-
IKVÄLL GÄLLER DET!
28 februari 2010 by torunn
-
en såpbubbla av bästa sort
22 februari 2010 by torunnJag har blivit helt tokigt kär i ett Halmstadsband som funnits ungefär sen jag flyttade till Halmstad, och som fortfarande finns, tur nog, även fast jag flyttat därifrån (har ju ingenting med mig att göra liksom). I alla fall så är de helt fantastiska. På min gamla skola Sturegymnasiet gick alla bandmedlemmar och nu går de inte där längre och inte jag heller men när jag hör deras tidiga låtar blir jag helt fylld av en härlig sturenostalgi. Nu har jag ju varit kär i dem ända sen jag hörde dem första gången (kommer inte ihåg vart jag hörde dem första gången, men förmodligen var det en solig eftermiddag på Stures gräsmatta) men det har gått ett tag sen jag lyssnade på dem sist och nu har de släppt en ny låt som heter Tom Sawyer och den är så jäkla bra att jag nästan sprängs, så jag har blivit nykär igen. Och vad vore jag för medmänniska om jag inte försöker sprida detta underbara bands namn så mycket jag kan? Jag vill att alla, ALLA, skall förstå hur bra de är. Mina punkarkompisar kom in i köket idag när jag stod och diskade till det här underbara bandet på extremt hög volym, de rynkade på näsan och muttrade ”poppare…”, gick ut i vardagsrummet igen och drog på nåt punkigt på högsta volym, väldigt demonstrativt. Så de kommer kanske aldrig förstå, men vad gör väl det? Det är deras förlust. Ni andra, ni som tycker om sån musik som jag tycker om, ni kommer (förhoppningsvis) känna pirret i magen och den sprittande känslan i tårna, och ni kommer se såpbubblorna av den bästa sort sväva förbi fönstret även fast det är snöstorm, ni kommer sprida maskrosfrön även fast det är februari och slänga bort era skor även fast marken är täckt av is. Ni kommer lämna allt och bara bli ett med tonerna, texterna, kärleken och glädjen. Så bra är det.
Nu finns det en tråkig sak med det hela också. Bara fyra låtar finns att få tag på (om man inte har det gött och känner nån som har ett exemplar av deras första ep till övers (tyvärr, min är förlorad i en låda på en vind)), tre här och en här.
Men jag skall inte hålla er på sträckbänken längre, ni är säkert sjukt nyfikna på vad det här underbara bandet heter egentligen, och det skall jag tala om för er. De heter inget mindre än
Vincent Vicious
Så. Det var nästan allt jag hade att säga i det här inlägget, det jag (fast det egentligen inte är jag utan Vincent) har kvar att säga är detta:
-
nattliga fotografier
21 februari 2010 by torunnJag och Vidar begav oss ut för att fota saker i natten. Vi hann dock inte med så många bilder innan batteriet dog. Synd. Det här är vad som blev:
och en liten bildserie:
-
i min bilddagbok 30 april 2008
17 februari 2010 by torunn
en tok. sen gick vi till bussen som kom fast det var tydlien inte den och så stod jag och en kille och hade panik för att bussen aldrig kom och oj vad jobbigt det var men sen kom den och vi hannn med den andra i helsingborg och sen var det trångt och jag lånade ut min tändare till en zigenartant som jag försökte föra ett samtal med men hon sa bara stockholm. hon skulle visst dit. men hon hade vatten i alla fall. det hade jag också.
-
glödsol och hoppipölar
10 februari 2010 by torunnDagen började med varannan Bob Hund varannan Hello Saferide. Sen övergick jag till att totalt förlora mig i musik med ord jag inte förstår men som går rakt in i hjärtat. Waow. Det finns nog inget som är så vackert som det här.
-
45.
24 januari 2010 by torunnKallt. Men jag tycker om fräknar. På axlar. Ögon samma färg som tröjan. Rävar och svarta katter. En mördad koltrast. Snö i fickan. Kyssar i en koja. Snor, och kalla händer möter varma händer. Nyponbuske fastnar i jackan, och telefonmast mellan träd.
Men ni vet ju att inget någonsin blir som man tänkt sig, och det finns mycket som inte går som man vill.
-
födelsedagsfirande – del 1 – hemkomsten
17 januari 2010 by torunnFYFAN VAD BRA! FYFAN VAD HÄRLIGT! HERREJÄÄÄÄVLAR VILKEN BRA FÖDELSEDAG!!! JAG MÅR SÅ SJUKT BRA OCH JAG HAR HAFT EN HELT OTROLIGT SJUKT JÄVLA AMAZINGLY SUPERUNDERBAR FÖDELSEDAG!
TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TILL ALLA SOM:
gratulerat, ringt, skrivit, kramats, varit med, lagat mat (lax), bakat (kladdkaka) gett presenter, fixat, hjälpt till (jack, tack för att du knöt upp mina skosnören, väldigt uppskattat), dansat, hälsat, pussats, hoppat, ätit, softat och allt. Ett stort enormt tack tack tack tack tack. KÄRLEK FÖR TUSAN!
gonattkramar från en väldigt väldigt
GLAD TJEJ!
<3 <3 <3 <3 <3 <3 :* :* :* :* :* :* :* :* :* :* :*
-
Jag måste bara säga…
16 december 2009 by torunnatt det här är något av det vackraste jag läst. Och det finns mer. Tryck på rubriken så teleporteras ni till en blogg med de vackraste ord som finns. Och lite sorgliga ibland. (det är alltså inte jag som skrivit det här.)
Jag vet inte hur jag ska säga det här
Jag såg det inte komma och visste inte att det fanns makter att ända kärlek med. Jag kan aldrig sluta älska någon. Åt mina bleknande minnen har jag skapat en tidlöshet att hångla i, dom bor i det växande hålet i mitt hjärta. Jag trodde inte det var möjligt för oss att lämna varandra, men jag hade redan varit borta länge. Vi var ute på olika resor, samma himmel över oss men en ocean av kallt vatten emellan. Lyckligt dum spenderade jag lördag kväll med en kompis som precis råkat ut för en liknande tragedi. Jag var bjuden till en mexikan som ordnat födelsedagskalas. Redan när taxin stannade ville jag vända om, genom fönstergallren syntes enstaka matta ansikten i festbelysningen. Strax efter kom några förvånade utseenden och mötte oss vid porten av det benvita låghuset. Vi kom överens om att stanna, att i alla fall titta in, så vi kunde ursäkta oss på ett snyggt sätt. Lägenheten var stilig, den skulle ha tillhört en berömd trummis härifrån. Ute på innergården satt två grabbar med rosiga ögon och rökte hasch. Vi fick ett hyggligt bemötande, det bjöds på öl. Och till slut lämnade även födelsedagsbarnet mixerbordet för att hälsa oss, “Jag skiter i att ingen är här, det finns massor av sprit och ikväll ska vi bli fulla”. Leendet på min väns läppar stelnade och utan att vända huvudet gjorde han ett clownigt ögonkast åt mig. Säkert en timma spenderade vi där innan vi lyckades lösgöra deras vänskapliga knopar. För vi önskade fortsätta vårt rastlösa drivande i mörkret, så vi mötte up en kille med ett bra sinne för goda tider i nattens färd. Och hamnade därför på en krog i Palermo med några arbetskamrater till honom, det var på den vägen jag mötte hon som bar ödets bud fram till mig. Hon såg i kors och talade med höger ansiktshalva vänd från mig. Kanske var det med den hon sökte bland dom olyckliga himlakropparna i min framtids rymd. Andemeningen i hennes spådom var att jag mycket snart skulle bli sårad. Jag tyckte att jag hade hört den förut och kunde inte hålla mitt glada hjärta, utan log så håret reste sig. Sedan berättade hon att hennes kompis hade förälskat sig i våran vän, hon bad oss uppskatta hennes chanser. Så vi gav henne vårat gamla goda löfte om att det fanns hopp så länge stjärnorna tindra. Efter en smutsig natt mognade en ny dag och tvättade alléerna i solljus, vi åt frukost på Starbucks och solade på uteserveringen tills det blev god tid att gå hem. Där väntade ett nattsvart meddelande på min sista ungdom.
Hon spådde sanning, för visst blev jag sårad när nyheten slog mig skoningslöst, jag grät mitt unga hjärta gammalt. En kedja som under tre år växt in i min kropp och slagit knut om hjärtat rycktes ut. Visst gjorde det hemskt ont, men nu blöder jag inte längre, är redan fattig på blod. Jag har duschat så att badrummet börjat mögla. Och jag är övertygad, vi kommer att fortsätta beundra varandra. Kanske kommer vi en suddig vårmorgon mötas, där våran kärlek en gång började och lova varandra ett ögonblick för en smärtfylld kyss av minnen.