1. måste härifrån

    10 augusti 2010 by torunn

    Fyfan vad jag blir arg. Nu tänker jag vara jävligt privat här, och det kanske inte alls är bra, men idag när jag tänkte baka avslutningsgodis till ensemblen i teaterpjäsen jag är med i så hörde jag av mig till min mor och undrade om det var lugnt att jag använde de sista äggen. Jag trodde såklart att det var lugnt, varför skulle det inte vara det liksom, men jag hörde av mig ändå och kollade. Då ringer hon upp och börjar skälla på mig för en massa random jävla saker, typ ”du lämnade min jacka i ditt rum när du hade lånat den så att jag inte hittade den – därför får du absolut inte låna äggen”. Då vill jag komma med en kontring. När min mamma hade 50-årskalas så la hon in massa saker, bland annat min mantel, i sitt rum, så att jag igår när jag skulle leka medeltid, inte hittade den. Istället för att bli arg för det så ringde jag henne och frågade vart den var, fick reda på det och allt var frid och fröjd, det kunde hon också gjort när det gällde hennes regnjacka.

    Men åter till äggen. Hennes huvudargument för att jag inte skulle få låna äggen (för jag skulle ju naturligtvis vara tvungen att ersätta dem för egna pengar, ingen givmildhet här inte), var att hon behövde dem. Idag. Till… att ha. I kylskåpet. WHAT. THE. FUCK?

    Det är alltså såhär, hon straffar mig för att hon inte tycker att jag är en tillräckligt bra dotter. Jag är arbetslös, därför skall jag straffas. Jag har inga pengar, därför skall jag straffas. Jag trivs med ett stökigt sovrum, därför skall jag straffas. Jag hjälper inte till (fast det gör jag faktiskt, väldigt mycket, när det gäller att t ex städa andra delar av huset än just mitt sovrum, som jag tycker borde vara mitt att bestämma ordningen i), därför skall jag straffas.

    Och just att jag blir straffad med såna här jävla skitsaker som sex ägg. SEX ÄGG! Förihelvete. Det är ju så löjligt så det finns fan inte. Vilken annan mamma som helst skulle vara asglad ”nämen åh vad trevligt, det är klart att du skall baka till teatergruppen som kommer ge mig årets bästa show, jag kan ju ta med dem och ha dem i publiken så det blir en riktig överraskning och så kan jag få träffa dina kamrater efteråt, det blir ju jättebra!”. Vad kostar sex ägg liksom? Typ 18 kr. Biljetten till föreställningen kostar 80 kr men är värd 250 kr. Vem vinner på det?

    Nej. Jag måste härifrån. Måstehärifrånmåstehärifrånmåstehärifrån. Det håller inte. Jag älskar för det mesta min mamma, tror faktiskt aldrig jag skrivit något annat än att hon är bäst osvosv här på bloggen, men nu har jag fått nog. Frågan är vart jag skall ta vägen.


  2. te och kedjerökning på min altan

    12 juli 2010 by torunn

    En helt sjukt fin kväll med Vidar, Ralle och Jocy.


  3. födelsedagen – del 2 – summeringen

    18 januari 2010 by torunn

    Okej.  Nu kommer det. Ni vet ju redan vad jag skulle göra. Kladdkaka hos Johanna och middag hos Jack och dans på Strand.

    Så blev det. I min fina spetsklänning utan strumbyxor begav jag mig till Wollmar Yxkullsgatan och där fick jag inte bara kladdkaka utan även frukost och en bok som jag önskat mig (Johanna är en jävel på att komma ihåg saker man nämner i förbifarten), nämligen Mannen som dog som en lax av Mikael Niemi (min favvisförfattare). Värt som tusan.

    Sen kom jag hem till en stressad Jack som var i full gång med att laga mat. Vi hade fått lite återbud så vi ringde Michael och Nadja som fick vara stand ins. Inte fy skam med tanke på hur god maten var. Love kom också och vi käkade lax och senare glass. Av Love fick jag en teckning föreställande en rökande aktris. Jack gav mig en sån där uppklippt ballongvisp som man pillar sig i håret med. Ni vet den där rysliga, obehags-fast-härlig-ändå-känslan? Av Nadja fick jag två rosa tulpaner (min favoritblomma) och en daim med nån lustig citron/apelsin-eftersmak.

    Sen gick vi till Strand där vi mötte upp Cynthia och Emmy som gav mig en cupcake och ett munspel (så nu bara måste jag helt enkelt lära mig spela på det). Sen fortsatte vi in på klubben och träffade Odd och Johanna. Jag fick en såndär glittrig plupp i pannan som jag inte kommer ihåg vad det heter. Sen skingrades alla hela tiden och den enda jag höll ihop med var Love, som kände sig lika malplacerad som jag (Strand kan vara riktigt jävla läskigt när det är på det humöret).

    Vi dansade lite, ibland med Cynthia och Emmy, ibland med oss själva (och jag måste säga att vi var jävligt bra på det). Vi stod och lyssnade på folk som pratade med varandra (Jack och resten). Vi pratade med varandra. Vi tittade på människor och var förundrade. Vid ett tillfälle pratade jag med Nadja om hår också vill jag minnas.

    Sen kom Victor och jag begav mig ut i kylan för att göra honom sällskap i den 45 minuter långa kön. Det var nog värt det, för när vi kom in släppte vi alla hämningar och ägde dansgolvet. Det är så jävla härligt det där, när man bara skiter i att man känner sig obekväm och lämnar bort kontrollen till förmån för rytmen. Sen dansade vi oavbrutet tills det stängde.

    Ungefär mitt i blev jag på riktigt uppbjuden av en sjuuuukt söt tjej som hette Marie (upptäckte sen att vi hade gemensamma bekanta men vi spar den historien). Vi dansade (trillade) runt som galningar. Hon var fin och jag blev glad. Pojken med det fina leendet som jag skrev om för några dagar sen, från Baba,  var också där, och han var fin. Om jag någonsin ser honom igen skall jag tala om för honom hur fin han är.

    Dan var också där, och massa random folk man stött på i sitt liv. Det hela var fint, allt som allt.

    Sen trillade vi hemåt, eller, jag trillade och ramlade och Jack, Love och Victor gick som normala människor. Först lämnade vi av Victor på tuben, sen tvingade jag in oss på 7-elva för att köpa cigg + frukost. Sen trillade vi vidare hemåt. Väl hemma lyckades jag inte knyta upp mina skosnören så Jack god som han är fick hjälpa till med hjälp av en nyckel (dödens dubbelknut). Love tog sin väska han lämnat och begav sig hemåt, jag drack jättemycket cola, kollade fejjan, skrev ett entusiastiskt blogginlägg (tio minuter senare kände jag hur ont jag hade i hela kroppen framförallt fötterna, hade jag väntat med det inlägget hade det nog inte varit lika entusiastiskt, men fan vilken härlig kväll det var) och sen stupade jag i säng.

    Det var, med andra ord, en helt underbar födelsedag. Tack igen alla som på ett eller annat sätt bidrog. <3


  4. födelsedagsfirande – del 1 – hemkomsten

    17 januari 2010 by torunn

    FYFAN VAD BRA! FYFAN VAD HÄRLIGT! HERREJÄÄÄÄVLAR VILKEN BRA FÖDELSEDAG!!! JAG MÅR SÅ SJUKT BRA OCH JAG HAR HAFT EN HELT OTROLIGT SJUKT JÄVLA AMAZINGLY SUPERUNDERBAR FÖDELSEDAG!

    TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TILL ALLA SOM:

    gratulerat, ringt, skrivit, kramats, varit med, lagat mat (lax), bakat (kladdkaka) gett presenter, fixat, hjälpt till (jack, tack för att du knöt upp mina skosnören, väldigt uppskattat), dansat, hälsat, pussats, hoppat, ätit, softat och allt. Ett stort enormt tack tack tack tack tack. KÄRLEK FÖR TUSAN!

    gonattkramar från en väldigt väldigt

    GLAD TJEJ!

    <3 <3 <3 <3 <3 <3 :* :* :* :* :* :* :* :* :* :* :*


  5. Gutaland

    19 december 2009 by torunn

    Okay, maybe I was wrong. Maybe Sweden is the greatest place on earth. Or no, I mean, Gotland is the greatest place on earth. And in one week I’m getting a tattoo of my precious island. Yay!

    maja <3hängjohantsssdet utlovade fönstretvärldens finaste


  6. tänk vad glad man kan bli.

    06 augusti 2009 by torunn

    Tänk vad glad man kan bli av ett telefonsamtal. Även om det inte handlar om något speciellt. Maneter, gäddor och deprimerande schackmatcher. Men ändå så fint. Inte fint för att man har en särskilt djup konversation, men för att man vet att den på andra sidan sverige på andra sidan telefonlinjen är en otroligt fin pojke med blå ögon, och för att man bara är glad av att höra hans röst, och för att det faktiskt kan vara trevligt att prata om maneter och fiskar och schackmatcher och pusselbitar och att ironisera över hype på lookbook ibland. Väldigt trevligt faktiskt.

    Och tänk vad glad man kan bli av en färgglad ljusslinga som äntligen funkar. Och tänk vad glad man kan bli av att kasta vinbär på varandra och hitta en igelkott i busken och tända eld på saker och busa och leka och pussas med fina flickor och bara prata strunt med fina människor och skratta skratta skratta. Och tänk vad glad man kan bli av att binda fast alla i snören och välta en maja bakåt så hon ramlar i vinbärsbusken och får vinbärsfläckar över hela ryggen. Och tänk vad glad man kan bli av att springa runt i visby och leta efter ett perfekt ställe att fota sin outfit på, och sen hitta en. Och tänk vad glad man kan bli av att äta kladdkaka. Och tänk vad glad man kan bli av att bara finnas till."dagens outfit"ljuseti en trappfinisarpost-kladdkakeskrivandemaja/giraffenen befläckad kvinnaatt binda fast sina vänner"men ta lite vinbär nu då!"att bli pussad av ett ljus


  7. här kommer lyckan

    23 juli 2009 by torunn

    Förra inlägget jag skrev var ju väldigt deppigt, och jag var deppig då, men dagen efter det var jag glad igen. Jag måste berätta för er som läser nu hur bra jag mår. Grejen med förra inlägget var att jag hade varit såhär glad som jag är nu jättelänge, och det blev nästan lite för mycket lycka, och jag är inte van vid det, så min hjärna sa att nej, såhär bra skall vi inte ha det och blev grinig och ledsen och sorgsen. Men det gick över, och den senaste veckan har varit något av det underbaraste jag varit med om. Min vän Åskar (som senaste inlägget handlar om fastän det är hemligt och min mage la ner fjärilshotellet direkt när jag insåg att det inte alls var fjärilar som skulle bo i min mage. En totalt platonisk kärlek utvecklades istället direkt när jag träffade honom igen (för andra gången), vilket nästan är ännu bättre!) kom och hälsade på och vi umgicks massa med Helena, Timea, Wille, Anna, Fanny och några till jättemycket, inredde världens mysigaste rökhörna, var på äventyr, fikade, färgade hår, skrattade, sjöng, spelade gitarr, kramades, dansade, tittade på film, lagade mat, pratade om bland annat kärlek, musik, människor och harry potter, la pussel, spelade tvspel och massa mer!

    Vad jag vill berätta om är den här känslan som jag haft nästan konstant sen jag kom till gotland (med undantag när jag varit på jobbet och i onsdags kväll dårå). Det är en slags lyckokänsla, men det är inte som att jag är konstant superglad, mera konstant tillfreds med livet. Jag trivs. Jag mår bra. Jag är glad. Jag tycker om mitt liv, människorna i det och mig själv. Det härligaste jag vet just nu är att i stunden inse att åh, vad det här är bra, roligt, mysigt, trevligt, istället för att komma på det dagen efter ”fy vad kul vi hade igår!”. Saker är alltid roligare när man tänker tillbaka på dem sägs det, men det gäller bara att lära sig att tänka sig in i stunden man är i så blir det mycket roligare. Visst är det underbart att tänka tillbaka på saker, men man får inte fastna i det förflutna heller. Lev för just denna sekund hörrni, den är också viktig.

    (men för att tänka tillbaka på de här underbara dagarna (som kommer fortsätta med start ikväll!))första bilden på oskar i visby!DSC00540DSC00539DSC00536DSC00516DSC00515DSC00514DSC00499DSC00496DSC00494DSC00492DSC00489DSC00485DSC00533DSC00532DSC00506DSC0050462820_124813391662622_1248134066DSC00544DSC00549


    Puss