Hur kan man bli helt svart inombords och bara vilja dö av att någon sover bredvid en annan person? Jag var så ledsen innan att det gjorde ont i bröstkorgen, och nu också, men blandat med en svärta som är så enorm att jag nästan blir rädd. Jag vill att du skall sova med mig, älska med mig, vara med mig, skratta med mig. Inte hela tiden, inte varje sekund, men ofta. Och jag vill att du skall vilja det. Jag klarar inte av tomheten längre (ett dygn sen dog jag) så jag går till en hangar fastän klockan är alldeles för tidigt. Där finns du och en Jocy-axel jag kan gråta på. Båda är bra men det ena är lite bättre.
2 kommentarer »
RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URL
Hej.
Jag ville bara säga att även om inlägget är ganska lesset så blir jag på något sätt glad för att du skriver så bra. Sorgligt fint i detta fall.
Det fick mig att känna… vemod.
Du är fin.
Kommentar by Eri — 09 juli 2010 @ 19:49
tack. det känns fint att du tyckte det var fint. nu skall jag skriva mera depp. det kommer bli rätt mycket depp men lite hopp ändå ett tag nu. för allting är svart fast ändå vackert.
Kommentar by torunn — 11 juli 2010 @ 2:02