-
18 november 2011 by torunn
-
min väg till våren
28 december 2010 by torunnEmil Jensen heter han.
-
1/6
25 september 2010 by torunnJag är ju som bekant arbetslös, eller arbetssökande som det så fint heter. Och det innebär att jag har en extremt begränsad ekonomi. Vilket betyder att jag inte kan köpa nya kläder, nästan nånsin. Men. Idag var jag på stan med min mor, och jag har köpt ett nytt plagg, som skall stilla min köpvilja i ett halvår typ. Plagget kostade 299 kr, vilket för mig är rätt mycket, men det är å andra sidan extremt snyggt. Och då menar jag verkligen extremt snyggt. Jag önskar jag kunde visa en bild för er, men min mor har tagit hem plagget för att sy om det lite så att det blir ännu mer extremsnyggt. Snart kommer det på lookbook, jag lovar.
Enda anledningen att jag ens ville gå till Lindex var faktiskt på grund av deras tevereklam nu, som är så sjukt jävla snygg att jag blir lite varm i mitt fotografhjärta och mitt modehjärta när jag ser den. Det är sjukt snygga scener, kläderna är extremt snygga, färgerna är fantastiska och ljuset är bra. Och låten är helt galet bra också! Jag gillar inte modellen, men allt det andra som är bra väger upp.
Och det kanske går emot mina principer att visa tevereklam på min blogg. Men vi gör ett undantag.
Puss
-
repris
23 augusti 2010 by torunnNär jag var i Montréal knarkade jag den här videon. Det tycker jag att ni också skall göra.
Jag tänker skaffa en fågelbur och ha snören med knappar i den. Precis som Lisa Mitchell. Jag vill inreda mitt nya rum som hon har inrett sin tvättmaskin. Om jag genomför det får ni se. Puss
-
helt seriöst
01 augusti 2010 by torunnNu har jag kommit hem från emmaboda. Jag är sjukt jävla idiotiskt trött, men eftersom solen fortfarande skiner in genom mitt sovrumsfönster kan jag inte förmå mig till att gå och lägga mig, plus att jag allvarligt funderar på att trotsa min trötthet (och min bakfylla som kom igång på båten, försvann när jag fick mat i mig men kom tillbaka nu) och då till hangaren. Jag har saknat mina vänner så himla himla mycket! Hoppas de är där nånstans.
Men i alla fall, emmaboda. Åh emmaboda. Ni som hängt med länge kanske kommer ihåg vad jag skrev för ett år sedan om denna festival (påminnelse: http://torunn.se/2009/08/emmaboda-broke-my-heart/), och fortsättningen på det kommer sen ikväll eller imorgon eller så. Just nu måste jag faktiskt bara dela med mig av en fantastisk grej som jag har upptäckt.
Som jag skrutit om sen det hände så raggade jag upp hetaste killen på hela emmaboda, och som den stalker jag ändå är kunde jag såklart inte låta bli att hitta honom på internet nu när jag kom hem. Och om jag säger såhär, jag tror det var bra att vi inte bytte nummer, för den här snubben är för bra för att vara sann. Han lyssnar BARA på bra musik, har humor, är vettig, är snygg, kysser bra, skriver bra, är smart/intelligent, tycker om filmer som jag tycker om och böcker som jag tycker om. Helt enkelt, lite för bra. Hade jag fått hans nummer hade han nog i panik bytt nummer vid det här laget för jag tror inte jag hade kunnat hålla mig, så bra är den här killen. Lyssna bara på det här (OBS, Paul Simon finns med på denna lista), och läs det här! (Jag menar, killen har till och med wordpress – waow). Men nu skall jag inte hänga ut den här stackars pojken mer, det här är bara tillåtet som hämnd för att han lämnade ett stort och fruktansvärt oanständigt sugmärke på min hals märkte jag idag när vi kom fram till båten. Inte helt okej, men jag kan ju å andra sidan inte säga att jag inte njöt.
Helt seriöst. Jag vet att det är sånt här man verkligen inte skriver om på sin blogg, men det skiter jag fullständigt i.
Bilder kommer snart (för att göra hela grejen med den här killen lite mer pinsam för min del kan jag ju tala om att hälften av bilderna föreställer honom, och jag kan ju inte helt radera ut honom från bildhistoriken, även om jag har dålig erfarenhet av att lägga upp bilder på ragg, men jag skiter i vilket och gör vad jag vill tror jag…), men måste förvarna er – det regnade nästan hela tiden, så det är verkligen inte många bilder alls och inte alla är bra heller. Men det som finns skall redigeras, krympas och läggas upp snarast möjligt.
Puss undt kreml
PS. Han gillar Håkan. Enough said.
-
aldrig mera rädd
11 juli 2010 by torunnJag flydde som en fågel över gatorna en natt
med käften full av blod och av saliv.
Jag flydde som jag brukar som en råtta från en katt
förödmjukad, förnedrad, för mitt liv.
Natten fylldes utav våld och vansinniga skrik
från de som jagade mig med stora tunga steg.
”Bättre fly än illa fäkta” skrek min tanke i panik
medans mitt hjärta repeterade ordet feg.
Och med min harhjärtade fart så kom de efter ganska snart
men genom skräcken skrek mitt hjärta som besatt:
Att ”om du flyr på detta sätt så är det inte mer än rätt
att det är dem som sätter villkoren inatt”
Och jag vet inte vad som hände vad som styrde mitt beslut
för allt jag såg var vrede, våld och blod.
Men i samma stund jag skulle lyckas undfly dem till slut
så stanna jag i steget där jag stod.
På en sekund var de ikapp mig när jag långsamt vände om.
De kom emot mig som en störtvåg som en storm.
Och fastän natthimlen blev vit av deras vrede när de kom
bar de alla sotsvart blick och uniform.
Och allt blev stilla en sekund och jag darra´ som en hund
hjärtat sprängdes i mitt bröst vid varje slag.
De kom emot mig i en ring och jag fatta´ ingenting
men i den stund som mina ben gav vika hörde jag mig stå och skrika:
Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte rädd.
För hur hårt ni än kan slå ska jag vara hårdare ändå
och av det hat som kommer ifrån er får ni tillbaks fem gånger mer.
Men jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte rädd.
För var och en av oss som dödas ska tusen nya födas
för att stå här blodig bränd och svedd, tillintetgjord men aldrig mera rädd.
Jag ska vara allt ni hatar. Allt ni fruktar allra mest.
Allt ni finner obehagligt, onormalt.
Jag ska sprida mig i landet som en farsot som en pest
och infektera erat samhälle totalt.
Ja, för er ska jag va blatte, jugge, kosovoalban.
För er är jag från Uzbekistan.
Med hiphop-stylad burka med kroksabel, turban.
Er ryska maffia och eran taliban.
Jag ska se det som en seger om ni ser mig som en neger.
Hiv-bärande, Kat-tuggande svart.
Jag snor cyklar, jobb och brudar. Jag är juden ibland judar.
Jag är ZOG och jag finns överallt men ni vet inte vart.
Ni gissa rätt att jo, javisst. Visst fan är jag er kommunist.
StaliLeniTrotskiMaoAnarkist.
Perverterad satanist. Beväpnad djurrättsaktivist
och mycket riktigt ska jag vara er kastreringsfeminist.
Jag är er samhällsparasit. Handikappad transvestit.
Jag är hemlös och packad och hög.
Rastafari och vegan könsopererad lesbian.
Herregud jag ska så hjärtans gärna vara eran bög.
Ja, det är mig ni ska hata. Denna natt på denna gata.
Bara kom! Jag är fienden av varje typ och slag.
För om vanlig innebär att vara nåt av det ni är
och dela era ideal då ska jag aldrig nånsin bli normal men…
Jag är inte rädd…
Ni kan nog gissa hur det slutade, jag hade ingen chans
det blev emo-ärr och tjugofyra stygn.
Och en sirenskrikande färd i en hysterisk ambulans
och en Salhgrenskavisit på fyra dygn.
Men jag minns knappt vad som hände, jag minns knappt att de slog
eller att de stampa på det lilla som blev kvar.
Jag minns bara jag låg blödande och värkande och log
som en sol och som den segrare jag var.
Och med gatan mot mitt öra tyckte jag mig kunna höra
själva stadens puls och djupa andetag.
Sedan hörde jag en sång från varje port och trappuppgång.
Ja, det var så marken börja gunga och jag hörde staden sjunga…
Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte rädd.
För hur hårt ni än kan slå ska jag vara hårdare ändå
och av det hat som kommer ifrån er får ni tillbaks fem gånger mer.
Men jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte rädd.
För var och en av oss som dödas ska tusen nya födas
för att stå här blodig bränd och svedd, tillintetgjord men aldrig mera rädd.
-
åh tusan!
16 juni 2010 by torunnJag har på fullkomligt allvar GLÖMT mitt lösenord till facebook.
Jag vet att det låter helt sjukt på de flesta sätt som går. Om ni inte tycker det så kan jag tala om för er varför det är så sjukt.
1a. Jag loggar in på facebook varje dag, nästan. Det är det första jag kollar när jag råkar befinna mig inom en armlängds avstånd från internet, vilket gör att jag verkligen är helt säker på vad jag har för lösenord, det är i princip omöjligt att glömma det, vilket gör att det hela är sjukt konstigt.
1b. ”Jag loggar in på facebook varje dag, nästan. Det är det första jag kollar när jag råkar befinna mig inom en armlängds avstånd från internet” Låter inte det citatet helt sjukt? Blir ni inte ledsna av att tänka på det citatet? Jag blir i alla fall ledsen av att det första jag tänker på när jag sitter framför mitt största fönster mot världen och kan leta upp i princip vad jag vill, hur galet ovanligt det än är eller hur galet svårt att hitta för att det är så vanligt det än är, om jag har lust. Men nej, jag vill kolla min facebook. Även om jag pratade med min bästa vän igår så vill jag kolla hennes och alla andras statusuppdateringar idag.
1c. Och är det inte konstigt att jag inte gör något annat än att skumma igenom uppdateringarna och kanske om jag inte är trött läser dem och trycker på gilla-knappen på vissa av dem? Som om jag liksom delade ut något slags poppispoäng.
1d. Och är det inte ännu värre att jag när jag lagt upp en ny bild tvångsmässigt går in på facebook så ofta jag kan för att kolla hur många som gillat eller ännu hellre kommenterat.
1e. Och är det inte nästan lite sorgligt att jag skriver om det på min blogg?
2. Men det konstigaste av allt är ändå att jag inte lyckats lösa det. För det där nedrans bekräftelsemailet kommer inte till min inkorg på min mail. Det är jättekonstigt. Vilket får mig att dels bli sjukt arg på… något, att jag inte riktigt vet vad jag skall göra (inte så att jag blir besinningslöst arg, mera att jag inte vet vad det är som är fel så jag kan inte riktigt välja vad det är jag är lite småarg på).
Så, nu när jag dels har beklagat mig och dels bett om ursäkt (på mitt eget vis) för min svaga karaktär (beroende av facebook, pretentiös och kan inte erkänna ifall jag nu skulle vara beroende av facebook osv, osv.) och förvarnat om vad det här blogginlägget handlar om, skall jag berätta varför jag så gärna vill in på facebook, för det jag vill ha tag på vill jag fortfarande ha tag på och måste komma in på facebook för det, om ingen här råkar känna nån som jag behöver få tag på för att få tag på det jag söker.
Vidar, jag, Ralle och Sebbe pratade om musik, och Vidar nämnde en kentlåt, som heter Kallt Kaffe. Den låten kommer jag för alltid förknippa med min kompis Ewelina. Hon var en väldigt nära vän till mig, vi lärde känna varandra på ett läger i slovakien, och hon gjorde en video till den här låten, som för det första är skitbra och för det andra så är jag med i den, och det ville jag visa för mina vänner, för de är så bra att de skulle uppskatta’t.
Men. Problemet är att jag inte pratat med Ewelina på typ en miljard år (eller det känns som det) och därför har jag inte hennes nummer, hon har inte sin helgon kvar, jag har glömt alla sätt att kontakta henne, utom facebook. För vi är ändå vänner på facebook. Men jag kommer inte in på min facebook. Därför skriver jag det här inlägget.
Om någon som känner Ewelina fortfarande läser min blogg så kan ju någon skriva en kommentar. Var är hon och vad gör hon och var hittar man den där videon?
Tack och puss och hej och gonatt!
-
fack you
17 mars 2010 by torunnVad är grejen med att placera varandra i fack? Och om man ”tillhör” ett visst fack får man inte ha på sig kläder som indikerar att man tillhör ett annat fack, för då är man fejk. Jag blir så irriterad. Så himla irriterad när andra skall försöka sig på att bestämma vem jag är, vem jag borde vara, hur jag skall se ut för att passa in i andras världsbild. So fuck you, jag tänker fortsätta ha rutig skjorta och hängslen ena dagen och tights och kort paljettkjol andra dagen och rosaprickig kjol tredje dagen. Under tiden tänker jag lyssna på vad fan jag vill. Håkan Hellström när jag har skjorta och hängslen, Nationalteatern med paljettkjol och Martyrdöd med rosaprickig kjol.
Men okej, visst. Jag kallar också folk för saker, placerar in dem i fack. Vissa är punkare, andra är poppare, några är hiphopare. Men jag gör det utan att lägga en värdering i det. Jag tycker inte mindre om en person för att den lyssnar på en annan sorts musik än jag, för den inställningen tycker jag är fruktansvärt idiotisk, ja rentav korkad. Så gå och facka dig själv och dra inte in mig eller någon annan i det!
-
lalala!
15 mars 2010 by torunnHEJ! Tack för att ni höll tummarna åt mig. Det gick typ bra. Vi får se. Det är bra, nu, men det kanske inte gick lika bra om sisådär två veckor. Vi fortsätter hålla tummarna tycker jag!
Men, utlovade bilder från punkkakan kommer här:
-
IKVÄLL GÄLLER DET!
28 februari 2010 by torunn
