1. smakprovet

    14 augusti 2010 by torunn

    Jag fyller på albumet ”overklighetens folk”. Fina bilder på fantastiska, underbara, vackra människor. Här är två av dem.



  2. såhär vill jag se ut

    10 augusti 2010 by torunn


  3. hostan

    by torunn

    Till råga på allt har jag en fruktansvärt rosslig och jobbig hosta och snorar som en treåring i mars. Men jag skiter i det. Jag skiter i hostan, snoret, min mamma, de sex äggen och peppar med Håkanballader istället. Finns ju värre sätt att sura på liksom.


  4. måste härifrån

    by torunn

    Fyfan vad jag blir arg. Nu tänker jag vara jävligt privat här, och det kanske inte alls är bra, men idag när jag tänkte baka avslutningsgodis till ensemblen i teaterpjäsen jag är med i så hörde jag av mig till min mor och undrade om det var lugnt att jag använde de sista äggen. Jag trodde såklart att det var lugnt, varför skulle det inte vara det liksom, men jag hörde av mig ändå och kollade. Då ringer hon upp och börjar skälla på mig för en massa random jävla saker, typ ”du lämnade min jacka i ditt rum när du hade lånat den så att jag inte hittade den – därför får du absolut inte låna äggen”. Då vill jag komma med en kontring. När min mamma hade 50-årskalas så la hon in massa saker, bland annat min mantel, i sitt rum, så att jag igår när jag skulle leka medeltid, inte hittade den. Istället för att bli arg för det så ringde jag henne och frågade vart den var, fick reda på det och allt var frid och fröjd, det kunde hon också gjort när det gällde hennes regnjacka.

    Men åter till äggen. Hennes huvudargument för att jag inte skulle få låna äggen (för jag skulle ju naturligtvis vara tvungen att ersätta dem för egna pengar, ingen givmildhet här inte), var att hon behövde dem. Idag. Till… att ha. I kylskåpet. WHAT. THE. FUCK?

    Det är alltså såhär, hon straffar mig för att hon inte tycker att jag är en tillräckligt bra dotter. Jag är arbetslös, därför skall jag straffas. Jag har inga pengar, därför skall jag straffas. Jag trivs med ett stökigt sovrum, därför skall jag straffas. Jag hjälper inte till (fast det gör jag faktiskt, väldigt mycket, när det gäller att t ex städa andra delar av huset än just mitt sovrum, som jag tycker borde vara mitt att bestämma ordningen i), därför skall jag straffas.

    Och just att jag blir straffad med såna här jävla skitsaker som sex ägg. SEX ÄGG! Förihelvete. Det är ju så löjligt så det finns fan inte. Vilken annan mamma som helst skulle vara asglad ”nämen åh vad trevligt, det är klart att du skall baka till teatergruppen som kommer ge mig årets bästa show, jag kan ju ta med dem och ha dem i publiken så det blir en riktig överraskning och så kan jag få träffa dina kamrater efteråt, det blir ju jättebra!”. Vad kostar sex ägg liksom? Typ 18 kr. Biljetten till föreställningen kostar 80 kr men är värd 250 kr. Vem vinner på det?

    Nej. Jag måste härifrån. Måstehärifrånmåstehärifrånmåstehärifrån. Det håller inte. Jag älskar för det mesta min mamma, tror faktiskt aldrig jag skrivit något annat än att hon är bäst osvosv här på bloggen, men nu har jag fått nog. Frågan är vart jag skall ta vägen.


  5. peppen

    09 augusti 2010 by torunn

    Jag peppar inför premiär ikväll med min superpepplista, som heter håkans pepp (och andras pepp också), skitdåligt namn, men den mannen vet ju hur man peppar liksom. Dock är den gjord innan spotifytiden, så det är många låtar som inte finns på spottan. Ni får försöka klara er eller hitta dem.


  6. nöj er

    07 augusti 2010 by torunn

    nu får ni nöja er med arkivet tills typ torsdag. imorgon har vi genrep och sen är det kör konstant tills onsdag kväll. därefter vila. vilavilavila. skönt. kommer ha träningsvärk i ett år.


  7. canada

    05 augusti 2010 by torunn

    Fick just ett styng av saknad. Råkade hamna i mitt Toronto-album. Åh. Toronto på hösten alltså. Och Montréal på hösten. Jag kanske borde åka trots allt… Åhåhåh. Lukten. Ljuset. Husen. Maten. Människorna. Musiken. Känslan. Iiiiih. Jag saknar det. Rätt så mycket ändå.


  8. man utan minne

    by torunn

    Lånade en bok på biblo idag (onödig info kanske, vart brukar man låna böcker liksom?). Gick dit för att låna och läsa om Kärlekens Historia av Nicole Krauss, min favoritbok, men den var fett utlånad och köad, så jag ställde mig i kö på den och lånade hennes andra bok istället, hennes debutroman faktiskt, som är helt sjukt bra den också, och jag har ändå bara kommit till precis innan det blir spännande (verkar det som). Jag tror på allvar att Nicole Krauss är bäst i världen på att skriva vackert om allting. Det spelar ingen roll vad hon beskriver, det är alltid njutningsfullt. Jag önskar att jag kunde fotografera som hon skriver. Läs det här bara:

    Även om han långsamt började förstå sin egen situation, kändes det snarare som om tiden hade glömt bort honom än som om han hade glömt bort tiden. Som om han hade somnat i ett liv och på något sätt förflyttats längs med ett utdraget hjärtslag in i det här andra, så att ett svagt minne av vem han var, var han kom ifrån, hade stannat kvar hos honom.”

    Jag vet inte varför jag tycker att den beskrivningen av vad en man som förlorat minnet av hela sitt liv från det att han var tolv år är så himla fantastisk, men jag tycker att den är det i alla fall. Det är såklart ännu bättre om man läser hela boken. Så gör det. Nu. Fast först borde ni läsa Kärlekens historia. Eller så läser ni Man utan minne först, och blir förälskade i den, och sen läser ni Kärlekens historia som är ännu bättre och så blir ni totalfrälsta och skickar fanbrev till Nicole Krauss, som jag allvarligt funderar på att göra.

    Och så älskar jag att hon ofta kursiverar ord och liksom styr lite hur man skall höra eller tänka meningen. Om en författare kan få läsaren att uppleva boken som hen upplevde den när hen skrev den så har hen lyckats. (hen = könsneutralt pronomen, han/hon)

    Jag satt i Almedalen och lyssnade på musik från Festival Almedal som var idag, när jag rätt uttråkad såg mig omkring och min blick landade på biblioteket precis intill parken. Då insåg jag att jag var sugen på en bok, och jag började läsa direkt när jag kom tillbaka till bänken jag suttit på. Och där i vimlet av Visbys alla popare och musikesteter fick jag en konstig känsla av att jag just kommit till ett nytt kapitel i mitt liv, hur klyschigt det nu än låter. Jag blev inte rädd när jag tänkte på framtiden, det där okända, föränderliga, otrygga helvetet som alltid annars gör mig rätt panikslagen. Nej, allting kändes bra. Ljuset var fint, gräset var grönt, musiken var trevlig, människorna var vackra och jag kände att det här kommer nog bli rätt bra ändå till slut. Det är rätt svårt att beskriva vad jag menar med nytt kapitel, det är liksom inte som att det skett någon särskilt stor förändring i mitt liv, jag umgås med samma människor som förut och jag sysselsätter mig inte med något speciellt. Ändå är allt annorlunda. Ett annorlunda som jag tidigare skulle varit livrädd för, men nu känns det rätt fint.

    Eller så har jag bara för tidig tjugoårskris och vill bevisa för mig själv att jag mognat åtminstone lite.

    Puss undt kreml


  9. saker som gör mig arg

    03 augusti 2010 by torunn

    1. När i-fucking-photo hänger sig. Ååååååååh hur skall jag då kunna ladda in bilder? (det hänger sig varje gång jag försöker tömma papperskorgen, som dels är separat för iphoto och dels beövs tömmas för att jag överhuvudtaget skall kunna ladda in bilderna från emmaboda). AAAAAAAAAARRRRGH!!!

    Arg tjej.


  10. en halvmeter kläder

    02 augusti 2010 by torunn

    Det har gått en vecka sen jag städade, och av de sju dagarna har jag varit bortrest i tre, ändå har golvnivån återigen höjts med ungefär en halvmeter. Jag undrar hur det händer. Det är som att allt bara sprider ut sig medan jag inte tittar. Men det var inte det jag skulle skriva. Jag vet egentligen inte vad jag skulle skriva, jag ville bara skriva. Jag ville skriva någonting vackert så att någon nattmänniska därute skulle bli glad eller rörd eller få en insikt. Men det är svårt när man är riktigt glad. Jag kan inte skriva vackert när jag är glad. Det måste jag lära mig.

    Nej, istället skall jag skriva lite om hyenor. Hyenor är ett av världens schysstaste djur. Idag på båten kollade vi på en film som hette Planet Earth. Det var någon form av naturfilm, vet inte om den hade någon mer poäng än att just vara naturfilm (såg bara halva), i vilket fall som helst var det himla vacker. De finaste delarna var elefanterna som vandrade över Kalahariöknen för att komma till vatten, och när de väl kom fram och hoppade i så hade de filma under vattnet. Det var så himla fint, elefanterna så sjukt glada och spralliga ut, och när de simmade såg det ut som att de cyklade som Hedvig påpekade. Sjukt gulliga. Inte alls som såna elefanter man ser på cirkus. Usch vad jag hatar djurcirkusar.

    Den andra fina delen var om just hyenor, visste ni att när hyenor jagar så springer de inte bara och hoppas på det bästa, utan de hjälps åt i flocken och omringar sitt byte och sen delar de rättvist på allt? Inget jävla ”ledaren får äta först”, nej, de fixar en antilop om dagen och käkar tillsammans tills alla är mätta. Precis som det skall vara. Av alla efter förmåga, åt alla efter behov.

    Men nu skall jag gå och lägga mig. Sov gott torunn, det har du fanimig förtjänat.

    Puss å kreml.

    Ps. Ni vet strössel? Det är ett himla fint ord, men krymmel, det är nog ännu finare. Kommer inte ihåg om det är danska eller norska, men det är i alla fall ett jävligt värt ord. Och en jävligt värd grej. Jag är sugen på strössel.

    Ps igen. Ni vet Amelie från Montmartre? En av världens bästa filmer. Det finns en som är bättre, av samma regissör – briljanta Jean-Pierre Jeunet – och den heter De förlorade barnens stad. Så sjukt värd film. De två och Delicatessen på en filmkväll med glass och strössel och fint sällskap, det hade vart nåt det. Är det någon som är pepp på Jean-Pierre Jeunet-marathon med mig, strössel och glass?

    Gonatt nu.