Puss

Nej, istället skall jag skriva lite om hyenor. Hyenor är ett av världens schysstaste djur. Idag på båten kollade vi på en film som hette Planet Earth. Det var någon form av naturfilm, vet inte om den hade någon mer poäng än att just vara naturfilm (såg bara halva), i vilket fall som helst var det himla vacker. De finaste delarna var elefanterna som vandrade över Kalahariöknen för att komma till vatten, och när de väl kom fram och hoppade i så hade de filma under vattnet. Det var så himla fint, elefanterna så sjukt glada och spralliga ut, och när de simmade såg det ut som att de cyklade som Hedvig påpekade. Sjukt gulliga. Inte alls som såna elefanter man ser på cirkus. Usch vad jag hatar djurcirkusar.

Den andra fina delen var om just hyenor, visste ni att när hyenor jagar så springer de inte bara och hoppas på det bästa, utan de hjälps åt i flocken och omringar sitt byte och sen delar de rättvist på allt? Inget jävla ”ledaren får äta först”, nej, de fixar en antilop om dagen och käkar tillsammans tills alla är mätta. Precis som det skall vara. Av alla efter förmåga, åt alla efter behov.

Men nu skall jag gå och lägga mig. Sov gott torunn, det har du fanimig förtjänat.

Puss å kreml.

Ps. Ni vet strössel? Det är ett himla fint ord, men krymmel, det är nog ännu finare. Kommer inte ihåg om det är danska eller norska, men det är i alla fall ett jävligt värt ord. Och en jävligt värd grej. Jag är sugen på strössel.

Ps igen. Ni vet Amelie från Montmartre? En av världens bästa filmer. Det finns en som är bättre, av samma regissör – briljanta Jean-Pierre Jeunet – och den heter De förlorade barnens stad. Så sjukt värd film. De två och Delicatessen på en filmkväll med glass och strössel och fint sällskap, det hade vart nåt det. Är det någon som är pepp på Jean-Pierre Jeunet-marathon med mig, strössel och glass?

Gonatt nu.

Men idag har jag inte umgåtts med den vännen. Idag har jag umgåtts med hundarna och nu är jag med Maja och Sebbe, också två helt fantastiska personer. Och solen skiner och allt är najs, förutom att vi är så fattiga att vi går runt och jämrar oss för att vi inte har råd med mat. Och inte cigg heller för den delen. Jag hatar pengar. Det är förjävligt att världen skall vara uppbyggd på det här viset.

I alla fall så är livet underbart, även om det är förjävligt. Jag har lämnat min dator hos mamma så jag kommer inte kunna blogga förrän jag går dit igen, men någon dag skall jag ta tag i mig och starta upp den här bloggen på riktigt igen. Tills dess får ni klara er med det som finns (och det är ju rätt mycket!) PUSS!

Så blev det. I min fina spetsklänning utan strumbyxor begav jag mig till Wollmar Yxkullsgatan och där fick jag inte bara kladdkaka utan även frukost och en bok som jag önskat mig (Johanna är en jävel på att komma ihåg saker man nämner i förbifarten), nämligen Mannen som dog som en lax av Mikael Niemi (min favvisförfattare). Värt som tusan.

Sen kom jag hem till en stressad Jack som var i full gång med att laga mat. Vi hade fått lite återbud så vi ringde Michael och Nadja som fick vara stand ins. Inte fy skam med tanke på hur god maten var. Love kom också och vi käkade lax och senare glass. Av Love fick jag en teckning föreställande en rökande aktris. Jack gav mig en sån där uppklippt ballongvisp som man pillar sig i håret med. Ni vet den där rysliga, obehags-fast-härlig-ändå-känslan? Av Nadja fick jag två rosa tulpaner (min favoritblomma) och en daim med nån lustig citron/apelsin-eftersmak.

Sen gick vi till Strand där vi mötte upp Cynthia och Emmy som gav mig en cupcake och ett munspel (så nu bara måste jag helt enkelt lära mig spela på det). Sen fortsatte vi in på klubben och träffade Odd och Johanna. Jag fick en såndär glittrig plupp i pannan som jag inte kommer ihåg vad det heter. Sen skingrades alla hela tiden och den enda jag höll ihop med var Love, som kände sig lika malplacerad som jag (Strand kan vara riktigt jävla läskigt när det är på det humöret).

Vi dansade lite, ibland med Cynthia och Emmy, ibland med oss själva (och jag måste säga att vi var jävligt bra på det). Vi stod och lyssnade på folk som pratade med varandra (Jack och resten). Vi pratade med varandra. Vi tittade på människor och var förundrade. Vid ett tillfälle pratade jag med Nadja om hår också vill jag minnas.

Sen kom Victor och jag begav mig ut i kylan för att göra honom sällskap i den 45 minuter långa kön. Det var nog värt det, för när vi kom in släppte vi alla hämningar och ägde dansgolvet. Det är så jävla härligt det där, när man bara skiter i att man känner sig obekväm och lämnar bort kontrollen till förmån för rytmen. Sen dansade vi oavbrutet tills det stängde.

Ungefär mitt i blev jag på riktigt uppbjuden av en sjuuuukt söt tjej som hette Marie (upptäckte sen att vi hade gemensamma bekanta men vi spar den historien). Vi dansade (trillade) runt som galningar. Hon var fin och jag blev glad. Pojken med det fina leendet som jag skrev om för några dagar sen, från Baba,  var också där, och han var fin. Om jag någonsin ser honom igen skall jag tala om för honom hur fin han är.

Dan var också där, och massa random folk man stött på i sitt liv. Det hela var fint, allt som allt.

Sen trillade vi hemåt, eller, jag trillade och ramlade och Jack, Love och Victor gick som normala människor. Först lämnade vi av Victor på tuben, sen tvingade jag in oss på 7-elva för att köpa cigg + frukost. Sen trillade vi vidare hemåt. Väl hemma lyckades jag inte knyta upp mina skosnören så Jack god som han är fick hjälpa till med hjälp av en nyckel (dödens dubbelknut). Love tog sin väska han lämnat och begav sig hemåt, jag drack jättemycket cola, kollade fejjan, skrev ett entusiastiskt blogginlägg (tio minuter senare kände jag hur ont jag hade i hela kroppen framförallt fötterna, hade jag väntat med det inlägget hade det nog inte varit lika entusiastiskt, men fan vilken härlig kväll det var) och sen stupade jag i säng.

Det var, med andra ord, en helt underbar födelsedag. Tack igen alla som på ett eller annat sätt bidrog. <3

TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TILL ALLA SOM:

gratulerat, ringt, skrivit, kramats, varit med, lagat mat (lax), bakat (kladdkaka) gett presenter, fixat, hjälpt till (jack, tack för att du knöt upp mina skosnören, väldigt uppskattat), dansat, hälsat, pussats, hoppat, ätit, softat och allt. Ett stort enormt tack tack tack tack tack. KÄRLEK FÖR TUSAN!

gonattkramar från en väldigt väldigt

GLAD TJEJ!

<3 <3 <3 <3 <3 <3 :* :* :* :* :* :* :* :* :* :* :*

Puss

Och just det! Jag hittade finaste headern på en liten gullig popblogg.

De som inte fattar kan ju ta sig nånstans! Hittade den HÄR.

Nu är jag hemma, och har handlat frulle. Skall laga till en riktigt göttig amerikansk frukost. Är nästan lite avundsjuk på mig själv så god den kommer bli. Åh bacon. Åh stekta ägg. Åh pannkakor. Åh lönnsirap. Åh mjölk. Btw min going vegan-grej gick jävligt dåligt. Slutade med att jag började äta kött istället. Jag vet. Jag är hemsk. Det finns verkligen inget jag kan säga till mitt försvar. Det är gott. Är det enda jag kan komma på. Jag hatar mig själv lite för det. Men som tröst för mig själv och för djuren, så äter jag inte alls, inte i närheten, så mycket kött som en vanlig västerlänning. Någon gång kommer det hända, att jag slutar. Det kommer det. Mina framtida barn t ex. De skall fan inte käka kött. De skall inte ens lära sig tycka om det. Så onödigt. Så när de någon gång smakar kött när de blir äldre, ja då kommer de tycka att det är äckligt. Fett bra. Godmorgon världen!

Puss

I can’t believe I’m here and that I don’t fear tomorrow anymore.
I think we might be headed for a great time.
So look at me, tell me what you see and give me a left cheek kiss.
If this is not called happiness and don’t know what it is.
So take a deep breath, tell me what you smell.
I smell a good time in my life.
If this is not called happiness and don’t know what it is.

Here’s an absolutely horrible video with the lyrics for this song by Billie The Vision & The Dancers subtitled in i’m guessing spanish… Anyway, i thought of this song today while i was sitting on my balcony watching a guy with a towing truck (bärgningsbil), a woman with a dog and a car that made all the noises it possible could have as an alarm. I wish i had filmed it, it was sooo funny. First it sounded like a regular car-alarm, then another regular car-alarm, then it started some kind of weird melody, then it sounded like an ambulance and so on, until it just stopped, as if it had run out of sounds to make. Anyway i was watching this really weird scene from my balcony and i felt like ”yeah, these are my weird neighbours, this is my hood now, this is my town”. I still miss Sweden and especially Stockholm, but i’ve realized i will probably miss Montréal a lot when i go home. As said on my facebook-status, why can’t Montréal be closer to Stockholm? Everything would be much easier if everything wasn’t so far away!

Anyway. I know you’ve all been waiting for the details from yesterday evening (speciellt Petra, en av mina trognaste läsare!). And you won’t have to wait no more!

First of all, here are the pictures:

Så. Skall jag ta det på engelska eller på svenska? I’m thinking english. Since i talk so much english and the whole evening (except one really weird bit) happened in english it wouldn’t be right to write it in swedish. And also i get complains now and then for my poor translation activity. Sorry about that. So, while i’m here in foreign land i will write so the foreigners understand too. Good eyeh?

So. I’m taking it from the beginning. It’s a bloody long story so if you’re not up for it, don’t read it. I’m going to tell you every little detail about everything. But first i’m going to eat a cookie. Ha!

So the first week in Montréal i was miserable. I didn’t know anyone and i had nothing to do. And when i’m bored, i hang out on facebook (which do all the time anyway, but still). Anyway, this guy, Johnny, who added me a few weeks ago with the message ”girl you are cute”, he was online so i started talking to him, and told him about my situation, and then he said he had friends in Montréal, and then me and his friend Matt started talking. And so yesterday, we met. He was gonna show me the good parts of this bloody town. And he did. At first it was a bit chaotic, we had decided to meet at a subwaystation called Mont Royal, but i was a bit late, so i texted him that i was going to be a bit late, and then my phone died, cause stupid as i am i hadn’t charged it. Anyway, so when my phone was dead, Matt texted me that i could just tell him when i was close and he’d go, but as it was dead, i didn’t know, and i couldn’t have anyway, so i came to Mont Royal and just sat there. It was kind of late and all these weird people were hanging around. A guy came up to me and asked me if i was afraid of him and i was like ”Eeeerh no, should i be afraid of you?”. Then he said he was trying to sell some weed. I was like, yeah, i don’t do that. So i sat there for like ten minutes and the weird guy with the weed asked me all these questions, why was i there, who was i waiting for, friend or boyfriend blablabla, and i was like ”leave me alone you creep!”. Anyway, after about ten minutes of that (as i said) Matt came. Such a relief. I think he noticed that i was uncomfortable cause we just said hi and then we left.

So then we walked to his ”castle”. It’s this amazing apartment with a big dancestudio and a big roof that you can go up on. We hung out for a while and drank orange juice (haha). Then we went to a place where we ate. It was this awesome smoked meat-place which apparently was very typical for Montréal. Very genuin, it had been the same for 70 years. So we ate. Can’t say i liked it. It was like, two pieces of bread and A LOT of meat. And some mustard. It was kind of good but not really my cup of tea. And then we walked back to the castle, and then we went to the club we were going to. Blizzarts. It. Was. Awesome.

We sat for a while with his friend Phil and these tow girls, one of them was sooooo weird. She asked me were i was from, where i lived, why i was in Montréal, how i and Matt knew eachother. And that’s normal, but she asked the same questions like 8 times. I was like ”i told you that ten minutes ago, what is WRONG with you?”. She was so weird so we ran away from her up on the dancefloor. And then we danced and danced and danced. It was so fun, i love dancing.

Then when the club closed at 3 am we went back to the castle, and we hung around with Matt’s cat Hunter. The most beautiful cat i’ve EVER seen. More pictures will come. And then i took a cab home, and then i sat on facebook for a while, then i went out for a smoke, and while looking for my cigarettes i found a cookie i bought earlier that day. Which was awesome. So i ate it, took a picture of my street and went to bed.

Tomorrow i’m going to a hairdresser finally. I’m excited. Finally my hair won’t be a mess anymore. Glad tjej!

Now though, i’m really tired, and it’s 3 am here. So i’m off to bed. (It’s frikkin’ cold here at night now. Autumn’s coming up, but luckily my dad got me a proper cover today so i don’t have to be cold. Glad tjej.)

Bon nuit!

<3

Vad jag vill berätta om är den här känslan som jag haft nästan konstant sen jag kom till gotland (med undantag när jag varit på jobbet och i onsdags kväll dårå). Det är en slags lyckokänsla, men det är inte som att jag är konstant superglad, mera konstant tillfreds med livet. Jag trivs. Jag mår bra. Jag är glad. Jag tycker om mitt liv, människorna i det och mig själv. Det härligaste jag vet just nu är att i stunden inse att åh, vad det här är bra, roligt, mysigt, trevligt, istället för att komma på det dagen efter ”fy vad kul vi hade igår!”. Saker är alltid roligare när man tänker tillbaka på dem sägs det, men det gäller bara att lära sig att tänka sig in i stunden man är i så blir det mycket roligare. Visst är det underbart att tänka tillbaka på saker, men man får inte fastna i det förflutna heller. Lev för just denna sekund hörrni, den är också viktig.

(men för att tänka tillbaka på de här underbara dagarna (som kommer fortsätta med start ikväll!))

Puss

När jag kom hem (till jack då), efter min work out med johanna (stan-gåendet då), hade jag tänkt att jag skulle kunna ta en powernap, blogga och duscha. Men tji fick jag, det blev ett halvt blogginläggsutkast och en supersnabb dusch och då klarade vi fritt-inträdestimmen på indiepopklubben babasonic med knappa en minut (då stod vi iofs i kö i ca 40 min). Denna försening kan iofs ha berott på att jag var sjukt seg och sminkade mig, hittade inte rosetten jag nyss köpt, kände mig för ful för att gå ut och klädde på mig i ungefär 55 minuter.

MEN. Vi hann. Och efter att ha köpt en cola till mig och en stor stark till jack (jaja, jag vet att jag skall verka för nykterheten, men jag var tvungen att köpa något för de kunde tydligen inte ta kortköp under 70 kr – fittigt.), suttit en stund och lallat lite, stått en stund på dansgolvet och undrat hur fan stockholms definition på indiepop kunde blivit musiken som spelades, tvingat jack att önska en håkan-låt till mig (det gick emot hans principer, men det gick emot mina principer att köpa öl så vi vart kvitt), kom det äntligen lite musik det gick att dansa till. Jack slog sig ner i en soffa och jag och johanna röjde loss.

Vi dansade och dansade och dansade. Min foundation måste på allvar ha gått över från foundation till rinnig hudfärgad smet. Jag var svettig överallt. Svettig på ställen jag inte visste jag kunde bli svettig på. Svettig på ställen jag inte ens visste var kopplade till min kropp. Svettig. Varm. Glad. Lycklig.

En rolig sak som hände var att en jättesöt tjej dansade fram till mig och johanna och sa ”mina kompisar är borta, får jag dansa med er sålänge?”. Självklart sa vi ja, vi vet ju hur jävla hemskt det är när ens kompisar försvinner från dansgolvet och det enda man helt plötsligt ser är en ring av ryggar. Sedan frågade hon ”ni är inte lesbiska eller?”, svar ”naaeej…”, ”ja man måste ju fråga haha”. Då insåg vi att vi reflexmässigt hade tagit varandras händer och dansat närmare så fort någon försökt ragg-dansa med oss, och att detta kunde tolkats som att vi var ett kärlekspar som inte ville bli störda. Men vi ville ju helt enkelt inte tappa bort varandra. Vi lägger ingen sexualdriftsvärdering i att hålla handen.

Hursomhelst var det en väldigt väldigt trevlig afton. Jack fick sittandes i soffan en ny kompis vid namn peter, som efter att klubben stängt bjöd hem oss och ett par andra individer på efterfest, men eftersom några av dessa individer verkade smått suspekta avböjde vi efter mycket om och men inbjudan. Men vi åkte samma buss, och på den bussen, precis vid mittendörrarna, låg det en fet rosabrun spya. Jag trampade inte i den även om det var nära, men de flesta andra gjorde det inom loppet av två minuter. Efter att mer än hälften av vårat sällskap trampat i spyan säger busschauffören i högtalaren ”var försiktiga, det ligger en spya vid mittendörrarna”. No shit sherlock.

Synd nog har jag inga bilder från denna underbara afton, eftersom jag inte har för vana att ta med mig kameran till stökiga klubbar fyllda med fulla artonåringar. Men jag har lite bilder från min dag med johanna, och dessa kommer jag lägga upp senare ikväll, för just nu sitter jag på kafé string och har ingen usbsladd till kameran.

Idag har jag förövrigt fikat med min käre storebror och hans vän tillika bloggsambo tuss. Detta har varit mycket trevligt. Jag har med min skarpa blick även identifierat johan glans (igen) och david batra här på string. För de som kommer ihåg sommarlovsprogrammet Salve som sändes 1997, och för alla som var jättekära i erik av pommern (albin flinkas, var även med i allt om min buske för de som har sett den. Han är förövrigt jäääävligt snygg!), kan jag berätta att även han hänger på kafé string. Med detta kan jag konstatera att String is the place to be. (Dock vågade jag inte prata med varken johan glans, david batra eller albin flinkas).

Sist men inte minst. Absolut inte minst längre. Idag är det en speciell dag, för idag fyller min allra allra bästa vän sara arton år. Det finns alltså en anledning att fira denna dag, om man inte redan hittat en anledning att sätta på sig tyllkjolen, dansskorna och partyhatten. Jag har inga pengar på min mobil så jag har inte kunnat ringa henne för att gratta, men jag hoppas att när hon läser detta kommer hon förstå att jag inte har glömt hennes födelsedag utan tänkt hela dagen att jag måste fylla på min mobil. Vilket jag skall göra innan dagen är slut.

NU! Skall jag sluta internetnörda mig och stänga av datorn. Typ. Det här sjukt långa blogginlägget är i alla fall slut nu. Fast det kommer som sagt fyllas på med bilder ikväll. Puss.

/i don’t have the energy to translate, but please tell me if you really wanna know what this post says and i’ll do it!