Det här med den spännande hemliga saken som jag skrev om innan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Skall ta allt från början. Såhär var det, att innan jag började blogga för lite mer än ett år sedan (augusti -08) så var det en tjej som heter MADELEINE EMILIA som fick upp mina ögon för hela bloggvärlden. Hon visade mig niotillfem, olfa och moderniteter. Och hon bloggade själv. En helt underbar blogg (som jag senare fick äran att göra headern till). Min blogg startades med en blogghelg hemma hos henne. Det var en underbar helg må jag säga. Photoshop-pillande, gissningar i kodningen, hundrastning och en sjudundrandes photoshoot i Laholm. Och pannkakor till frukost. Så jag har henne att tacka för den här sidan, som jag personligen tycker är helt underbar.
Under de dryga tre år jag känt Madde har vi haft våra toppar och dalar. Men trots tjafs, svartsjuka, avundsjuka, tårar och annat skit har vi tagit oss igenom det och kommit ut starkare på andra sidan. Vi har producerat en alldeles egen pjäs, vi har dansat, skrattat, hoppat, pysslat, kramats och pussats. Jag kan ärligt säga att jag älskar den tjejen. Hon är en av mina absoluta favoritpersoner i världen, och även om jag kanske har rätt många favoriter och egentligen inte gillar att rangordna så hör hon till de närmaste trots att vi just nu befinner oss 1400 mil ifrån varandra (med ett jävla världshav emellan).
För exakt ett år sen slutade Madde dock att blogga. Hemskt tycker jag. Och har tyckt det länge. Så jag föreslog att hon skulle börja gästblogga här för jag vet att hon älskar att skriva och är sjukt duktig på just det (och att hitta underbara små oaser här i världsvida nätet). Jag tänkte att så småningom skulle vi börja dela på bloggen och ändra designen så det blev en maddetorunnblogg istället. Men, svaret jag fick var nej tack.
Synd tycker ni kanske, men inte jag. För anledningen till att det blev nej tack är för att hon har börjat fila på en alldeles ny, egen blogg! Vilket ju är ännu bättre, eller hur? Nu har den lilla hoppetossan inte gett mig adressen till nya bloggen än, vilket är lite synd, men det kommer hörrni, det kommer.
Under tiden, medan ni väntar spänt på länken till den nya Madeleine Emilia-bloggen, så tycker jag att ni skall bomba hennes gamla blogg med grattis-i-efterskott-på-fölsedagen, för så är det, min lilla Madeleine fyllde nitton år igår den 26:e Oktober.
Här är lite nostalgibilder.
1. Blogghelgen, då allt började (ja alltså det var i trean så det var inte då allt började men med bloggandet liksom):
2. A Cobblestone Generation:
3. Blandat:
Så. Madde, älskade lilla Madeleine Emilia. Grattis på nittonårsdagen.
PS. De äldsta inläggen på Maddes gamla blogg tycker jag är de bästa. Långa, läsvärda, finurliga och klockrena.
