Jag hittade ett gammalt brev som jag inte skickat. Det stod fina saker där. Jag tänkte skriva några av dem här.
Jag saknar dig. Jag undrar vad du gör. Jag vill ta med dig på promenader, baka konstiga bullar med rågsikt i, ha likadan frisyr så ingen ser skillnad på oss, sitta och titta på dåliga filmer och lyssna på dig när du tjafsar med din familj. Jag vill låna kläder och gå på konserter och dansa och kramas så mycket att folk tror att vi är ihop.
Det blir inte bättre av att jag har dina långkalsonger på mig, de där randiga som du köpte på Öland som jag lånade och sen knappt har tagit av mig. Eller att mina favorithål på min favorittröja är gjorda av dig. Eller av att de flesta av mina kläder har tillhört dig från början så att jag tänker på dig varje gång jag tar på mig ett av dem. Eller det kanske blir bättre, för även om jag saknar dig mer så känns det lite som att du är närmare när jag har dina långkalsonger på mig. Det är hål i dem. Överallt. Och på rumpan sticker det ut trådar för de är så slitna. Men jag brukar ha dem med ett par shorts över så det slitna inte syns.
Jag saknar dig. Du är fin. Kom hit snart min älskade vän.
Åh det är verkligen så där man känner ibland, jag är så stort behov att använda andras raggsockor, helst med hål precis på trampdynan
Kommentar by Tuva — 08 februari 2010 @ 17:38
åh ja. jag fick låna en fin pojkes strumpor häromdagen. de hade hål i sig och var blåa. det var fint, vi byggde en snögrotta.
Kommentar by torunn — 09 februari 2010 @ 0:03
jag gråter lite inombords. och saknar. men på det finaste sättet. jag kommer snart.
Kommentar by hedo — 09 februari 2010 @ 8:51