1. te och kedjerökning på min altan

    12 juli 2010 by torunn

    En helt sjukt fin kväll med Vidar, Ralle och Jocy.

    Comments (0)

  2. spelning på hangaren

    by torunn

    Jag tog bara en bild som jag tyckte var värd den kvällen. Det är den här.

    Comments (0)

  3. midsommarafton

    by torunn

    Midsommar firades i Hangaren. Ett mycket trevligt ställe om jag får säga det själv.

    Det var en fin fin kväll.

    Comments (0)

  4. popare.

    by torunn

    Det här är en bild tagen när Ralle och Sebbe skulle iväg och jag och Martin och Tomas blev kvar. Vi underhöll oss med att vara pop. Senare den kvällen låg jag vaken i hangaren och skrev en låt i huvudet. Refrängen har jag uppskriven, och jag skall göra klart den någon dag. Fast den blir nog mer sorglig än det var tänkt från början.

    Sen kom vi fram till hangaren. Där var det trevligt.

    Comments (0)

  5. sånt som har varit.

    by torunn

    Det här var innan det hemska hände. Men någon gång måste det ju läggas upp, så varför inte nu? Det var fint i alla fall. Juni var det. En kväll i juni då jag inte mådde dåligt av att inte vara i din närhet för jag visste att jag skulle få vara det igen. En fantastisk kväll med fantastiska människor.

    Puss undt kreml.

    Comments (0)

  6. aldrig mera rädd

    11 juli 2010 by torunn

    Jag flydde som en fågel över gatorna en natt
    med käften full av blod och av saliv.
    Jag flydde som jag brukar som en råtta från en katt
    förödmjukad, förnedrad, för mitt liv.
    Natten fylldes utav våld och vansinniga skrik
    från de som jagade mig med stora tunga steg.
    ”    Bättre fly än illa fäkta” skrek min tanke i panik
    medans mitt hjärta repeterade ordet feg.


    Och med min harhjärtade fart så kom de efter ganska snart
    men genom skräcken skrek mitt hjärta som besatt:
    Att ”om du flyr på detta sätt så är det inte mer än rätt
    att det är dem som sätter villkoren inatt”
    Och jag vet inte vad som hände vad som styrde mitt beslut
    för allt jag såg var vrede, våld och blod.
    Men i samma stund jag skulle lyckas undfly dem till slut
    så stanna jag i steget där jag stod.


    På en sekund var de ikapp mig när jag långsamt vände om.
    De kom emot mig som en störtvåg som en storm.
    Och fastän natthimlen blev vit av deras vrede när de kom
    bar de alla sotsvart blick och uniform.


    Och allt blev stilla en sekund och jag darra´ som en hund
    hjärtat sprängdes i mitt bröst vid varje slag.
    De kom emot mig i en ring och jag fatta´ ingenting
    men i den stund som mina ben gav vika hörde jag mig stå och skrika:


    Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte rädd.
    För hur hårt ni än kan slå ska jag vara hårdare ändå
    och av det hat som kommer ifrån er får ni tillbaks fem gånger mer.
    Men jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte rädd.
    För var och en av oss som dödas ska tusen nya födas
    för att stå här blodig bränd och svedd, tillintetgjord men aldrig mera rädd.


    Jag ska vara allt ni hatar. Allt ni fruktar allra mest.
    Allt ni finner obehagligt, onormalt.
    Jag ska sprida mig i landet som en farsot som en pest
    och infektera erat samhälle totalt.
    Ja, för er ska jag va blatte, jugge, kosovoalban.
    För er är jag från Uzbekistan.
    Med hiphop-stylad burka med kroksabel, turban.
    Er ryska maffia och eran taliban.


    Jag ska se det som en seger om ni ser mig som en neger.
    Hiv-bärande, Kat-tuggande svart.
    Jag snor cyklar, jobb och brudar. Jag är juden ibland judar.
    Jag är ZOG och jag finns överallt men ni vet inte vart.


    Ni gissa rätt att jo, javisst. Visst fan är jag er kommunist.
    StaliLeniTrotskiMaoAnarkist.
    Perverterad satanist.     Beväpnad djurrättsaktivist
    och mycket riktigt ska jag vara er kastreringsfeminist.


    Jag är er samhällsparasit. Handikappad transvestit.
    Jag är hemlös och packad och hög.
    Rastafari och vegan könsopererad lesbian.
    Herregud jag ska så hjärtans gärna vara eran bög.


    Ja, det är mig ni ska hata. Denna natt på denna gata.
    Bara kom! Jag är fienden av varje typ och slag.
    För om vanlig innebär att vara nåt av det ni är
    och dela era ideal då ska jag aldrig nånsin bli normal men…


    Jag är inte rädd…


    Ni kan nog gissa hur det slutade, jag hade ingen chans
    det blev emo-ärr och tjugofyra stygn.
    Och en sirenskrikande färd i en hysterisk ambulans
    och en Salhgrenskavisit på fyra dygn.


    Men jag minns knappt vad som hände, jag minns knappt att de slog
    eller att de stampa på det lilla som blev kvar.
    Jag minns bara jag låg blödande och värkande och log
    som en sol och som den segrare jag var.


    Och med gatan mot mitt öra tyckte jag mig kunna höra
    själva stadens puls och djupa andetag.
    Sedan hörde jag en sång från varje port och trappuppgång.
    Ja, det var så marken börja gunga och jag hörde staden sjunga…


    Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte rädd.
    För hur hårt ni än kan slå ska jag vara hårdare ändå
    och av det hat som kommer ifrån er får ni tillbaks fem gånger mer.
    Men jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte rädd.
    För var och en av oss som dödas ska tusen nya födas
    för att stå här blodig bränd och svedd, tillintetgjord men aldrig mera rädd.

    Comments (1)

  7. gatan

    by torunn

    Inatt kände jag för första gången i mitt liv för att dö. Jag har aldrig någonsin, hur dåligt jag än mått, velat dö. Men inatt la jag mig ner på gatan och hade helt enkelt tänkt ligga där och dö. Men du lät inte mig göra det. Precis som jag inte låter dig slå dig själv när du vill slåss och förstöra men befinner dig på en plats där det enda som är ditt att skada är dig själv. Då kastar jag mig emellan dina knytnävar och ditt ansikte och tvingar dig att sluta. Precis som du drog upp mig i armen och skrek åt mig att jag var dum i hela huvudet. Det är såklart jag var. Jag är. I mitt bröst bor en stor svart hemsk klump som vidgar ut sig vid väl valda tillfällen, sisådär varannan kvart och spränger ut i alla blodkärl och alla nerver och gör att jag inte kan andas. Den gör allting hemskt och förfärligt och outhärdligt och allt svartnar och ut genom ögonen pressar den tårarna och det är den som tvingar mig att lägga mig på gatan.

    Jag är så himla ledsen. Så otroligt, fruktansvärt jävla ledsen att jag när det är som värst på fullt allvar vill dö. Men jag är samtidigt så sjukt glad över att du är du. Att du fortfarande finns. Att du förstår. Att du lyssnar om och om igen. Att du gråter med mig. Att du håller min hand, klappar min rygg, stryker min kind och kramar min skakande kropp. Att du torkar mina tårar. Att du finns där med din glugg och ditt skägg och ditt skratt och dina ögon. Dina ögon som är världens snällaste ögon. Dina hårdnade fingertoppar och mjuka armveck. Din sneda rygg och gropen ovanför hjärtat där mitt öra passar precis. Jag blir så himla glad över tanken på att du kommer finnas kvar. När min svarta klump försvunnit och jag inte är ett självmordsbenäget, barnsligt monster längre, så kommer du finnas kvar och gropen där jag kan lägga mitt öra kommer också vara där. Och allting kommer vara bra och jag kommer inte vilja lägga mig på gatan och bli överkörd av taxibilar.

    Men just nu är jag ledsen. För du är inte här och det kommer aldrig mer bli samma som det var när du gick från andra sidan stan bara för att få ge mig en puss och sen gå tillbaka. Och det är väldigt sorgligt, och jag är väldigt ledsen.

    Nu skall jag dränka min kudde och förhoppningsvis kanske någon gång somna. Imorgon är en ny dag. Och jag vet att den blir bättre.

    Comments (3)

  8. sova

    09 juli 2010 by torunn

    Hur kan man bli helt svart inombords och bara vilja dö av att någon sover bredvid en annan person? Jag var så ledsen innan att det gjorde ont i bröstkorgen, och nu också, men blandat med en svärta som är så enorm att jag nästan blir rädd. Jag vill att du skall sova med mig, älska med mig, vara med mig, skratta med mig. Inte hela tiden, inte varje sekund, men ofta. Och jag vill att du skall vilja det. Jag klarar inte av tomheten längre (ett dygn sen dog jag) så jag går till en hangar fastän klockan är alldeles för tidigt. Där finns du och en Jocy-axel jag kan gråta på. Båda är bra men det ena är lite bättre.

    Comments (2)

  9. en liten fråga bara… eller två kanske.

    07 juli 2010 by torunn

    Vad är det för mening med att berätta när ingen lyssnar?

    Vad är det för mening med att känna och tycka och göra när det aldrig är rätt?

    Vad är det för mening med att fråga om man inte bryr sig om svaret?

    Börjar bli jävligt trött på det här nu. Det är kanske bäst jag slutar. Inte för att det skulle märkas.

    Comments (1)

  10. ångest på silverfat (och ett glas bittert, tack)

    by torunn

    Här har ni. Inte för att jag var särskilt ångestfylld när bilden togs, men den utstrålar ändå rätt mycket förtvivlan (och lite skelögdhet).

    Comments (0)