungen. Imorgon är det inflyttningstillställning.

Jag saknar mina drömmare. <3

_________________________________________

Under invigningsfesten av Gruppboendet Tass den 31 December hade vi Silly Hats Only-tema.

torunn och johan