1. födelsedagen – del 2 – summeringen

    18 januari 2010 by torunn

    Okej.  Nu kommer det. Ni vet ju redan vad jag skulle göra. Kladdkaka hos Johanna och middag hos Jack och dans på Strand.

    Så blev det. I min fina spetsklänning utan strumbyxor begav jag mig till Wollmar Yxkullsgatan och där fick jag inte bara kladdkaka utan även frukost och en bok som jag önskat mig (Johanna är en jävel på att komma ihåg saker man nämner i förbifarten), nämligen Mannen som dog som en lax av Mikael Niemi (min favvisförfattare). Värt som tusan.

    Sen kom jag hem till en stressad Jack som var i full gång med att laga mat. Vi hade fått lite återbud så vi ringde Michael och Nadja som fick vara stand ins. Inte fy skam med tanke på hur god maten var. Love kom också och vi käkade lax och senare glass. Av Love fick jag en teckning föreställande en rökande aktris. Jack gav mig en sån där uppklippt ballongvisp som man pillar sig i håret med. Ni vet den där rysliga, obehags-fast-härlig-ändå-känslan? Av Nadja fick jag två rosa tulpaner (min favoritblomma) och en daim med nån lustig citron/apelsin-eftersmak.

    Sen gick vi till Strand där vi mötte upp Cynthia och Emmy som gav mig en cupcake och ett munspel (så nu bara måste jag helt enkelt lära mig spela på det). Sen fortsatte vi in på klubben och träffade Odd och Johanna. Jag fick en såndär glittrig plupp i pannan som jag inte kommer ihåg vad det heter. Sen skingrades alla hela tiden och den enda jag höll ihop med var Love, som kände sig lika malplacerad som jag (Strand kan vara riktigt jävla läskigt när det är på det humöret).

    Vi dansade lite, ibland med Cynthia och Emmy, ibland med oss själva (och jag måste säga att vi var jävligt bra på det). Vi stod och lyssnade på folk som pratade med varandra (Jack och resten). Vi pratade med varandra. Vi tittade på människor och var förundrade. Vid ett tillfälle pratade jag med Nadja om hår också vill jag minnas.

    Sen kom Victor och jag begav mig ut i kylan för att göra honom sällskap i den 45 minuter långa kön. Det var nog värt det, för när vi kom in släppte vi alla hämningar och ägde dansgolvet. Det är så jävla härligt det där, när man bara skiter i att man känner sig obekväm och lämnar bort kontrollen till förmån för rytmen. Sen dansade vi oavbrutet tills det stängde.

    Ungefär mitt i blev jag på riktigt uppbjuden av en sjuuuukt söt tjej som hette Marie (upptäckte sen att vi hade gemensamma bekanta men vi spar den historien). Vi dansade (trillade) runt som galningar. Hon var fin och jag blev glad. Pojken med det fina leendet som jag skrev om för några dagar sen, från Baba,  var också där, och han var fin. Om jag någonsin ser honom igen skall jag tala om för honom hur fin han är.

    Dan var också där, och massa random folk man stött på i sitt liv. Det hela var fint, allt som allt.

    Sen trillade vi hemåt, eller, jag trillade och ramlade och Jack, Love och Victor gick som normala människor. Först lämnade vi av Victor på tuben, sen tvingade jag in oss på 7-elva för att köpa cigg + frukost. Sen trillade vi vidare hemåt. Väl hemma lyckades jag inte knyta upp mina skosnören så Jack god som han är fick hjälpa till med hjälp av en nyckel (dödens dubbelknut). Love tog sin väska han lämnat och begav sig hemåt, jag drack jättemycket cola, kollade fejjan, skrev ett entusiastiskt blogginlägg (tio minuter senare kände jag hur ont jag hade i hela kroppen framförallt fötterna, hade jag väntat med det inlägget hade det nog inte varit lika entusiastiskt, men fan vilken härlig kväll det var) och sen stupade jag i säng.

    Det var, med andra ord, en helt underbar födelsedag. Tack igen alla som på ett eller annat sätt bidrog. <3


  2. födelsedagsfirande – del 1 – hemkomsten

    17 januari 2010 by torunn

    FYFAN VAD BRA! FYFAN VAD HÄRLIGT! HERREJÄÄÄÄVLAR VILKEN BRA FÖDELSEDAG!!! JAG MÅR SÅ SJUKT BRA OCH JAG HAR HAFT EN HELT OTROLIGT SJUKT JÄVLA AMAZINGLY SUPERUNDERBAR FÖDELSEDAG!

    TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TILL ALLA SOM:

    gratulerat, ringt, skrivit, kramats, varit med, lagat mat (lax), bakat (kladdkaka) gett presenter, fixat, hjälpt till (jack, tack för att du knöt upp mina skosnören, väldigt uppskattat), dansat, hälsat, pussats, hoppat, ätit, softat och allt. Ett stort enormt tack tack tack tack tack. KÄRLEK FÖR TUSAN!

    gonattkramar från en väldigt väldigt

    GLAD TJEJ!

    <3 <3 <3 <3 <3 <3 :* :* :* :* :* :* :* :* :* :* :*


  3. Gutaland

    19 december 2009 by torunn

    Okay, maybe I was wrong. Maybe Sweden is the greatest place on earth. Or no, I mean, Gotland is the greatest place on earth. And in one week I’m getting a tattoo of my precious island. Yay!

    maja <3hängjohantsssdet utlovade fönstretvärldens finaste


  4. Sverige part one

    15 december 2009 by torunn

    (Hold the pointer over the picture to see caption text.)

    I came to Sweden. I came to Halmstad. Unfortunately I took no pictures.
    I came to Gothenburg. I met Marta. I met Alva. I took pictures.
    I met Maggan. I took no pictures.

    Marta and Alva.

    snygghetenfina flickor + spårvagnAlvaMarrrtasnyggtjej
    I came to Stockholm. I met Anders. We went ice-skating. I took pictures. It was beautiful.

    Ice-skating with Anders.en kålrotice ice babytorunnsnurrpenguinisprinsessanorrländsk hunk

    I met Agnes and Julie. We went to Ingarö. Then we went out. With people. Then we went home. Then it was Saturday. We wen to a demonstration against racism. Then we went to a vintage market. Then we went to Emmy’s birthday-party. Then we went out. With people. It was wonderful.

    Two nights out with Agnes, Julie, Emmy, Cynthia, Anna, Dan, Mikaela, Oliver, Pelle, and others.
    anarkistpandagneshelenes bakfickatorunnfixahejtorunnglad tjejpå ingaröi agnes fina rumagnes <3min frugölliväntan på bussenvintagemarketspader dam vintageagnes aka saskia <3birthday girl <3mikaela och danmikaela och danpå strandagnes and emmysnyggisaremmy and annagladisaron the danceflooryeimysdance dance danceemmy å cynthiafina kattenmonster

    I came to Gotland. It was snowy. And by the way, why do we have flowers in the middle of December?

    Snow and flowers.
    lampfintringflowerlejongaprosadaisy

    On another note. Göransgården is now empty. And Aspuddsbadet is torn down. And who said democracy? And who said human rights? And excuse me, seriously, who wanted to protect the culture?


  5. tänk vad glad man kan bli.

    06 augusti 2009 by torunn

    Tänk vad glad man kan bli av ett telefonsamtal. Även om det inte handlar om något speciellt. Maneter, gäddor och deprimerande schackmatcher. Men ändå så fint. Inte fint för att man har en särskilt djup konversation, men för att man vet att den på andra sidan sverige på andra sidan telefonlinjen är en otroligt fin pojke med blå ögon, och för att man bara är glad av att höra hans röst, och för att det faktiskt kan vara trevligt att prata om maneter och fiskar och schackmatcher och pusselbitar och att ironisera över hype på lookbook ibland. Väldigt trevligt faktiskt.

    Och tänk vad glad man kan bli av en färgglad ljusslinga som äntligen funkar. Och tänk vad glad man kan bli av att kasta vinbär på varandra och hitta en igelkott i busken och tända eld på saker och busa och leka och pussas med fina flickor och bara prata strunt med fina människor och skratta skratta skratta. Och tänk vad glad man kan bli av att binda fast alla i snören och välta en maja bakåt så hon ramlar i vinbärsbusken och får vinbärsfläckar över hela ryggen. Och tänk vad glad man kan bli av att springa runt i visby och leta efter ett perfekt ställe att fota sin outfit på, och sen hitta en. Och tänk vad glad man kan bli av att äta kladdkaka. Och tänk vad glad man kan bli av att bara finnas till."dagens outfit"ljuseti en trappfinisarpost-kladdkakeskrivandemaja/giraffenen befläckad kvinnaatt binda fast sina vänner"men ta lite vinbär nu då!"att bli pussad av ett ljus


  6. här kommer lyckan

    23 juli 2009 by torunn

    Förra inlägget jag skrev var ju väldigt deppigt, och jag var deppig då, men dagen efter det var jag glad igen. Jag måste berätta för er som läser nu hur bra jag mår. Grejen med förra inlägget var att jag hade varit såhär glad som jag är nu jättelänge, och det blev nästan lite för mycket lycka, och jag är inte van vid det, så min hjärna sa att nej, såhär bra skall vi inte ha det och blev grinig och ledsen och sorgsen. Men det gick över, och den senaste veckan har varit något av det underbaraste jag varit med om. Min vän Åskar (som senaste inlägget handlar om fastän det är hemligt och min mage la ner fjärilshotellet direkt när jag insåg att det inte alls var fjärilar som skulle bo i min mage. En totalt platonisk kärlek utvecklades istället direkt när jag träffade honom igen (för andra gången), vilket nästan är ännu bättre!) kom och hälsade på och vi umgicks massa med Helena, Timea, Wille, Anna, Fanny och några till jättemycket, inredde världens mysigaste rökhörna, var på äventyr, fikade, färgade hår, skrattade, sjöng, spelade gitarr, kramades, dansade, tittade på film, lagade mat, pratade om bland annat kärlek, musik, människor och harry potter, la pussel, spelade tvspel och massa mer!

    Vad jag vill berätta om är den här känslan som jag haft nästan konstant sen jag kom till gotland (med undantag när jag varit på jobbet och i onsdags kväll dårå). Det är en slags lyckokänsla, men det är inte som att jag är konstant superglad, mera konstant tillfreds med livet. Jag trivs. Jag mår bra. Jag är glad. Jag tycker om mitt liv, människorna i det och mig själv. Det härligaste jag vet just nu är att i stunden inse att åh, vad det här är bra, roligt, mysigt, trevligt, istället för att komma på det dagen efter ”fy vad kul vi hade igår!”. Saker är alltid roligare när man tänker tillbaka på dem sägs det, men det gäller bara att lära sig att tänka sig in i stunden man är i så blir det mycket roligare. Visst är det underbart att tänka tillbaka på saker, men man får inte fastna i det förflutna heller. Lev för just denna sekund hörrni, den är också viktig.

    (men för att tänka tillbaka på de här underbara dagarna (som kommer fortsätta med start ikväll!))första bilden på oskar i visby!DSC00540DSC00539DSC00536DSC00516DSC00515DSC00514DSC00499DSC00496DSC00494DSC00492DSC00489DSC00485DSC00533DSC00532DSC00506DSC0050462820_124813391662622_1248134066DSC00544DSC00549


    Puss


  7. och jag svär att jag hörde lastbilar från efyran dundra förbi här utanför

    23 april 2009 by torunn

    hemmasydd marimekkoklänning. <3

    jag älskar våren, jag älskar förkläden man kan använda som klänning…

    sara i underbar skjorta/blus från nåt ställe i thailand

    och jag älskar sara!

    Glöm inte popradio ikväll, ni får höra inläggets titellåt. PUSS!


  8. sånt som räknas

    16 mars 2009 by torunn

    Jag skrev ett jättefint blogginlägg igår. Om er, ni som räknas, ni som räknar mig. Men det ligger på min dator hemma i min internetlösa bostad. Det kommer någon dag.

    I lördags hade jag föreställning, det kom fem personer. Lite besviken blev jag, eftersom jag trodde att många många fler skulle komma. Men men, ni har en sista chans 25 mars kl 11.

    Sedan var jag på fest. Hos Wendela. Med Sara, och Måns. Det var helt otroligt hemskt men också helt otroligt underbart. Jag tror jag fick en ny vän, och för första gången i mitt liv fick jag frågan ”Torunn, vill du dansa tryckare?”. Det var inte ens på skämt, fast jag trodde det först. Jag blir så otroligt glad. Så Jag fick dansa tryckare, en tryckare för två som övergick i en tryckare för tre som övergick i en tryckare för fyra. Det blev en terapitryckare, och nu har jag två personer som har som uppgift att hitta kärlek till mig. Skönt att lägga över det på någon annan, så slipper man tänka på det själv.

    Hemskt var det också, men det är sånt där som är hemligt. Och förövrigt har jag släppt det nu. Droppat det, lämnat förhoppningarna att dö i en soptunna. HA! Du vet inte vad du missade. Ingen som visste det skulle låta mig dumpa förhoppningarna i en soptunna. Nu skall jag gå och fika med de som räknas. PUSS!


  9. stockholm – om popklubbar, kafé string och annat.

    19 februari 2009 by torunn

    Igår gjorde jag det som man alltid gör när man är i stockholm. Man går på stan. Det spelar ingen roll vem du är. Är du en rik brud med pappas kreditkort, en fattig student som extrajobbar på ica, en punkare på jakt efter nya patches eller en second hand/vintage-tjej  som är besatt av rosetter och blommiga kjolar. Kommer du till stockholm går du på stan. Och igår gjorde jag det. I fem timmar ungefär. Med johanna. Det var trevligt. Jag köpte en kjol, en tröja och en rosett. Till mycket resonabla pris. Det dyraste jag köpte var lunchen. Det är helt jävla sjukt vad dyrt det är med mat i stockholm. Jag såg en snubbe stå med en skylt ”pizzor från 79 kr!” som om det var ett extraerbjudande, sjukt billigt, sjukt bra. DET ÄR INTE SJUKT BILLIGT! Sjukt billigt är när du får en pizza och en pepsi hemkört till din dörr för 40 spänn. Där snackar vi sjukt bra (okej okej, det är jättedåligt att jag inte går till fots och hämtar pizzan för hemkörning innebär mera bilkörning osv osv, men jag köper å andra sidan inte pizza särskilt ofta).

    När jag kom hem (till jack då), efter min work out med johanna (stan-gåendet då), hade jag tänkt att jag skulle kunna ta en powernap, blogga och duscha. Men tji fick jag, det blev ett halvt blogginläggsutkast och en supersnabb dusch och då klarade vi fritt-inträdestimmen på indiepopklubben babasonic med knappa en minut (då stod vi iofs i kö i ca 40 min). Denna försening kan iofs ha berott på att jag var sjukt seg och sminkade mig, hittade inte rosetten jag nyss köpt, kände mig för ful för att gå ut och klädde på mig i ungefär 55 minuter.

    MEN. Vi hann. Och efter att ha köpt en cola till mig och en stor stark till jack (jaja, jag vet att jag skall verka för nykterheten, men jag var tvungen att köpa något för de kunde tydligen inte ta kortköp under 70 kr – fittigt.), suttit en stund och lallat lite, stått en stund på dansgolvet och undrat hur fan stockholms definition på indiepop kunde blivit musiken som spelades, tvingat jack att önska en håkan-låt till mig (det gick emot hans principer, men det gick emot mina principer att köpa öl så vi vart kvitt), kom det äntligen lite musik det gick att dansa till. Jack slog sig ner i en soffa och jag och johanna röjde loss.

    Vi dansade och dansade och dansade. Min foundation måste på allvar ha gått över från foundation till rinnig hudfärgad smet. Jag var svettig överallt. Svettig på ställen jag inte visste jag kunde bli svettig på. Svettig på ställen jag inte ens visste var kopplade till min kropp. Svettig. Varm. Glad. Lycklig.

    En rolig sak som hände var att en jättesöt tjej dansade fram till mig och johanna och sa ”mina kompisar är borta, får jag dansa med er sålänge?”. Självklart sa vi ja, vi vet ju hur jävla hemskt det är när ens kompisar försvinner från dansgolvet och det enda man helt plötsligt ser är en ring av ryggar. Sedan frågade hon ”ni är inte lesbiska eller?”, svar ”naaeej…”, ”ja man måste ju fråga haha”. Då insåg vi att vi reflexmässigt hade tagit varandras händer och dansat närmare så fort någon försökt ragg-dansa med oss, och att detta kunde tolkats som att vi var ett kärlekspar som inte ville bli störda. Men vi ville ju helt enkelt inte tappa bort varandra. Vi lägger ingen sexualdriftsvärdering i att hålla handen.

    Hursomhelst var det en väldigt väldigt trevlig afton. Jack fick sittandes i soffan en ny kompis vid namn peter, som efter att klubben stängt bjöd hem oss och ett par andra individer på efterfest, men eftersom några av dessa individer verkade smått suspekta avböjde vi efter mycket om och men inbjudan. Men vi åkte samma buss, och på den bussen, precis vid mittendörrarna, låg det en fet rosabrun spya. Jag trampade inte i den även om det var nära, men de flesta andra gjorde det inom loppet av två minuter. Efter att mer än hälften av vårat sällskap trampat i spyan säger busschauffören i högtalaren ”var försiktiga, det ligger en spya vid mittendörrarna”. No shit sherlock.

    Synd nog har jag inga bilder från denna underbara afton, eftersom jag inte har för vana att ta med mig kameran till stökiga klubbar fyllda med fulla artonåringar. Men jag har lite bilder från min dag med johanna, och dessa kommer jag lägga upp senare ikväll, för just nu sitter jag på kafé string och har ingen usbsladd till kameran.

    Idag har jag förövrigt fikat med min käre storebror och hans vän tillika bloggsambo tuss. Detta har varit mycket trevligt. Jag har med min skarpa blick även identifierat johan glans (igen) och david batra här på string. För de som kommer ihåg sommarlovsprogrammet Salve som sändes 1997, och för alla som var jättekära i erik av pommern (albin flinkas, var även med i allt om min buske för de som har sett den. Han är förövrigt jäääävligt snygg!), kan jag berätta att även han hänger på kafé string. Med detta kan jag konstatera att String is the place to be. (Dock vågade jag inte prata med varken johan glans, david batra eller albin flinkas).

    Sist men inte minst. Absolut inte minst längre. Idag är det en speciell dag, för idag fyller min allra allra bästa vän sara arton år. Det finns alltså en anledning att fira denna dag, om man inte redan hittat en anledning att sätta på sig tyllkjolen, dansskorna och partyhatten. Jag har inga pengar på min mobil så jag har inte kunnat ringa henne för att gratta, men jag hoppas att när hon läser detta kommer hon förstå att jag inte har glömt hennes födelsedag utan tänkt hela dagen att jag måste fylla på min mobil. Vilket jag skall göra innan dagen är slut.

    NU! Skall jag sluta internetnörda mig och stänga av datorn. Typ. Det här sjukt långa blogginlägget är i alla fall slut nu. Fast det kommer som sagt fyllas på med bilder ikväll. Puss.

    /i don’t have the energy to translate, but please tell me if you really wanna know what this post says and i’ll do it!


  10. hej, jag har träffat min absoluta favoritartist, på en tvärgata till götgatan. vad hände där liksom?

    18 februari 2009 by torunn

    Sedan jag kom till sthlm för fem dagar sedan, har jag träffat två artister jag uppskattar mycket. Lasse Lindh som gör fin pop jag kan identifiera mig i och Marit Bergman, som är så sjukt bra att jag inte kan beskriva det med ord. Båda dessa gånger har jag haft kameran med mig, men jag har blivit så skakis båda gångerna att jag inte tänkt på att jag själv borde kanske vilja vara med på bilden. Det spelar ingen roll, jag vet att jag var där, och jag vet att jag fick en kram av marit och att hon frågade vad jag hette och berättade en hemlis för mig (!). Här är de:MARIT BERGMAN! och hon som jag vet är med och spelar och är jätteduktig men som jag inte kommer ihåg vad hon heter.LASSE LINDH!!! påväg hem från en bedrövlig tillställning vid namn melodifestivalen.

    Jag har varit på kafé string också. Såklart. Det är ju ett helt underbart ställe. Såhär kan det se ut:

    torunn virkarjack tittar misstänksamt på kaffet...fint! kafé stringjag gillar att de två till vänster biter på naglarna likadant, och tjejen som sätter sig i en graciös rörelse är inte fy skam.så himla fint kafé.det här ljuset ville verkligen inte sluta brinna.

    Vackert.

    Vidare har jag såklart hängt med jack. Och jacks vänner, men jag glömmer alltid att ta kort på dem. Jack har i alla fall ett litet t-shirt-företag, kallat Loamb. De kommer snart att finnas på http://loamb.com/. Syftet är snygga och roliga tishor med fina tryck, utan ockerpris. Här är ett smakprov, jack modellandes ett av de första exemplaren:

    jack och fantomenfantomen kommer snart finnas för runt hundralappen (absolut inte mer än hundra kr). GÖTT!

    Och så har jag träffat fina fina mue.

    mue