inflyttningsfest i nya kollektivet som inte är tillräckligt kollektivistiskt för att ens ha ett namn
en kväll gick vi på bio och sen hade vi juicekalas
en gång åkte vi på en liten liten bilutflykt med edvin och theo
vi sjöng och dansade på wisbymaskeraden. det var kul.
en kväll gick vi på kakan. superhjältekakan.
Jag är ju som bekant arbetslös, eller arbetssökande som det så fint heter. Och det innebär att jag har en extremt begränsad ekonomi. Vilket betyder att jag inte kan köpa nya kläder, nästan nånsin. Men. Idag var jag på stan med min mor, och jag har köpt ett nytt plagg, som skall stilla min köpvilja i ett halvår typ. Plagget kostade 299 kr, vilket för mig är rätt mycket, men det är å andra sidan extremt snyggt. Och då menar jag verkligen extremt snyggt. Jag önskar jag kunde visa en bild för er, men min mor har tagit hem plagget för att sy om det lite så att det blir ännu mer extremsnyggt. Snart kommer det på lookbook, jag lovar.
Enda anledningen att jag ens ville gå till Lindex var faktiskt på grund av deras tevereklam nu, som är så sjukt jävla snygg att jag blir lite varm i mitt fotografhjärta och mitt modehjärta när jag ser den. Det är sjukt snygga scener, kläderna är extremt snygga, färgerna är fantastiska och ljuset är bra. Och låten är helt galet bra också! Jag gillar inte modellen, men allt det andra som är bra väger upp.
Och det kanske går emot mina principer att visa tevereklam på min blogg. Men vi gör ett undantag.
Puss
Jag åkte tåg. Sen kom jag fram. Såhär såg det ut, typ.
Sen åkte jag hem. Måns och Sara följde mig till tåget och Sara blåste bubblor med sitt tuggummi!
Hej igen, mina försummade bloggläsare. Förlåt igen och återigen för att jag är dålig på att blogga. Jag har så undermåligt internet att jag knappt hinner slutföra någonting alls innan det dör. Idag har varit en fin dag. Jag och Maja gick upp extremt tidigt för att vara en söndag och när vi precis satt på oss skorna och lagt handen på dörrhandtaget ringde Ellinor och sa att tyvärr hade filminspelningen vi skulle på var inställd för dagen på grund av att en av skådespelarna var sjuk. Så där stod vi, i hallen, lite halvt förvånade, besvikna, riktigt jävla trötta och nyvakna men med skor och ytterkläder på oss. Så vi gick ut. Hängde på torget en stund, tog en cigg. Sen gick vi in och åt frukost och vakna har vi varit sen dess. Nu känns det som att dagen borde ta slut för den har varit så lång.
Igårkväll satt vi nästan alla i en ring på taket och skrattade och pratade och tjoade och tjimmade och rökte och hade det allmänt trevligt, och då kände jag det. Något underbart. Det tog en stund för mig att sätta ord på det och jag fick ropa en bra stund innan alla lyssnade. Det jag hade att säga var simpelt, men vackert. Det här är första glimten av sommaren.
Och idag låg vi hela förmiddagen på taket och chillade i solen. Jag endast iförd underkläder i hopp om att bli lite lite brun. Det blev jag inte. Några fräknar har dock uppenbarat sig på näsan till min stora förtjusning. Men sommar är det iallafall, om än lite kylig ännu.
Och här är en av de utlovade bilderna, resten kan jag inte lägga upp på grund av sugigt internet.
Puss
Nu är det vår. För det bestämde vi att det skulle bli. Jag har sparkat på snödrivor i flera veckor för att sprida ut dem så de smälter snabbare, och mitt slit har äntligen fått utdelning – nu är det fanimig vår! Och såhär såg jag ut idag (och ser fortfarande). Ikväll skall jag dansa rumpan av mig med min älskade vän Helena Pirjo. <3<3<3<3
Skjortan är Adams som jag fått låna (mot att han fick bestämma vad jag skulle ha till vilket han gjorde mycket bra tycker jag).
Koftan är från en klädbytarkväll och har tillhört Timea och patchen är en Florence Valentin-patch som jag köpte på en konsert.
”Slipsen” fick jag av fina Agnes i vintras (skönt det känns att kunna säga ”i vintras”).
Kjolen är från topshop.
Kängorna är Dr. Martens och köptes helt nya för ynka 65 kr (10 canadadollar) på Value Village i Kingston.
Skosnörena har jag fått av Adam.
Nu skall jag leka med vackra Varga och resten av kollektivet. Sen blire fest! Och så håller vi på och flyttar! Ja!
Jag hittade ett gammalt brev som jag inte skickat. Det stod fina saker där. Jag tänkte skriva några av dem här.
Jag saknar dig. Jag undrar vad du gör. Jag vill ta med dig på promenader, baka konstiga bullar med rågsikt i, ha likadan frisyr så ingen ser skillnad på oss, sitta och titta på dåliga filmer och lyssna på dig när du tjafsar med din familj. Jag vill låna kläder och gå på konserter och dansa och kramas så mycket att folk tror att vi är ihop.
Det blir inte bättre av att jag har dina långkalsonger på mig, de där randiga som du köpte på Öland som jag lånade och sen knappt har tagit av mig. Eller att mina favorithål på min favorittröja är gjorda av dig. Eller av att de flesta av mina kläder har tillhört dig från början så att jag tänker på dig varje gång jag tar på mig ett av dem. Eller det kanske blir bättre, för även om jag saknar dig mer så känns det lite som att du är närmare när jag har dina långkalsonger på mig. Det är hål i dem. Överallt. Och på rumpan sticker det ut trådar för de är så slitna. Men jag brukar ha dem med ett par shorts över så det slitna inte syns.
Jag saknar dig. Du är fin. Kom hit snart min älskade vän.
Okej. Nu kommer det. Ni vet ju redan vad jag skulle göra. Kladdkaka hos Johanna och middag hos Jack och dans på Strand.
Så blev det. I min fina spetsklänning utan strumbyxor begav jag mig till Wollmar Yxkullsgatan och där fick jag inte bara kladdkaka utan även frukost och en bok som jag önskat mig (Johanna är en jävel på att komma ihåg saker man nämner i förbifarten), nämligen Mannen som dog som en lax av Mikael Niemi (min favvisförfattare). Värt som tusan.
Sen kom jag hem till en stressad Jack som var i full gång med att laga mat. Vi hade fått lite återbud så vi ringde Michael och Nadja som fick vara stand ins. Inte fy skam med tanke på hur god maten var. Love kom också och vi käkade lax och senare glass. Av Love fick jag en teckning föreställande en rökande aktris. Jack gav mig en sån där uppklippt ballongvisp som man pillar sig i håret med. Ni vet den där rysliga, obehags-fast-härlig-ändå-känslan? Av Nadja fick jag två rosa tulpaner (min favoritblomma) och en daim med nån lustig citron/apelsin-eftersmak.
Sen gick vi till Strand där vi mötte upp Cynthia och Emmy som gav mig en cupcake och ett munspel (så nu bara måste jag helt enkelt lära mig spela på det). Sen fortsatte vi in på klubben och träffade Odd och Johanna. Jag fick en såndär glittrig plupp i pannan som jag inte kommer ihåg vad det heter. Sen skingrades alla hela tiden och den enda jag höll ihop med var Love, som kände sig lika malplacerad som jag (Strand kan vara riktigt jävla läskigt när det är på det humöret).
Vi dansade lite, ibland med Cynthia och Emmy, ibland med oss själva (och jag måste säga att vi var jävligt bra på det). Vi stod och lyssnade på folk som pratade med varandra (Jack och resten). Vi pratade med varandra. Vi tittade på människor och var förundrade. Vid ett tillfälle pratade jag med Nadja om hår också vill jag minnas.
Sen kom Victor och jag begav mig ut i kylan för att göra honom sällskap i den 45 minuter långa kön. Det var nog värt det, för när vi kom in släppte vi alla hämningar och ägde dansgolvet. Det är så jävla härligt det där, när man bara skiter i att man känner sig obekväm och lämnar bort kontrollen till förmån för rytmen. Sen dansade vi oavbrutet tills det stängde.
Ungefär mitt i blev jag på riktigt uppbjuden av en sjuuuukt söt tjej som hette Marie (upptäckte sen att vi hade gemensamma bekanta men vi spar den historien). Vi dansade (trillade) runt som galningar. Hon var fin och jag blev glad. Pojken med det fina leendet som jag skrev om för några dagar sen, från Baba, var också där, och han var fin. Om jag någonsin ser honom igen skall jag tala om för honom hur fin han är.
Dan var också där, och massa random folk man stött på i sitt liv. Det hela var fint, allt som allt.
Sen trillade vi hemåt, eller, jag trillade och ramlade och Jack, Love och Victor gick som normala människor. Först lämnade vi av Victor på tuben, sen tvingade jag in oss på 7-elva för att köpa cigg + frukost. Sen trillade vi vidare hemåt. Väl hemma lyckades jag inte knyta upp mina skosnören så Jack god som han är fick hjälpa till med hjälp av en nyckel (dödens dubbelknut). Love tog sin väska han lämnat och begav sig hemåt, jag drack jättemycket cola, kollade fejjan, skrev ett entusiastiskt blogginlägg (tio minuter senare kände jag hur ont jag hade i hela kroppen framförallt fötterna, hade jag väntat med det inlägget hade det nog inte varit lika entusiastiskt, men fan vilken härlig kväll det var) och sen stupade jag i säng.
Det var, med andra ord, en helt underbar födelsedag. Tack igen alla som på ett eller annat sätt bidrog. <3
FYFAN VAD BRA! FYFAN VAD HÄRLIGT! HERREJÄÄÄÄVLAR VILKEN BRA FÖDELSEDAG!!! JAG MÅR SÅ SJUKT BRA OCH JAG HAR HAFT EN HELT OTROLIGT SJUKT JÄVLA AMAZINGLY SUPERUNDERBAR FÖDELSEDAG!
TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TILL ALLA SOM:
gratulerat, ringt, skrivit, kramats, varit med, lagat mat (lax), bakat (kladdkaka) gett presenter, fixat, hjälpt till (jack, tack för att du knöt upp mina skosnören, väldigt uppskattat), dansat, hälsat, pussats, hoppat, ätit, softat och allt. Ett stort enormt tack tack tack tack tack. KÄRLEK FÖR TUSAN!
gonattkramar från en väldigt väldigt
