Men åter till äggen. Hennes huvudargument för att jag inte skulle få låna äggen (för jag skulle ju naturligtvis vara tvungen att ersätta dem för egna pengar, ingen givmildhet här inte), var att hon behövde dem. Idag. Till… att ha. I kylskåpet. WHAT. THE. FUCK?

Det är alltså såhär, hon straffar mig för att hon inte tycker att jag är en tillräckligt bra dotter. Jag är arbetslös, därför skall jag straffas. Jag har inga pengar, därför skall jag straffas. Jag trivs med ett stökigt sovrum, därför skall jag straffas. Jag hjälper inte till (fast det gör jag faktiskt, väldigt mycket, när det gäller att t ex städa andra delar av huset än just mitt sovrum, som jag tycker borde vara mitt att bestämma ordningen i), därför skall jag straffas.

Och just att jag blir straffad med såna här jävla skitsaker som sex ägg. SEX ÄGG! Förihelvete. Det är ju så löjligt så det finns fan inte. Vilken annan mamma som helst skulle vara asglad ”nämen åh vad trevligt, det är klart att du skall baka till teatergruppen som kommer ge mig årets bästa show, jag kan ju ta med dem och ha dem i publiken så det blir en riktig överraskning och så kan jag få träffa dina kamrater efteråt, det blir ju jättebra!”. Vad kostar sex ägg liksom? Typ 18 kr. Biljetten till föreställningen kostar 80 kr men är värd 250 kr. Vem vinner på det?

Nej. Jag måste härifrån. Måstehärifrånmåstehärifrånmåstehärifrån. Det håller inte. Jag älskar för det mesta min mamma, tror faktiskt aldrig jag skrivit något annat än att hon är bäst osvosv här på bloggen, men nu har jag fått nog. Frågan är vart jag skall ta vägen.

Om du menar det där godiset så köpte jag det (för att burken var så fin) i en underbar affär som heter Kränku (vilket betyder mjölkpall på gutamål) här i Visby. Det är Visbys härligaste butik. De säljer främst te, som de blandar själva, vilket gör att hela stället luktar magiskt. Jag önskar jag kunde fånga den lukten i en liten burk och ha med mig den när jag reser från Visby… De har alla teer i stora burkar bakom disken, färgmärkta i rött, svart, grönt och ört, och det bästa som finns är att ta god tid på sig och peka och få lukta sig fram till vilket te man vill ha. De som jobbar där är sjukt duktiga och kan allt om teerna de säljer, så man får precis det man vill ha. Sen säljer de konstnärsmaterial och små fina saker, som godis i underbara fina små askar, lösgodis (riktigt bra och fint i små gammeldags glasburkar, de har till exempel bröstsocker, mintkyssar och ett helt fantastiskt violgodis i form av lila tunna blommor), kaffe, jättefina muggar (och tekannor såklart, och tesilar och allt annat som har med te att göra), en uppsjö av plåtburkar (som jag samlar på, någon dag skall jag fota min samling och skriva ett inlägg om den) och massa annat smått och gott. Om du nånsin är i Visby så är det dit du skall gå. Kan rekommendera örtteet ”Kvällste” (som jag bytt namn på i hemlighet, till Skymningste, för jag tycker det smakar skymning plus att det är bra att dricka på kvällen för det är inte ”tein” (koffein) i.), de gröna teerna ”Japansk körsbär” och ”Sylves lilla gröna” (som blir lilarosa när man brygger det, och har man i mjölk så ser det nästan blått ut), och de svarta teerna ”Kalkstensdrömmar” och ”Gotländsk sommarblandning”.

Önskar jag hade några foton därifrån men det har jag tyvärr inte, fixar det så fort jag är där igen (vilket förhoppningsvis blir snart).

Puss och kram

Så blev det. I min fina spetsklänning utan strumbyxor begav jag mig till Wollmar Yxkullsgatan och där fick jag inte bara kladdkaka utan även frukost och en bok som jag önskat mig (Johanna är en jävel på att komma ihåg saker man nämner i förbifarten), nämligen Mannen som dog som en lax av Mikael Niemi (min favvisförfattare). Värt som tusan.

Sen kom jag hem till en stressad Jack som var i full gång med att laga mat. Vi hade fått lite återbud så vi ringde Michael och Nadja som fick vara stand ins. Inte fy skam med tanke på hur god maten var. Love kom också och vi käkade lax och senare glass. Av Love fick jag en teckning föreställande en rökande aktris. Jack gav mig en sån där uppklippt ballongvisp som man pillar sig i håret med. Ni vet den där rysliga, obehags-fast-härlig-ändå-känslan? Av Nadja fick jag två rosa tulpaner (min favoritblomma) och en daim med nån lustig citron/apelsin-eftersmak.

Sen gick vi till Strand där vi mötte upp Cynthia och Emmy som gav mig en cupcake och ett munspel (så nu bara måste jag helt enkelt lära mig spela på det). Sen fortsatte vi in på klubben och träffade Odd och Johanna. Jag fick en såndär glittrig plupp i pannan som jag inte kommer ihåg vad det heter. Sen skingrades alla hela tiden och den enda jag höll ihop med var Love, som kände sig lika malplacerad som jag (Strand kan vara riktigt jävla läskigt när det är på det humöret).

Vi dansade lite, ibland med Cynthia och Emmy, ibland med oss själva (och jag måste säga att vi var jävligt bra på det). Vi stod och lyssnade på folk som pratade med varandra (Jack och resten). Vi pratade med varandra. Vi tittade på människor och var förundrade. Vid ett tillfälle pratade jag med Nadja om hår också vill jag minnas.

Sen kom Victor och jag begav mig ut i kylan för att göra honom sällskap i den 45 minuter långa kön. Det var nog värt det, för när vi kom in släppte vi alla hämningar och ägde dansgolvet. Det är så jävla härligt det där, när man bara skiter i att man känner sig obekväm och lämnar bort kontrollen till förmån för rytmen. Sen dansade vi oavbrutet tills det stängde.

Ungefär mitt i blev jag på riktigt uppbjuden av en sjuuuukt söt tjej som hette Marie (upptäckte sen att vi hade gemensamma bekanta men vi spar den historien). Vi dansade (trillade) runt som galningar. Hon var fin och jag blev glad. Pojken med det fina leendet som jag skrev om för några dagar sen, från Baba,  var också där, och han var fin. Om jag någonsin ser honom igen skall jag tala om för honom hur fin han är.

Dan var också där, och massa random folk man stött på i sitt liv. Det hela var fint, allt som allt.

Sen trillade vi hemåt, eller, jag trillade och ramlade och Jack, Love och Victor gick som normala människor. Först lämnade vi av Victor på tuben, sen tvingade jag in oss på 7-elva för att köpa cigg + frukost. Sen trillade vi vidare hemåt. Väl hemma lyckades jag inte knyta upp mina skosnören så Jack god som han är fick hjälpa till med hjälp av en nyckel (dödens dubbelknut). Love tog sin väska han lämnat och begav sig hemåt, jag drack jättemycket cola, kollade fejjan, skrev ett entusiastiskt blogginlägg (tio minuter senare kände jag hur ont jag hade i hela kroppen framförallt fötterna, hade jag väntat med det inlägget hade det nog inte varit lika entusiastiskt, men fan vilken härlig kväll det var) och sen stupade jag i säng.

Det var, med andra ord, en helt underbar födelsedag. Tack igen alla som på ett eller annat sätt bidrog. <3

TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TILL ALLA SOM:

gratulerat, ringt, skrivit, kramats, varit med, lagat mat (lax), bakat (kladdkaka) gett presenter, fixat, hjälpt till (jack, tack för att du knöt upp mina skosnören, väldigt uppskattat), dansat, hälsat, pussats, hoppat, ätit, softat och allt. Ett stort enormt tack tack tack tack tack. KÄRLEK FÖR TUSAN!

gonattkramar från en väldigt väldigt

GLAD TJEJ!

<3 <3 <3 <3 <3 <3 :* :* :* :* :* :* :* :* :* :* :*

I came to Sweden. I came to Halmstad. Unfortunately I took no pictures.
I came to Gothenburg. I met Marta. I met Alva. I took pictures.
I met Maggan. I took no pictures.

Marta and Alva.

I came to Stockholm. I met Anders. We went ice-skating. I took pictures. It was beautiful.

Ice-skating with Anders.

I met Agnes and Julie. We went to Ingarö. Then we went out. With people. Then we went home. Then it was Saturday. We wen to a demonstration against racism. Then we went to a vintage market. Then we went to Emmy’s birthday-party. Then we went out. With people. It was wonderful.

Two nights out with Agnes, Julie, Emmy, Cynthia, Anna, Dan, Mikaela, Oliver, Pelle, and others.

I came to Gotland. It was snowy. And by the way, why do we have flowers in the middle of December?

Snow and flowers.

On another note. Göransgården is now empty. And Aspuddsbadet is torn down. And who said democracy? And who said human rights? And excuse me, seriously, who wanted to protect the culture?

Och tänk vad glad man kan bli av en färgglad ljusslinga som äntligen funkar. Och tänk vad glad man kan bli av att kasta vinbär på varandra och hitta en igelkott i busken och tända eld på saker och busa och leka och pussas med fina flickor och bara prata strunt med fina människor och skratta skratta skratta. Och tänk vad glad man kan bli av att binda fast alla i snören och välta en maja bakåt så hon ramlar i vinbärsbusken och får vinbärsfläckar över hela ryggen. Och tänk vad glad man kan bli av att springa runt i visby och leta efter ett perfekt ställe att fota sin outfit på, och sen hitta en. Och tänk vad glad man kan bli av att äta kladdkaka. Och tänk vad glad man kan bli av att bara finnas till.

Vad jag vill berätta om är den här känslan som jag haft nästan konstant sen jag kom till gotland (med undantag när jag varit på jobbet och i onsdags kväll dårå). Det är en slags lyckokänsla, men det är inte som att jag är konstant superglad, mera konstant tillfreds med livet. Jag trivs. Jag mår bra. Jag är glad. Jag tycker om mitt liv, människorna i det och mig själv. Det härligaste jag vet just nu är att i stunden inse att åh, vad det här är bra, roligt, mysigt, trevligt, istället för att komma på det dagen efter ”fy vad kul vi hade igår!”. Saker är alltid roligare när man tänker tillbaka på dem sägs det, men det gäller bara att lära sig att tänka sig in i stunden man är i så blir det mycket roligare. Visst är det underbart att tänka tillbaka på saker, men man får inte fastna i det förflutna heller. Lev för just denna sekund hörrni, den är också viktig.

(men för att tänka tillbaka på de här underbara dagarna (som kommer fortsätta med start ikväll!))

Puss

jag älskar våren, jag älskar förkläden man kan använda som klänning…

och jag älskar sara!

Glöm inte popradio ikväll, ni får höra inläggets titellåt. PUSS!