03 september 2009 by torunn
Jag gillar Stockholm. Jag gillar att spatsera runt och titta på människor, åka tunnelbana och lyssna på andra människor som pratar i telefon till exempel. Det är jätteroligt, och det finns så otroligt många människor med fina kläder. Men ibland kan jag tänka ”vad hände där?”. Så många människor som jag inte förstår hur de tänkte när de klädde på sig. Jag skulle vilja vara i deras hjärnor och kunna säga NEJ till vissa klädesplagg. Det är inte svårt att klä sig snyggt, och det har ingenting med pengar att göra heller. Åh, jag vet att jag är ytlig. Jag vet det. Men, det har ingenting med det medfödda utseendet att göra, alla är snygga från början. Men ibland blir det FEL.
MEN! Över till roligare saker, ikväll är det konsert, och jag skall dansa dansa dansa, och imorgon är det också konsert (Håkan, för er som missat det) och DÅ JÄVLAR skall det dansas.
Puss och kram
Comments (4)
14 augusti 2009 by torunn
Comments (6)
10 augusti 2009 by torunn
Jag drömde att min pappas lägenhet förvandlades till en av kuberna i Cube-filmen. Hemskt. Jag tror jag har fått en släng av flytt/reseångest.
Innan jag somnade pratade jag med den där söta pojken de senaste inläggen handlat om. Den där pojken som får mig att vilja skita i kanada. Men jag skall inte det, jag kommer åka, och jag hoppas hoppas hoppas att den här pojken inte glömmer mig medan jag är borta, för då tror jag att jag dör, och inte av lycka då. Det hade också varit en mardröm.
Efter mardrömmen gick jag ut för att röka, med täcke och allt. När jag sen skulle in igen hade någon låst dörren. Och jag hade bara mitt täcke med mig. Men jag lyckades ta mig in, fina underbara Rebecca, min brors flickvän, öppnade för mig. Och nu sitter jag här och vill inte sova för jag vill inte drömma mer mardrömmar. Jag vill pussas och kramas och sova med den där söta pojken som just nu befinner sig i Falun. Dåligt ställe att vara på.
Vafan. Gonatt.
PS. Sara glömde sin tröja hemma hos mig, och jag gillar det! :
Comments (5)
04 augusti 2009 by torunn
Emmabodafestivalen. Det var fint. Det var så fint att när jag kom hem kände jag mig helt tom. Det kändes som att jag aldrig mer skulle bli glad. På morgonen på söndagen fick jag en puss på pannan och där stod jag med mitt hjärta i handen och visste inte riktigt vad jag skulle göra med det. Så jag la det där, under en sten på ängen ligger förmodligen det ännu. Men kanske får jag tillbaka det snart. Ingen vet. Jag kan bara hoppas på att någon såg mig och tog hand om det så länge. För alla behöver ju ett hjärta. Jag vet inte varför jag lämnade det där. Det var korkat. Väldigt korkat. Nu har det gått nästan två dagar sen dess, och allt känns faktiskt mycket bättre. En liten del av hjärtat har redan flugit tillbaka till mig via ett telefonsamtal jag fick igårkväll. Men inte vara sentimentala och deprimerande nu, det finns ju så mycket vackert här i världen som inte händer i emmaboda, även om jag vet att det kan vara svårt att förstå. Den där lyckan jag pratar om jämt nuförtiden. Jag trodde att den aldrig skulle komma tillbaka, men jag känner faktiskt hur den är påväg. Den kommer med en flicka ifrån halmstad. Den kommer med en flicka ifrån visby. Flickor med rött hår, det är något med dem. Något som gör att alla pojkar i världen bara kan slänga sig i en hög och ruttna. Ingenting spelar någon roll bara jag får ha mina flickor med rött hår. Jag vet att deras hår är färgat, men det spelar ingen roll. Ingenting spelar någon roll, bara de finns. De behöver inte ens ha hår överhuvudtaget för min del. Bara de finns.
Så, sammanfattningsvis. Lyckan kommer, det gör den. Och pojkar från stockholm kan ta sig nånstans. Pojkar från falun behöver dock inte ta sig, om de inte tar sig hit förstås. Det får de gärna göra. Mitt hjärta skulle nog bli lite gladare då. Eller mycket gladare. Och just det, festivalen, den var underbar!
KÄNNS SOM 2009
Comments (3)
