inflyttningsfest i nya kollektivet som inte är tillräckligt kollektivistiskt för att ens ha ett namn

en kväll gick vi på bio och sen hade vi juicekalas

en gång åkte vi på en liten liten bilutflykt med edvin och theo

vi sjöng och dansade på wisbymaskeraden. det var kul.

jag tar en dag i taget

en kväll gick vi på kakan. superhjältekakan.

en dag i taget

Enda anledningen att jag ens ville gå till Lindex var faktiskt på grund av deras tevereklam nu, som är så sjukt jävla snygg att jag blir lite varm i mitt fotografhjärta och mitt modehjärta när jag ser den. Det är sjukt snygga scener, kläderna är extremt snygga, färgerna är fantastiska och ljuset är bra. Och låten är helt galet bra också! Jag gillar inte modellen, men allt det andra som är bra väger upp.

Och det kanske går emot mina principer att visa tevereklam på min blogg. Men vi gör ett undantag.

Puss

Sen åkte jag hem. Måns och Sara följde mig till tåget och Sara blåste bubblor med sitt tuggummi!

Igårkväll satt vi nästan alla i en ring på taket och skrattade och pratade och tjoade och tjimmade och rökte och hade det allmänt trevligt, och då kände jag det. Något underbart. Det tog en stund för mig att sätta ord på det och jag fick ropa en bra stund innan alla lyssnade. Det jag hade att säga var simpelt, men vackert. Det här är första glimten av sommaren.

Och idag låg vi hela förmiddagen på taket och chillade i solen. Jag endast iförd underkläder i hopp om att bli lite lite brun. Det blev jag inte. Några fräknar har dock uppenbarat sig på näsan till min stora förtjusning. Men sommar är det iallafall, om än lite kylig ännu.

Och här är en av de utlovade bilderna, resten kan jag inte lägga upp på grund av sugigt internet.

Puss

Skjortan är Adams som jag fått låna (mot att han fick bestämma vad jag skulle ha till vilket han gjorde mycket bra tycker jag).
Koftan är från en klädbytarkväll och har tillhört Timea och patchen är en Florence Valentin-patch som jag köpte på en konsert.
”Slipsen” fick jag av fina Agnes i vintras (skönt det känns att kunna säga ”i vintras”).
Kjolen är från topshop.
Kängorna är Dr. Martens och köptes helt nya för ynka 65 kr (10 canadadollar) på Value Village i Kingston.
Skosnörena har jag fått av Adam.

Nu skall jag leka med vackra Varga och resten av kollektivet. Sen blire fest! Och så håller vi på och flyttar! Ja!

Jag saknar dig. Jag undrar vad du gör. Jag vill ta med dig på promenader, baka konstiga bullar med rågsikt i, ha likadan frisyr så ingen ser skillnad på oss, sitta och titta på dåliga filmer och lyssna på dig när du tjafsar med din familj. Jag vill låna kläder och gå på konserter och dansa och kramas så mycket att folk tror att vi är ihop.

Det blir inte bättre av att jag har dina långkalsonger på mig, de där randiga som du köpte på Öland som jag lånade och sen knappt har tagit av mig. Eller att mina favorithål på min favorittröja är gjorda av dig. Eller av att de flesta av mina kläder har tillhört dig från början så att jag tänker på dig varje gång jag tar på mig ett av dem. Eller det kanske blir bättre, för även om jag saknar dig mer så känns det lite som att du är närmare när jag har dina långkalsonger på mig. Det är hål i dem. Överallt. Och på rumpan sticker det ut trådar för de är så slitna. Men jag brukar ha dem med ett par shorts över så det slitna inte syns.

Jag saknar dig. Du är fin. Kom hit snart min älskade vän.

Så blev det. I min fina spetsklänning utan strumbyxor begav jag mig till Wollmar Yxkullsgatan och där fick jag inte bara kladdkaka utan även frukost och en bok som jag önskat mig (Johanna är en jävel på att komma ihåg saker man nämner i förbifarten), nämligen Mannen som dog som en lax av Mikael Niemi (min favvisförfattare). Värt som tusan.

Sen kom jag hem till en stressad Jack som var i full gång med att laga mat. Vi hade fått lite återbud så vi ringde Michael och Nadja som fick vara stand ins. Inte fy skam med tanke på hur god maten var. Love kom också och vi käkade lax och senare glass. Av Love fick jag en teckning föreställande en rökande aktris. Jack gav mig en sån där uppklippt ballongvisp som man pillar sig i håret med. Ni vet den där rysliga, obehags-fast-härlig-ändå-känslan? Av Nadja fick jag två rosa tulpaner (min favoritblomma) och en daim med nån lustig citron/apelsin-eftersmak.

Sen gick vi till Strand där vi mötte upp Cynthia och Emmy som gav mig en cupcake och ett munspel (så nu bara måste jag helt enkelt lära mig spela på det). Sen fortsatte vi in på klubben och träffade Odd och Johanna. Jag fick en såndär glittrig plupp i pannan som jag inte kommer ihåg vad det heter. Sen skingrades alla hela tiden och den enda jag höll ihop med var Love, som kände sig lika malplacerad som jag (Strand kan vara riktigt jävla läskigt när det är på det humöret).

Vi dansade lite, ibland med Cynthia och Emmy, ibland med oss själva (och jag måste säga att vi var jävligt bra på det). Vi stod och lyssnade på folk som pratade med varandra (Jack och resten). Vi pratade med varandra. Vi tittade på människor och var förundrade. Vid ett tillfälle pratade jag med Nadja om hår också vill jag minnas.

Sen kom Victor och jag begav mig ut i kylan för att göra honom sällskap i den 45 minuter långa kön. Det var nog värt det, för när vi kom in släppte vi alla hämningar och ägde dansgolvet. Det är så jävla härligt det där, när man bara skiter i att man känner sig obekväm och lämnar bort kontrollen till förmån för rytmen. Sen dansade vi oavbrutet tills det stängde.

Ungefär mitt i blev jag på riktigt uppbjuden av en sjuuuukt söt tjej som hette Marie (upptäckte sen att vi hade gemensamma bekanta men vi spar den historien). Vi dansade (trillade) runt som galningar. Hon var fin och jag blev glad. Pojken med det fina leendet som jag skrev om för några dagar sen, från Baba,  var också där, och han var fin. Om jag någonsin ser honom igen skall jag tala om för honom hur fin han är.

Dan var också där, och massa random folk man stött på i sitt liv. Det hela var fint, allt som allt.

Sen trillade vi hemåt, eller, jag trillade och ramlade och Jack, Love och Victor gick som normala människor. Först lämnade vi av Victor på tuben, sen tvingade jag in oss på 7-elva för att köpa cigg + frukost. Sen trillade vi vidare hemåt. Väl hemma lyckades jag inte knyta upp mina skosnören så Jack god som han är fick hjälpa till med hjälp av en nyckel (dödens dubbelknut). Love tog sin väska han lämnat och begav sig hemåt, jag drack jättemycket cola, kollade fejjan, skrev ett entusiastiskt blogginlägg (tio minuter senare kände jag hur ont jag hade i hela kroppen framförallt fötterna, hade jag väntat med det inlägget hade det nog inte varit lika entusiastiskt, men fan vilken härlig kväll det var) och sen stupade jag i säng.

Det var, med andra ord, en helt underbar födelsedag. Tack igen alla som på ett eller annat sätt bidrog. <3

TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TILL ALLA SOM:

gratulerat, ringt, skrivit, kramats, varit med, lagat mat (lax), bakat (kladdkaka) gett presenter, fixat, hjälpt till (jack, tack för att du knöt upp mina skosnören, väldigt uppskattat), dansat, hälsat, pussats, hoppat, ätit, softat och allt. Ett stort enormt tack tack tack tack tack. KÄRLEK FÖR TUSAN!

gonattkramar från en väldigt väldigt

GLAD TJEJ!

<3 <3 <3 <3 <3 <3 :* :* :* :* :* :* :* :* :* :* :*

åh, ibland blir man lite stolt.