Mycket är mycket. Allt är allt. Lite är lite. Dött är dött.
Jag vill inte vara för mycket, men jag är så mycket mer. Jag vill inte vara ivägen, men jag vill inte gömma mig. Jag vill finnas utan att ta plats. Jag vill vara utan att be. Jag vill hänga och jag vill dingla och gunga och sjunga och mingla. Jag vill skratta och gråta och hoppa och fatta. Jag vill lyssna och jag vill höra. Jag vill hitta och jag vill ge. Jag vill andas och röra. Jag vill titta och se. Jag vill veta. Jag orkar inte leta.
Jag är här i alla fall. Någonstans i en bortglömd grotta finns det en koja. Den kanske är liten, den kanske är kall, den kanske är hård – men den är så mycket mer. Inuti finns det kärlek, ljus, ljud. Och en vän.
(och just nu 111 maränger i sex olika färger)
Inga kommentarer »
Inga kommentarer ännu.
RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URL