För ungefär två och en halv månad sen skrev jag sist, och då var det för att jag var ledsen över att en som jag älskar hade sårat mig jävligt hårt. Det redde vi dock ut och kärleken blomstrar. Nu skriver jag igen, för att jag är upprörd över att precis när allting lagts bakom oss och höljts i dimman av igår, så är det en evigt gnagande själ som kommer för att förstöra. För att sätta griller i huvudet på mig, försöka få mig att tänka att det hela är en tävling och att jag inte riktigt vunnit den än, för att påminna mig om att jag är hatad.
Men det är ingen tävling ju. Så jävla skönt när man inser att kärlek inte är någonting man vinner, det är någonting man förtjänar. Och ibland får man det man förtjänar, ibland inte. Det går inte att påverka det själv, men det hjälper ju inte direkt att skriva hatmail till någon man tycker är ivägen för det man vill ha. Nu är jag kanske inte bättre själv, men jag kan inte hjälpa det. Jag måste få det ur mig, och det här var det schysstaste sättet jag kunde komma på.
Och det här med hatet. Jag har aldrig känt mig så älskad som just nu. För nu är det på riktigt. Alla jag älskar vet vem jag är. De vet att jag är lite knäpp i huvudet, inte så brydd om att stänga toadörren efter mig när jag kissar, att jag blir sjukt grinig när jag är hungrig och att jag är det mest envisa lilla knytet på gotland. Men det som är så himla skönt är att de också vet att jag har ett snett leende som jag ärvt av min pappa, att jag gråter till Peter Pan fast jag sett den femhundra gånger, att jag sjunger så högt jag bara kan när jag diskar, att jag hellre äter gröt tillsammans än oxfilé ensam (fast allra helst spenatsoppa såklart), att jag fortfarande sover med min nalle och att jag gärna lyssnar på finsk radio när jag städar på jobbet.
Eller ja, jag vet ju inte vad de vet, det här är bara några exempel jag inbillar mig att folk kanske gillar med mig. Det jag i alla fall märkt är att de gillar mig, av någon anledning, för mig spelar anledningen ingen roll. Och jag vill även vara så fräck att påstå att de älskar mig, att det finns fler människor på jorden som älskar mig än som hatar mig, och om jag förstått det här med matte rätt så är det väl så att fem älskande är fler än en hatande?
