inflyttningsfest i nya kollektivet som inte är tillräckligt kollektivistiskt för att ens ha ett namn

en kväll gick vi på bio och sen hade vi juicekalas

en gång åkte vi på en liten liten bilutflykt med edvin och theo

vi sjöng och dansade på wisbymaskeraden. det var kul.

jag tar en dag i taget

en kväll gick vi på kakan. superhjältekakan.

en dag i taget

Så blev det. I min fina spetsklänning utan strumbyxor begav jag mig till Wollmar Yxkullsgatan och där fick jag inte bara kladdkaka utan även frukost och en bok som jag önskat mig (Johanna är en jävel på att komma ihåg saker man nämner i förbifarten), nämligen Mannen som dog som en lax av Mikael Niemi (min favvisförfattare). Värt som tusan.

Sen kom jag hem till en stressad Jack som var i full gång med att laga mat. Vi hade fått lite återbud så vi ringde Michael och Nadja som fick vara stand ins. Inte fy skam med tanke på hur god maten var. Love kom också och vi käkade lax och senare glass. Av Love fick jag en teckning föreställande en rökande aktris. Jack gav mig en sån där uppklippt ballongvisp som man pillar sig i håret med. Ni vet den där rysliga, obehags-fast-härlig-ändå-känslan? Av Nadja fick jag två rosa tulpaner (min favoritblomma) och en daim med nån lustig citron/apelsin-eftersmak.

Sen gick vi till Strand där vi mötte upp Cynthia och Emmy som gav mig en cupcake och ett munspel (så nu bara måste jag helt enkelt lära mig spela på det). Sen fortsatte vi in på klubben och träffade Odd och Johanna. Jag fick en såndär glittrig plupp i pannan som jag inte kommer ihåg vad det heter. Sen skingrades alla hela tiden och den enda jag höll ihop med var Love, som kände sig lika malplacerad som jag (Strand kan vara riktigt jävla läskigt när det är på det humöret).

Vi dansade lite, ibland med Cynthia och Emmy, ibland med oss själva (och jag måste säga att vi var jävligt bra på det). Vi stod och lyssnade på folk som pratade med varandra (Jack och resten). Vi pratade med varandra. Vi tittade på människor och var förundrade. Vid ett tillfälle pratade jag med Nadja om hår också vill jag minnas.

Sen kom Victor och jag begav mig ut i kylan för att göra honom sällskap i den 45 minuter långa kön. Det var nog värt det, för när vi kom in släppte vi alla hämningar och ägde dansgolvet. Det är så jävla härligt det där, när man bara skiter i att man känner sig obekväm och lämnar bort kontrollen till förmån för rytmen. Sen dansade vi oavbrutet tills det stängde.

Ungefär mitt i blev jag på riktigt uppbjuden av en sjuuuukt söt tjej som hette Marie (upptäckte sen att vi hade gemensamma bekanta men vi spar den historien). Vi dansade (trillade) runt som galningar. Hon var fin och jag blev glad. Pojken med det fina leendet som jag skrev om för några dagar sen, från Baba,  var också där, och han var fin. Om jag någonsin ser honom igen skall jag tala om för honom hur fin han är.

Dan var också där, och massa random folk man stött på i sitt liv. Det hela var fint, allt som allt.

Sen trillade vi hemåt, eller, jag trillade och ramlade och Jack, Love och Victor gick som normala människor. Först lämnade vi av Victor på tuben, sen tvingade jag in oss på 7-elva för att köpa cigg + frukost. Sen trillade vi vidare hemåt. Väl hemma lyckades jag inte knyta upp mina skosnören så Jack god som han är fick hjälpa till med hjälp av en nyckel (dödens dubbelknut). Love tog sin väska han lämnat och begav sig hemåt, jag drack jättemycket cola, kollade fejjan, skrev ett entusiastiskt blogginlägg (tio minuter senare kände jag hur ont jag hade i hela kroppen framförallt fötterna, hade jag väntat med det inlägget hade det nog inte varit lika entusiastiskt, men fan vilken härlig kväll det var) och sen stupade jag i säng.

Det var, med andra ord, en helt underbar födelsedag. Tack igen alla som på ett eller annat sätt bidrog. <3

TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TILL ALLA SOM:

gratulerat, ringt, skrivit, kramats, varit med, lagat mat (lax), bakat (kladdkaka) gett presenter, fixat, hjälpt till (jack, tack för att du knöt upp mina skosnören, väldigt uppskattat), dansat, hälsat, pussats, hoppat, ätit, softat och allt. Ett stort enormt tack tack tack tack tack. KÄRLEK FÖR TUSAN!

gonattkramar från en väldigt väldigt

GLAD TJEJ!

<3 <3 <3 <3 <3 <3 :* :* :* :* :* :* :* :* :* :* :*

1. Vråla på kontoret.

2. Sittdansa.

3. Diska.

4. Ansiktsburk.

5. Listturken.

6. Är jävlig.

7. Toalettbesök.

Så, efter att ha tittat igenom dessa underbara filmer, iväg och skapa listor nu! På…

LISTA.SE

(Ja, Jack mutar mig med sex för att göra reklam för hans sida. Och vem kan motstå? Höhö. (ja, jag skämtar))

Och så i måndags fick jag ett till brev, också från Agnes. Men, i det brevet (ett tjockt grönt PAKETbrev ni vet),  så låg det även ett brev från Oliver, Julia och Dan. Och en liten lapp från en Erik jag aldrig träffat. Så himla fint! Det var inte ett dubbelbrev, inte ett trippelbrev utan ett… FRUPPELBREV! Helt jävla underbart. Och  som ytterligare bonus på det, TVÅ marabou nonstop-chokladkakor à 200 g. En skall iofs Matt få i födelsedagspresent. Men ändå. Iiiiiiiih det är världens bästa choklad.

Och idag, när jag skulle hem till papa, så såg jag nåt svartvitt, till synes underbart ligga i brevkorgen innanför ytterdörren. – Till mig? tänkte jag, och hjärtat hoppade till. TILL MIG! skrek jag inte men jag tänkte. Vem äre ifrån, vände på det för avsändare. Fanns ingen. Men hallå, behövs det ens när det är från min äldsta närmsta vän, hon som skrivit fler och bättre brev än någon annan till mig? Hon som till och med ser ut som jag (fast det är jag som ser ut som hon för hon är född -90 och jag -91)? Hedvig var det ifrån. Såklart. Det fattade jag ju när jag tittade en gång till på adressen. Hedos handstil går inte att ta miste på. Fnissade på tunnelbanan denna gången också. Och helt underbart vacker bild var brevet skrivet på. Hedvig gör alltid lite finurliga grejor med sina brev. Fina tidningsurklipp och sånt. Ni kommer älska det här brevet.

Jag har i alla fall varit väldigt kreativ och gjort gif-animationer av alla dessa underbara skapelser. Mest för att jag ville se om jag lyckades bra, och det tycker jag att jag har gjort. Fortsättning följer på det!

Först ut:

Olof Grind med bloggen (and so it never started, and it will never stop, just like i am and you are)

hur kan man inte gilla detta?

Andra är Johnny Saturday and the Wolff’s. Min kompis Erics bästa kompis som är mycket mycket bra, och jävligt het.

het OCH bra, kan det bli bättre?

Sen har vi några flickor också. T ex Emma med sin underbara C’est le requiem pour un con om franska filmer och sextiotalet.

UNDERBART

och Madeleines Sister Disco:

sötare får man ju leta efter

och så har vi Moa med alla rosetterna och en magisk purt till en annan värld:

rosetter! <3

Sen finns det en jättefin sida där man kan köpa fina små hårspännen och rosetter och smycken som två systrar tillverkar själva.

sidenrosett!

Och slutligen så har vi en blogg, av en tjej som heter hanna, och det var utifrån hennes blogg och länkar jag hittade där som jag hittade de fyra sista bloggarna. TACK för det. Hon skriver väldigt fint också.

hon ger bort kakor i present också. gulligt.

Så. Det var det för ikväll. Puss på er. Imorgon skall jag berätta om en väldigt obehaglig ”blinddate” som jag var på idag. Och jag kan tala om för er att det INTE var något dejtande från min sida. Förstår inte hur vissa männskor tänker alltså. Grrr.