Jag är inte verklig och jag tänker aldrig bli. För jag drömmer fortfarande.
-
overklighetens folk
13 juli 2010 by torunn
-
aldrig mera rädd
11 juli 2010 by torunnJag flydde som en fågel över gatorna en natt
med käften full av blod och av saliv.
Jag flydde som jag brukar som en råtta från en katt
förödmjukad, förnedrad, för mitt liv.
Natten fylldes utav våld och vansinniga skrik
från de som jagade mig med stora tunga steg.
”Bättre fly än illa fäkta” skrek min tanke i panik
medans mitt hjärta repeterade ordet feg.
Och med min harhjärtade fart så kom de efter ganska snart
men genom skräcken skrek mitt hjärta som besatt:
Att ”om du flyr på detta sätt så är det inte mer än rätt
att det är dem som sätter villkoren inatt”
Och jag vet inte vad som hände vad som styrde mitt beslut
för allt jag såg var vrede, våld och blod.
Men i samma stund jag skulle lyckas undfly dem till slut
så stanna jag i steget där jag stod.
På en sekund var de ikapp mig när jag långsamt vände om.
De kom emot mig som en störtvåg som en storm.
Och fastän natthimlen blev vit av deras vrede när de kom
bar de alla sotsvart blick och uniform.
Och allt blev stilla en sekund och jag darra´ som en hund
hjärtat sprängdes i mitt bröst vid varje slag.
De kom emot mig i en ring och jag fatta´ ingenting
men i den stund som mina ben gav vika hörde jag mig stå och skrika:
Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte rädd.
För hur hårt ni än kan slå ska jag vara hårdare ändå
och av det hat som kommer ifrån er får ni tillbaks fem gånger mer.
Men jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte rädd.
För var och en av oss som dödas ska tusen nya födas
för att stå här blodig bränd och svedd, tillintetgjord men aldrig mera rädd.
Jag ska vara allt ni hatar. Allt ni fruktar allra mest.
Allt ni finner obehagligt, onormalt.
Jag ska sprida mig i landet som en farsot som en pest
och infektera erat samhälle totalt.
Ja, för er ska jag va blatte, jugge, kosovoalban.
För er är jag från Uzbekistan.
Med hiphop-stylad burka med kroksabel, turban.
Er ryska maffia och eran taliban.
Jag ska se det som en seger om ni ser mig som en neger.
Hiv-bärande, Kat-tuggande svart.
Jag snor cyklar, jobb och brudar. Jag är juden ibland judar.
Jag är ZOG och jag finns överallt men ni vet inte vart.
Ni gissa rätt att jo, javisst. Visst fan är jag er kommunist.
StaliLeniTrotskiMaoAnarkist.
Perverterad satanist. Beväpnad djurrättsaktivist
och mycket riktigt ska jag vara er kastreringsfeminist.
Jag är er samhällsparasit. Handikappad transvestit.
Jag är hemlös och packad och hög.
Rastafari och vegan könsopererad lesbian.
Herregud jag ska så hjärtans gärna vara eran bög.
Ja, det är mig ni ska hata. Denna natt på denna gata.
Bara kom! Jag är fienden av varje typ och slag.
För om vanlig innebär att vara nåt av det ni är
och dela era ideal då ska jag aldrig nånsin bli normal men…
Jag är inte rädd…
Ni kan nog gissa hur det slutade, jag hade ingen chans
det blev emo-ärr och tjugofyra stygn.
Och en sirenskrikande färd i en hysterisk ambulans
och en Salhgrenskavisit på fyra dygn.
Men jag minns knappt vad som hände, jag minns knappt att de slog
eller att de stampa på det lilla som blev kvar.
Jag minns bara jag låg blödande och värkande och log
som en sol och som den segrare jag var.
Och med gatan mot mitt öra tyckte jag mig kunna höra
själva stadens puls och djupa andetag.
Sedan hörde jag en sång från varje port och trappuppgång.
Ja, det var så marken börja gunga och jag hörde staden sjunga…
Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte rädd.
För hur hårt ni än kan slå ska jag vara hårdare ändå
och av det hat som kommer ifrån er får ni tillbaks fem gånger mer.
Men jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte rädd.
För var och en av oss som dödas ska tusen nya födas
för att stå här blodig bränd och svedd, tillintetgjord men aldrig mera rädd.
-
gryningsdoft
05 juli 2010 by torunnSommarmorgnar luktar mycket speciellt och mycket härligt, och med trevligt sällskap är det faktiskt inte så jobbigt att gå genom hela stan hem även fast klockan är mellan tre och halv fyra. Det enda som inte luktar gott på vägen är häcken som skyddar vår trädgård mot insyn. Den luktar helt förjävligt, speciellt såhär års när blommorna håller på att vissna. Men när man väl trängt sig igenom den och kommit in på gården finns det en eller två jordgubbar som ligger och väntar på en längst nere under bladen i jordgubbslandet. De är precis lagom små och söta, såna som man kan stoppa in hela i munnen utan att det blir för stort liksom. Perfekta jordgubbar. Mums. Och inne i trädgården luktar det najs igen. Superbra välkomst må jag säga. Men nu skall jag sova, för om tolv timmar börjar första dagen av fyra dagar på mitt nya jobb, wuhu! Jag får åka ut och segla med lyxig båt samtidigt som jag serverar vin till rika människor. Ganska soft och roligt jobb tror jag, synd bara att det infaller under fyra av de sju dagar jag hade velat vara totalfokuserad på politik och gamla vänner jag inte träffar ofta. Nu börjar den vänner, om några timmar går startskottet för största veckan i år! Alternativveckan! Det är ju så att man blir förundrad.
-
alla tjejer kissar
02 maj 2010 by torunnSökningar som i dessa dagar lett någon till min blogg är kissande och pissande tjejer. Jag vill bara tala om för den eller de som sökt på det att det faktiskt är så att alla tjejer kissar, och bajsar, även fast det kan vara svårt att tro. Dock har jag inga bilder på kissande tjejer, eller det har jag iofs, men inte nytagna. Och inga där man ser något intressantare än min vackra vän Helena som sitter på en toalett. Hon hade lika gärna kunnat sitta på den med locket stängt, så lite av själva kissandet ser man. Sen tycker jag faktiskt, ärligt talat, att det är lite smått suspekt att söka på just den termen.
Jaja, nog om det, åter till väsentliga saker, som bilder t ex!
-
första dagen i maj
01 maj 2010 by torunnLite lite lite önskar jag att det kom lite lite lite snö den tionde. Ni som fattar fattar, ni andra kan fundera på den.
Idag har jag demonstrerat, det var lite av en besvikelse. Vi började med brunch och dokumentärfilm på Roxy – Folkets Bio. Det var fantastiskt bra. Sen gick vi en väldigt lång väg, men de flesta droppade av efter halva vägen, och när vi gick på gatan blev vi påkörda av en bilist som inte fattat att det inte är okej att störa en demonstration, sen kom polisen och sa att vi störde trafiken!? Ursäkta men det var faktiskt trafiken som störde oss. Sen blev det bråk ”internt” och vi pallade inte mer och gick hem. Men det fina är att Josefine från Skövde är här och hälsar på oss igen! Jag börjar misstänka att jag har någon slags fetisch för rödhåriga tjejer. Min allra allra bästa vän Sara är rödtott, en av mina närmaste vänner, Helena är det, och så Josefine som jag iofs inte känt så länge men som jag tycker helt sjukt mycket om!
När vi kom hem sov jag lite i soffan, sen när jag kom in i ett av sovrummen så låg alla där och hade mysgos och pratade, så jag klämde ner mig i mitten och gosade. Det var en perfekt avslutning på dagen, som iofs inte är slut än… Och teven har inte varit påslagen – framsteg!
Imorgon skall jag hem till mor min och deklarera + försöka få henne att lära mig hela ”När lillan kom till jorden”.
Och här kommer lite bilder från förra helgen. Lånade Josefines objektiv lite, det var skoj! (jag är sjuuuukt seg på att uppdatera, jag vet, men jag har ingen ordentlig tillgång till internet).
-
would time just fly by and you would move on?
18 april 2010 by torunnÄsch. Vad är det här för sorgsenheter som drabbar min hjärna? tänker jag. Sen tänker jag efter och vet att jag tänker på sorgsenheter hela tiden, som jag alltid gör. Inte medvetet, men de finns där i bakgrunden och bidar sin tid. Jaget som jag inte kontrollerar gör så för att jag skall få vara glad. Så glad så glad så glad och rentav lycklig som jag är. För det är jag. Ingenting är fel.
Visst, jag har knappt råd med mat. Men vad gör det när vi är tio pers som tar hand om varandra och ser till att alla mår bra?
Visst, jag har inget jobb, men vad gör det när jag har andra mycket viktigare saker att fylla mina dagar med?
Visst, det är kallt ibland, men vad gör det när jag har världens finaste som värmer mig nästan varje natt?
Visst, jag blir irriterad över massa saker. Irriterande och irriterade människor, slarviga idioter som ställer in odiskat i skåp, att mina saker försvinner spårlöst hela tiden och dyker upp på skitkonstiga ställen, folk som tar min sista mjölk fastän jag skrivit på paketet att det är viktigt att den sparas till mitt morgonkaffe.Men vad gör det? Även om mina dagar är fulla av tankar och en viss känsla av att inte passa in så är de ännu mer fulla av skratt och kärlek och gemenskap. Vad gör det att jag föredrar Florence Valentin, Håkan Hellström, Moto Boy och Marit Bergman framför The Kristet Utseende, Mastodon och Cult of Luna? Det gör ju bara mig till mig själv och inte någon annan. Och hade jag inte varit mig själv hade jag aldrig hamnat här. Här i denna underliga men fantastiska sörja av viljor och personligheter – en sörja vars enda gemenskap egentligen är drömmarna. Drömmarna om en bättre värld.
En värld där du inte behöver ens reflektera över att det kan vara vist att inte skriva ut sin adress på internet eller säga den över telefon. En värld där du inte får hjärtklappning när du ser en polisbil, en värld UTAN polisbilar. UTAN girighet. UTAN en vilja att ha det bättre än någon annan. En värld där du inte behöver förnedras med låtsasjobb för att kunna betala din hyra, betala din mat, betala en skatt som någon som ”vet bättre” än du skall lägga på saker som är bra för dig men som utan undantag alltid hamnar på idiotprojekt som bara gynnar ett fåtal människor istället. Människor som slipper betala skatt. En värld där det inte får vara så att du om du är en av de tusentals som inte hann först till låtsasjobbet får gå igenom en ännu mer förnedrande process där du måste bevisa för nån jävla tant att du inte kan leva om inte du får pengar av henne. Pengar du behöver för att betala för mat, till dig själv, till dina barn. Mat som någon annan som är som du producerat för att själv kunna köpa mat, till sina barn, men som inte fått ens en bråkdel av de pengar du lagt på maten hen producerat, för de pengarna hamnade i någon annans ficka. Någon som inte gjort ett skit. Någon som aldrig nånsin stått och funderat på om det är bäst att köpa en limpa bröd, grönsaker eller en förpackning smör till morgondagens frukost för sina sista femton kronor. Bröd med grönsaker utan smör? Grönsaker med smör utan bröd? Smör med bröd utan grönsaker?
En värld där alla är välkomna som de är. Utan något så idiotiskt som främlighetsfientlighet. Där alla får vara som de vill utan att bli nerslagna, mördade, på grund av sina åsikter om vad som finns bortom denna världen, åsikter om hur vi borde gå tillväga med saker för att alla skall få det bättre, sitt mörklockiga hår, fräkniga ansikte, sina stora händer, små fötter, blå ögon, bruna ögon, gröna ögon, röda ögon, gula ögon, osv. osv.
En värld där ingenting på din kropp är ett objekt att sälja. Där det är okej för ALLA att visa brösten, även de vars bröst någon gång kanske kommer innehålla mat åt ett barn. En värld där ingen är potentiellt beredd att våldta dig, utnyttja dig, slå dig, sälja dig. En värld där du inte behöver vara orolig. En värld där du är du och inget annat. En värld där du är okej, som du är, vare sig något är litet, stort, snett, rakt, krokigt, mjukt, hårt. En värld där du är vacker, vacker för att du är du och ingen annan är du. En värld där du inte är en siffra, en konsument, några bokstäver i en telefonkatalog, en kropp avlad att producera för att sälja för att konsumera för att producera för att sälja för att konsumera för att producera för att sälja för att konsumera.
En värld där du aldrig behöver vara orolig för att pengarna inte skall räcka. En värld där det inte FINNS några jävla pengar. En värld där ingen lever lyx på andras slit och brutna revben. En värld där man ger precis så mycket man kan och tar precis så mycket man behöver. En värld där du tillsammans med dina vänner själva kan producera det ni behöver. En värld där du aldrig behöver vara orolig för att kaffet ta slut, maten skall ta slut, vattnet ta slut, träden ta slut, gräset ta slut, luften ta slut, jorden ta slut, himlen ta slut, stjärnorna ta slut.
En värld där du inte någonsin behöver vara rädd.
Det är vår gemenskap. Och medan jag skrev om våra gemensamma drömmar, gömde min sorgsenhet sig i bakgrunden igen. Mitt jag som jag inte kontrollerar gör så. För att jag skall kunna vara glad. Men mitt jag kan inte skydda mig från mig själv. Någon gång brister det, och då gråter jag. Vet ni varför jag gråter? Jag gråter för att jag är rädd. Jag är så jävla rädd att jag inte vet vad jag skall ta mig till. Jag kan inte andas av rädsla, blir paralyserad av skräck och panik och kan inte ta mig ur det.
Vad är jag rädd för? Jag är rädd för framtiden. Jag är rädd för att bli övergiven. Jag är rädd för att vara ensam. Jag är rädd för att bli glömd. Jag är rädd för att inte lyckas. Jag är rädd för att våga och inte våga. Jag är rädd för att bli sårad. Jag är rädd för smärta. Jag är rädd för att våra drömmar aldrig skall slå in. Jag är rädd för att sluta drömma. Jag är rädd för nya världar. Jag är rädd för förändring. Jag är så rädd. Så jävla jävla jävla rädd. Jag är rädd för mig själv. Jag är rädd för andra. Jag är rädd för ord. Jag är rädd för blickar. Rädd för poliser, människor, berusning, ilska, intelligens. Rädd för att bli genomskådad. Jag är rädd för att bli lämnad.
Hej, jag behöver någon som tar hand om mig. Nu vet ni det.
-
to exist is to resist.
15 mars 2010 by torunn
-
de dansande dagarna
21 december 2009 by torunnmys hemma hos oss
förpingla hos emelie
KLUBB KAKA – UNDERVATTENSKAKAN
en gif på tre fina flickor fick det bli innan vi drog på efterhäng hos oss först och sen hos jakob (som helt plötsligt mitt i filmen gav mig min favoritpizza, bara sådär. världens godaste pizza och världens snällaste jakob, tack!)
kakel.
göransgården-städning. och farväl.
-
Sverige part one
15 december 2009 by torunn(Hold the pointer over the picture to see caption text.)
I came to Sweden. I came to Halmstad. Unfortunately I took no pictures.
I came to Gothenburg. I met Marta. I met Alva. I took pictures.
I met Maggan. I took no pictures.Marta and Alva.
I came to Stockholm. I met Anders. We went ice-skating. I took pictures. It was beautiful.Ice-skating with Anders.
I met Agnes and Julie. We went to Ingarö. Then we went out. With people. Then we went home. Then it was Saturday. We wen to a demonstration against racism. Then we went to a vintage market. Then we went to Emmy’s birthday-party. Then we went out. With people. It was wonderful.
Two nights out with Agnes, Julie, Emmy, Cynthia, Anna, Dan, Mikaela, Oliver, Pelle, and others.
I came to Gotland. It was snowy. And by the way, why do we have flowers in the middle of December?
Snow and flowers.
On another note. Göransgården is now empty. And Aspuddsbadet is torn down. And who said democracy? And who said human rights? And excuse me, seriously, who wanted to protect the culture?
-
Time for a boycott folks!
27 november 2009 by torunnUrban Outfitters,
one of my favourite stores (because of their lovely lovely designs), are apparently assholes. And we don’t like assholes. The workers at Urban Outfitters in Stockholm wanted a collective labor agreement, simple terms, they wanted rights and a better working environment. So they went to the union. Who talked to UO. Who answered with saying ”Oh, we have an idea, why don’t we give the workers a choice? Either they start working for a staffing company that we rent them from, or they quit! Awesome, now we can treat them even worse, yaaay!”. So, Urban Outfitters are assholes, and I shall no longer buy clothes from their store (which is a big thing coming from me, since, as I said, I love their clothes.), and neither should you! Boycott Urban Outfitters now! Join the group on facebook, and Urban Outfitters fan page on facebook to tell them ”Shame on you”. If enough people do this, maybe they’ll understand that this is not how you behave if you want to earn respect from your customers.
If you want to read more about this, click on this link.
Love Torunn (who’s writing in english to reach as many people as possible)
