Idag gick jag upp på vinden för att leta reda på en klänning som jag hade tänkt ha ikväll (midsommarfest yao, den enda högtiden värd att fira), och medan jag letade hittade jag en hel hög med fina kläder från förr så nu känns det som att jag har en helt ny garderob! Helt gratis också, fattig som jag är. Soft.
Puss
Sen kom jag fram till Lund och Oskar. Det vet ni ju. Vi spelade fotboll och åkte bil och drack kaffe. Här är bilderna.
Jag åkte tåg. Sen kom jag fram. Såhär såg det ut, typ.
Sen åkte jag hem. Måns och Sara följde mig till tåget och Sara blåste bubblor med sitt tuggummi!
Jag åkte till Stockholm. En dag. Och träffade en hel hög fantastiska människor. De här bland andra:
Alla människor är vackra, men vissa är det något speciellt med. Den här rödhåriga varelsen från Visby till exempel:
Tillsammans med henne och en fin tyska från Lübeck vid namn Kim korsade jag Östersjön för kanske hundrade gången.
Det var fint.
Håll muspekaren över bilden för att se bildtext.
Jag har på fullkomligt allvar GLÖMT mitt lösenord till facebook.
Jag vet att det låter helt sjukt på de flesta sätt som går. Om ni inte tycker det så kan jag tala om för er varför det är så sjukt.
1a. Jag loggar in på facebook varje dag, nästan. Det är det första jag kollar när jag råkar befinna mig inom en armlängds avstånd från internet, vilket gör att jag verkligen är helt säker på vad jag har för lösenord, det är i princip omöjligt att glömma det, vilket gör att det hela är sjukt konstigt.
1b. ”Jag loggar in på facebook varje dag, nästan. Det är det första jag kollar när jag råkar befinna mig inom en armlängds avstånd från internet” Låter inte det citatet helt sjukt? Blir ni inte ledsna av att tänka på det citatet? Jag blir i alla fall ledsen av att det första jag tänker på när jag sitter framför mitt största fönster mot världen och kan leta upp i princip vad jag vill, hur galet ovanligt det än är eller hur galet svårt att hitta för att det är så vanligt det än är, om jag har lust. Men nej, jag vill kolla min facebook. Även om jag pratade med min bästa vän igår så vill jag kolla hennes och alla andras statusuppdateringar idag.
1c. Och är det inte konstigt att jag inte gör något annat än att skumma igenom uppdateringarna och kanske om jag inte är trött läser dem och trycker på gilla-knappen på vissa av dem? Som om jag liksom delade ut något slags poppispoäng.
1d. Och är det inte ännu värre att jag när jag lagt upp en ny bild tvångsmässigt går in på facebook så ofta jag kan för att kolla hur många som gillat eller ännu hellre kommenterat.
1e. Och är det inte nästan lite sorgligt att jag skriver om det på min blogg?
2. Men det konstigaste av allt är ändå att jag inte lyckats lösa det. För det där nedrans bekräftelsemailet kommer inte till min inkorg på min mail. Det är jättekonstigt. Vilket får mig att dels bli sjukt arg på… något, att jag inte riktigt vet vad jag skall göra (inte så att jag blir besinningslöst arg, mera att jag inte vet vad det är som är fel så jag kan inte riktigt välja vad det är jag är lite småarg på).
Så, nu när jag dels har beklagat mig och dels bett om ursäkt (på mitt eget vis) för min svaga karaktär (beroende av facebook, pretentiös och kan inte erkänna ifall jag nu skulle vara beroende av facebook osv, osv.) och förvarnat om vad det här blogginlägget handlar om, skall jag berätta varför jag så gärna vill in på facebook, för det jag vill ha tag på vill jag fortfarande ha tag på och måste komma in på facebook för det, om ingen här råkar känna nån som jag behöver få tag på för att få tag på det jag söker.
Vidar, jag, Ralle och Sebbe pratade om musik, och Vidar nämnde en kentlåt, som heter Kallt Kaffe. Den låten kommer jag för alltid förknippa med min kompis Ewelina. Hon var en väldigt nära vän till mig, vi lärde känna varandra på ett läger i slovakien, och hon gjorde en video till den här låten, som för det första är skitbra och för det andra så är jag med i den, och det ville jag visa för mina vänner, för de är så bra att de skulle uppskatta’t.
Men. Problemet är att jag inte pratat med Ewelina på typ en miljard år (eller det känns som det) och därför har jag inte hennes nummer, hon har inte sin helgon kvar, jag har glömt alla sätt att kontakta henne, utom facebook. För vi är ändå vänner på facebook. Men jag kommer inte in på min facebook. Därför skriver jag det här inlägget.
Om någon som känner Ewelina fortfarande läser min blogg så kan ju någon skriva en kommentar. Var är hon och vad gör hon och var hittar man den där videon?
Tack och puss och hej och gonatt!
Från och med den här dagen kommer jag förevigt förknippa Lund med fotboll. Varför?
Dagen började med att jag vaknade vid halv två för att Oskar inte väckte mig (och jag vaknar inte om jag inte blir väckt/har väckarklocka (oftast inte med väckarklocka heller)), och det första jag gjorde var att aktivt titta på matchen mellan Holland och Danmark (hejade på Holland). Sen åkte vi till staden, gick till banken, fikade, åt picknicklunch. Sen åkte vi tillbaka till Dalby (utanför Lund dårå) för att spela fotboll. Jättelänge. Det var himla skoj faktiskt, mest för att min talang inom fotboll är närmast obefintlig. Sen kom vi hem lagom till halv nio, då matchen mellan Italien och Paraguay började, och den ser vi nu på. Imorgon skall vi åka bil till Stockholm och Oskar som är chaufför är helt bestämd på punkten ”Lyssna på matchen Elfenbenskusten-Portugal på radio”. Så min Lundavistelse har nästan helt bestått av fotboll.
Inte mig emot. Nu blir det till och med glass.
Puss och gonatt.
Sen jag flyttade hem till gotland i vintras har jag inte åkt därifrån förrän nu, vilket betyder att jag varit på samma ställe mer än fem månader i sträck, för första gången på ca fem år. Det är sjukt.
Sen jag flyttade hemifrån 2006 har jag flyttat 15 gånger. Det är sjukt.
Nu vill jag hem. Jag har varit på resande fot i en vecka och en dag, och jag hatar det. Jag har haft väldigt roligt och träffat väldigt mycket fantastiska människor och tagit en hel hög fina bilder på de fantastiska människorna, men nu vill jag hem. Hem till min dötrista, långtråkiga, men alldeles alldeles underbara ö.
Och imorgon bär det av! Jaaa! Min kära kära vän, tillika skånes snyggaste man, Oskar ”Love Antell” Sterner, som jag är och hälsar på nu har nämligen paxat mig en plats i sin fina volvo som kommer ta sig till stockholm imorgon! Tänk att näst sista etappen på min resa som blev kortare än tänkt på grund av min hemlängtan och oförmåga att hantera resfeber/-stress/-planering blir en förmodligen helt galet rolig och mysig roadtrip från lund till stockholm! Så glad man kan bli. Så alla gotlänningar kan jubla, imorgon kommer jag hem.
Puss
PS. Då skall jag sätta mig ner och ladda upp allt som finns på kameran plus i detalj berätta allt som hänt den senaste veckan. Smakprov: första kvällen i halmstad fick jag ett välkomnande som fick mig att känna mig som en rockstjärna. Fett!
Åhh hej, för femtioelfte gången FÖRLÅT för att jag inte uppdaterar. Jag har inget internet hemma och det känns tråkigt att sitta och blogga hemma hos andra, då vill jag ju umgås liksom. Nu sitter jag hemma hos min kära vän Sebbe och lyssnar på timbuktu och promoe och väntar på Vidar. Igår var jag på landet och klappade hästar och myste hos Hanna och Robert. Jag lovar att gå till Hedbergs och ladda upp tusen bilder någon dag snart. Saker som kommer hända framöver är att jag på söndag/måndag åker till fastlandet för att hälsa på en hel massa finisar, vilket betyder att jag måste flytta ut ur kollektivet innan veckan är slut, för sen får vi inte bo kvar. Vi kan skylla på en helt skev favorisering av turister. Men men, nu har jag inte tid att skriva mer. Sen när jag flyttar hem till mamma kommer jag dock ha superinternet jämt, så då blir det fart, jag lovar!
Puss
