1. MENSVÄRK SUGER SÅ JÄVLA HÅRT ATT DET INTE ÄR SANT!!!!!!

    10 februari 2012 by torunn

    Fast det är sant. Jävlar vad sant det är. Jag hatar min kropp och vad den gör mot mig.

    Comments (3)

  2. 12 dagar in

    02 februari 2012 by torunn

    det här är allt som jag kan säga. fint namn har han också, det finaste.

    Comments (0)

  3. mycket

    14 december 2011 by torunn

    Mycket är mycket. Allt är allt. Lite är lite. Dött är dött.

    Jag vill inte vara för mycket, men jag är så mycket mer. Jag vill inte vara ivägen, men jag vill inte gömma mig. Jag vill finnas utan att ta plats. Jag vill vara utan att be. Jag vill hänga och jag vill dingla och gunga och sjunga och mingla. Jag vill skratta och gråta och hoppa och fatta. Jag vill lyssna och jag vill höra. Jag vill hitta och jag vill ge. Jag vill andas och  röra. Jag vill titta och se. Jag vill veta. Jag orkar inte leta.

    Jag är här i alla fall. Någonstans i en bortglömd grotta finns det en koja. Den kanske är liten, den kanske är kall, den kanske är hård – men den är så mycket mer. Inuti finns det kärlek, ljus, ljud. Och en vän.

    (och just nu 111 maränger i sex olika färger)

    Comments (0)

  4. problemet med november

    14 november 2011 by torunn

    Jag har ingen lust att göra någonting speciellt, vill mest bara sitta bekvämt och inte göra något alls. Problemet är att jag inte vill vara själv när jag gör det. Jag hatar mitt eget sällskap när jag inte gör någonting, så när jag inget har att göra och ingen att vara med hatar jag mig själv, vilket gör att jag ännu mindre vill vara själv, vilket gör att jag verkligen inte har någon lust att göra något. Lätt fixat, kan man tänka, det finns ju ett helt internat fullt av fantastiska människor. Men det finns ett krux. Kruxet är att det finns tre personer på hela stället som jag känner mig tillräckligt trygg och bekväm med för att inte göra någonting alls, inte ens prata. Tre personer som trivs utan onödigt prat. Fast egentligen kan man räkna dem som två. Tre individer, två kroppar. Och när båda kropparna är upptagna med annat och jag hatar mig själv blir det så svårt för mig. Jag vet inte vad jag skall göra.

    Det finns massor av saker att göra, t ex boka en tvätt-tid, skriva tankar i tankeboken, soppa film, se en dokumentär, städa rummet. Men inget av det vill jag göra, för jag hatar mitt eget sällskap. De kvarvarande alternativen är att tvinga mig själv att göra någon syssla som jag ändå brukar göra ensam. Duscha, men det är så kallt att min märg är en istapp, och tanken på duschen är iofs trevlig, men tanken på att gå ur duschen mindre lockande. Gå en promenad, men jag är rädd för området utanför skolan och jag känner mig lite som ett freak när jag går runt på skolgården för jag kan inte låta bli att titta in genom fönster där det lyser. Skriva ett brev, men jag känner ingen som helst inspiration, har inget papper att skriva på, inga frimärken att skicka med. Läsa en bok, men jag lånade tre böcker häromdagen och de ligger där och vill bli lästa men jag vill hellre se en riktig person i ögonen och tänka egna tankar.

    Så, så här är det i november. Ena dagen känner hon sig stor och stark och oövervinnerlig och jävligt bra, andra dagen vet hon varken ut eller in eller upp eller ner eller hit eller dit eller vad eller vem eller när eller hur.

    Sen finns det ingen här som jag känner mig tillräckligt trygg och bekväm med för att ringa och tjata litegrann. Gnälla om min ömklighet och försöka få hjälp ifrån, sällskap med. Då känner jag mig påträngande och jobbig och skulle verkligen förstå ett nej för varför skulle någon vilja? Och också rädslan för den där avvisningen som kanske kommer som gör att jag inte ens försöker.

    Men så gör jag det ändå. Knackar på en gång till och stannar lite längre än det känns som att jag borde. Ringer en gång till och klumpen i magen när jag inser att det inte är lönt. Att jag måste vänta tills det händer av sig självt.

    I den här årstiden får man inte ta några initiativ.

    Till råga på allt hör jag mina grannar som jag inte känner skratta genom väggen. En människa är färre än flera personer.

    Men det ordnar sig nog till slut.

    Comments (0)

  5. fem myror är fler än fyra elefanter

    07 augusti 2011 by torunn

    För ungefär två och en halv månad sen skrev jag sist, och då var det för att jag var ledsen över att en som jag älskar hade sårat mig jävligt hårt. Det redde vi dock ut och kärleken blomstrar. Nu skriver jag igen, för att jag är upprörd över att precis när allting lagts bakom oss och höljts i dimman av igår, så är det en evigt gnagande själ som kommer för att förstöra. För att sätta griller i huvudet på mig, försöka få mig att tänka att det hela är en tävling och att jag inte riktigt vunnit den än, för att påminna mig om att jag är hatad.

    Men det är ingen tävling ju. Så jävla skönt när man inser att kärlek inte är någonting man vinner, det är någonting man förtjänar. Och ibland får man det man förtjänar, ibland inte. Det går inte att påverka det själv, men det hjälper ju inte direkt att skriva hatmail till någon man tycker är ivägen för det man vill ha. Nu är jag kanske inte bättre själv, men jag kan inte hjälpa det. Jag måste få det ur mig, och det här var det schysstaste sättet jag kunde komma på.

    Och det här med hatet. Jag har aldrig känt mig så älskad som just nu. För nu är det på riktigt. Alla jag älskar vet vem jag är. De vet att jag är lite knäpp i huvudet, inte så brydd om att stänga toadörren efter mig när jag kissar, att jag blir sjukt grinig när jag är hungrig och att jag är det mest envisa lilla knytet på gotland. Men det som är så himla skönt är att de också vet att jag har ett snett leende som jag ärvt av min pappa, att jag gråter till Peter Pan fast jag sett den femhundra gånger, att jag sjunger så högt jag bara kan när jag diskar, att jag hellre äter gröt tillsammans än oxfilé ensam (fast allra helst spenatsoppa såklart), att jag fortfarande sover med min nalle och att jag gärna lyssnar på finsk radio när jag städar på jobbet.

    Eller ja, jag vet ju inte vad de vet, det här är bara några exempel jag inbillar mig att folk kanske gillar med mig. Det jag i alla fall märkt är att de gillar mig, av någon anledning, för mig spelar anledningen ingen roll. Och jag vill även vara så fräck att påstå att de älskar mig, att det finns fler människor på jorden som älskar mig än som hatar mig, och om jag förstått det här med matte rätt så är det väl så att fem älskande är fler än en hatande?

    Comments (7)

  6. kärlek är ett brev

    29 maj 2011 by torunn

    vad jag bryr mig om nu
    är att du kommer nära mig
    även om det är för sent att älska dig
    vad jag bryr mig om nu
    är att från samma säng
    lyssna till samma regn

    vad jag bryr mig om nu
    är att få ut dig ur skallen
    är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
    den tar slut från kyss till kyss
    vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge
    hjärtat rakt ut

    vad jag bryr mig om nu
    är att du ligger vaken
    i morgontimmen när regnet slår mot fönstret
    och det låter som nån går på dig
    vad jag bryr mig om nu
    är att du då ser det
    hur smutsigt livet blivit

    och vad jag bryr mig om nu är att se din blick så sårad
    när alla löften klingar falskt
    nästa gång du lovar någon allt
    vad jag bryr mig om nu
    är dina armar om mig
    även om jag vet att jag måste glömma dig

    vad jag bryr om är att se dig gråta
    för jag har gråtit
    och du ringde aldrig
    vad jag bryr mig om nu är att du kallar på mig
    även om jag inte kommer tillbaks till dig

    vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion
    när du går sönder inuti
    så som jag gjorde det
    vad jag bryr mig om nu är att du kallar på mig
    även om jag inte kommer tillbaks till dig

    fast det gör jag. alltid.

    Comments (3)

  7. peanuts vs smoke

    22 februari 2011 by torunn

    Såg på nyheterna häromdagen, och upprördes av en snyfthistoria om en kvinna med extrem astma som bodde i ett fint villaområde där folk eldade mycket med ved om vintrarna. Den här stackars kvinnan var tvungen att ha ansiktsmask på sig på vintern för att det var så mycket rök från alla skorstenar. Jag blev alltså inte upprörd över de hemska grannarna som eldade i sina öppna spisar, utan över att reportaget överhuvudtaget sändes. Stackars stackars den här kvinnan, som bor i ett jättefint hus i ett jättefint område och inte kan njuta av det för att folk inte bryr sig om att det faktiskt finns ungefär en på tusen som inte kan gå ute utan ansiktsmask om de eldar i sin spis. Men herregud! FLYTTA TILL EN ETTA I RÅGSVED OCH SE HUR DET KÄNNS JÄVLA KÄRRINGJÄVEL!

    Jag har en kompis i Helsingborg som är allergisk mot nötter. Vet faktiskt rätt många som i likhet med min vän kan dö om man ätit jordnötter och andas på dem. I somras delades det ut gratis nötpåsar i Helsingborg, vilket betydde att ALLA åt nötter. ÖVERALLT. Min kompis kunde inte åka buss eller någonting på grund av det. Gör ett snyftreportage om henne och alla andra som har seriös nötallergi istället. Eller skit i det. Uppenbarligen är det jobbigt att vara allergisk mot grejer, men vad fan skall man göra? Det kommer ju förmodligen inte hjälpa att förbjuda vedeldning eller nötätning på allmänna platser, så varför göra ett snyftreportage om det? Skall man börja så kan man lika gärna förbjuda allt på en gång. Vi gör det tycker jag! Alla skall ha det lika dåligt. Vi förbjuder nötätning, rökning, vedeldning, pengabränning, grillning, parfym, hundar, katter, hårspray, gräs, hö, pollen. Hell, man kan till och med vara överkänslig mot el, låt oss stänga av elnätet också när vi ändå är igång!

    ELLER så kan vi börja hjälpa folk som har det jobbigt på riktigt. Typ de nio miljoner människorna vars land varit ockuperat i typ 44 år (newsflash: De har byggt en MUR runt en av städerna för att hålla hjälpen borta, känns som vi hört den här historien förut, eller hur var det nu? Aldrig mer sas det. Sägs det fortfarande. Vänta lite nu…?). Eller alla jävla barn som svälter ihjäl lite varstans i världen på grund av att folk inte kan tänka längre än till sitt eget jävla staket. Eller de vänsterfolk och invandrare som varje dag får motta hot och trakasserier från vad de nu kallar sig; patrioter, nationalister, nazister, inte-nazist-men-nationell-socialist:er, rasister (tror jag tänker kalla dem idioter kort och gott). Eller alla de människor som blir utförsäkrade trots att de är så sjuka att de måste ha hemhjälp ”Ja, okej, du är så sjuk att du knappt kan diska din egen disk eller gå på toa själv, men jobba kan du fanimig göra! Du kan ju bli telefonförsäljare till exempel, då behöver man inte röra sig så mycket.” vilket faktiskt är en jävligt komisk grej att föreslå eftersom att nästan hela Sveriges befolkning känner ett outgrundligt hat inför telefonförsäljare och tar varje chans de får att häva ut sin inneboende ilska och bitterhet de tillskansat sig genom att leva ett totalt meningslöst liv byggt på konsumtion över första bästa lilla sextonåriga telefonförsäljare som ringer sitt första jobbsamtal. Tro mig, jag har jobbat som det i hela två dagar, man blir mentalt nedbruten på ungefär fem minuter. Skitbra jobb för en som redan är fysisk sjuk. Jättebra tänkt!

    Så. Det var vad jag hade att säga idag. Nejdå, jag är inte bitter. Förövrigt, pappa om du läser det här, kan du ringa mig någon dag?

    Gonatt

    Comments (0)

  8. loverange torange

    21 januari 2011 by torunn

    Jag och Love letade efter ord som rimmar på Orange (på engelska tänkte vi). Vi hittade inget vettigt, tydligen finns det helt enkelt inget som rimmar på Orange. Men vi hittade en jävligt rolig lista:

    Orangelover says:

    Here are a bunch of words that rhyme with orange
    borange – an orange so dull you can’t even be bothered finishing it
    corange – the very essence of an orange
    commodorange – an orange that seems to be in control of a large group of other oranges
    doorange – a type of orange used to close off an entrance to a house (these typically grow very large as you might expect)
    eeyorange – Winnie-the-Pooh’s favourite type of orange
    elmorange – an orange made out of rags that is controlled by an outside party and is really annoying
    floorange – an orange that has been dropped on the ground, but before the 5 second rule has expired
    goreange – an orange said to increase martial prowess, favoured by soldiers, criminals, and computer games programmers
    krakatorange – an orange that explodes in your face before you even bite into it (see nitroglicerorange)
    lemorange – a gender confused orange
    memorange – an orange that sort of reminds you of another orange that you’ve eaten before
    montessorange – an orange that promotes the development of natural abilities and initiative
    nanorange – a really tiny orange that you can’t even see
    nitroglicerorange – an orange that explodes in your face right after you bite into it (see krakatorange)
    octorange – an orange that squirts ink in your face if pick it up unexpectedly
    pectorange – an orange that looks really tough and beefy, wouldn’t want to eat it without help
    quantorange – an orange that is both here and somewhere else at the same time
    remorange – an orange that you regret eating
    remificorange – word used to describe the consequences of eating too many oranges. Usually remorange and remificorange go hand in hand.
    seismorange – an orange that shakes really hard when you pick it up. Has a chance of becoming either a krakatorange or a nitroglicerorange
    soliloqorange – an orange that reveals all it’s inner thoughts and fears through monologue
    sextorange – an orange that is a natural equivalent of Viagra, shaped like a hexagon
    septorange – one more than the sextorange
    tetrahedrorange – an orange shaped like a pyramid
    testostororange – an orange that is spoiling for a fight
    ubiquitorange – an orange that everyone is using and that seems to be everywhere
    vernaculorange – an orange that is specific to a particular social group or region
    whorange – everybody has had a piece of this orange
    xorange – the executive assistant to the commodorange (see commodorange)
    Yahorange – a billion dollar internet startup based on oranges
    zorrorange – an orange that fights for the rights of all the oppressed oranges everywhere, goes in disguise so you can’t tell him apart from other oranges

    Comments (0)

  9. 05.22

    11 december 2010 by torunn

    En snubbe i tv-rutan såg precis ut som min kompis Filip fast 14 år gammal typ. Lustigt. Stämmer faktiskt med när filmen är gjord och Filips ålder, kanske skall kolla upp om min vän var i USA och hade en biroll i en dålig 90-talsfilm om en tjej som vill bli popstjärna.

    Mest spännande just nu är Wikileaks-jippot. Vill inte på något sätt underminera de åtalande kvinnornas trovärdighet, det är fullt möjligt att Julian Assange är ett svin, men det som förbryllar mig är de enorma resurser som läggs på just det här våldtäktsfallet. Det är inte sällan som ett sådant här ”ord-mot-ord”-fall inte ens utreds, och att då lysa en misstänkt över hela världen och göra honom till världens mest eftersökta man känns lite väl. Att säga att det inte har någonting med vårt kära Wikileaks känns ju också som en fet jävla lögn. Vi följer det här med spänning och när Assange väl blir utlämnad till USA (om han nu inte råkar bli frikänd men jag vill faktiskt inte spekulera i huruvida han är oskyldig eller inte, för det vet ju bara han och de två kvinnorna) och Wikileaks släpper de hemliga dokument som bekräftar alla lurigheter som det redan går rykten om och Assange hamnar på typ Guantanamo eller försvinner mystiskt, då kommer jag säga ”vad var det jag sa?”. Det roliga är ju att när det väl händer kommer mediakarusellen som pågår just nu vara över för länge sedan, och inte en jävel kommer bry sig. Då är det synd om Julian. Men han kanske hinner få ett Nobelpris innan han dör? (Fredspriset var min tanke i så fall. Obama kunde ju få det, så varför inte någon som faktiskt gjort något? Inte för att dissa Obama, han hade ju goda intentioner och det kan ju faktiskt vara så att det är helt omöjligt att förändra särskilt mycket där borta i Amerikat, och då är det ju inte hans fel. Men Nobels fredspris förtjänade han inte, det är ett som är säkert.)

    Jag är inte så insatt i Wikileaks i sig, jag har bara en liten aning om vad det är  de har publicerat där, men vad de än läckt, hur hemliga och förödande uppgifter det än är så ställer jag mig instinktivt på Wikileaks sida ändå, för om Sarah Palin och hennes crew av galningar vill ha någon avrättad av politiska skäl, ja då vill jag ha den personen vid liv. När det gäller amerikansk högerpolitik tycker jag av princip tvärt emot (tvärt emot dem alltså), det spelar nästan ingen roll vad det handlar om. Och USA vill ha Julian Assange lite för mycket för att det skall vara trovärdigt. Det är ju precis som med alla andra de skall ha ihjäl, det för oftast inte så mycket gott med sig och det har oftast inte särskilt rättvisa eller demokratiska grunder.

    Gonatt

    Comments (0)

  10. vakna

    17 november 2010 by torunn

    Jag såg en dokumentär om Irak idag. Det var riktigt jobbigt. Hemskt var det. Hemskt är det. Jag börjar bli lite trött på världen. På allt jävla krigande överallt. I Palestina till exempel. Men sen är det ju som Mikael Wiehe en gång sjöng, är det verkligen fred vi vill ha? I Palestina tycker Israel att det är självklart att de skall få fortsätta sin ockupation och sprida ut sig ännu mer, och att det är Palestina som är bromsklossen till fredsförhandlingar. Men om Israel inte vill ge med sig och göra det rätta, det vill säga dra sig tillbaka från de områden som de i den ursprungliga uppdelningsplanen 1948 inte hade rätt till. Visst, palestinierna förkastade den uppdelningsplanen och det kanske är en orsak till att det fortfarande bråkas, men jag hade också blivit lite sur om någon kom in och bestämde att nu skall halva min lägenhet tillhöra någon annan, bara sådär. Och medan de som tagit över halva min lägenhet bor där så börjar de till råga på allt mörda min familj, mina vänner och min släkt systematiskt.

    Det kan inte bli en rättvis fred i Palestina om inte Israel lägger ner sin skit och ber om ursäkt på bara knäna. Ändå vill Israel att Palestina skall göra det, trots att de egentligen bara försvarat sitt vardagsrum. Det hade jag också gjort, och efter att ha kämpat i hur många år som helst om rättvisa, vad skulle då vara poängen i att bara lägga ner och ge upp nu? Det hade ju varit den yttersta förnedringen. Fyfan. Jävla skitvärld.

    Hann inte med att lägga upp bilder idag för att jag gjorde roligare saker än att sitta vid datorn, men här är en till i alla fall.

    Comments (0)